mina lökar

patinalökar

här står dom lite slokörade som gamla lökar ska vara – dom väntar på våren och ett liv i offentlighet och försommarljus

mina lökar har tjänat mig och min omgivning väl under den  mörka vintern – du vet hur det är, ingen kan låta bli att pilla och alla lutar sig fram för att lukta på dom

inga gamla lökar ska förfaras så när tjälen gått ur marken, träd och buskar klätts i skir grönska, smyger vi iväg jag och lapplurvet för att plantera dom på ett fiffigt ställe i någon park

ett ställe där alla kan se dom och njuta av deras prakt, många kommande vårar