10 apr. 2009

jag skor mig

Dags att sko mig. Byter leverantör till Runners store. Lämnade det gamla Löplabbet när den unga damen inte ens iddes föreslå att jag skulle prova de nya skorna när hon lämnade över dem i kartongen.

Det är skillnad mot 1993 när jag köpte mina första springskor. Då skulle man stå på glaslåda och springa band för att se om springstilen (eller avsaknad av) var sådan att den behövde någon viss storts sko. Det var den. Jag pronerar ordenligt. Då, på den gamla goda tiden, var det tätare mellan seniorerna i personalstaben – det gjorde skillnad.

Muttrande över den ringa uppmärksamhet jag rönte på Löplabbet trampade jag ner till Runners store vid centralstn här i Fjollträsk, där var man lite mer intresserad av att försäkra sig att de skor jag lämnade butiken med skulle vara de bästa för just mina tassar, sträckor, steg. Där var också medelåldern i staben något högre. Undrar om här finns ett samband...