springmätt

sitter nöjd i köket efter en jävligt vass springrunda, den första riktigt snabba sen i våras nångång

jag sprang ganska omgående efter ultran, mest för att prova – var ju oförskämt pigg bara några dagar efter 100 kilometer – och gör mina 50–70 kilometer per vecka, men själva klippet och springglädjen har som inte infunnit sig

nu ska jag bara se till att få kompletterande träningsrutiner från en annan rätt kärv käring, PT-Pejv, och bli helt odräglig på fejjan med alla spänstuppdateringar

–en ultramara är väl inget för en 52-åring