Kära
Liselott
åldras, är det nödvändigt
en kärv
djävla dag sitter jag i finska kaaresuvanto, sameföreningen har bjudit på
renköttsoppa, indianernas farfarstrumma får hela huset att vibrera av
tacksägelse och i en enda livslång sekund inser jag vidden av mitt etniska arv
– jokken, skogen, fjället, norrskenet, renkött på gakku och kokkaffe, varför
jag aldrig glömt sagan om Sampo Lappelill, att det inte var finska mormor svor
på
åldras, det kan nog vara nödvändigt
slår efter
många år upp boken och läser sagen igen – Sampo flyr så snön yr, med troll och
sattyg i hälarna – det var på håret men han räddade sig in genom dörren ...vänder
blad... in genom dörren – vafff...
va i hela helvetet? monumental långnäsa! bläddrar tillbaka, läser om från början,
jodå mycke riktigt – där står han, prästen, och breder faderligt ut armarna för
att ta emot och rädda den stackars Sampo till den rätta tron
åldras, är det verkligen
nödvändigt
hör
storlommen, river några blad till ur sagoboken och lägger på elden, konstaterar
att det snart är tjugofem år sen jag gick ur kyrkan – elden flammar upp och
förtär teckningar på norrsken och snö, känner hettan, jojkar den
åldras, det är verkligen, verkligen nödvändigt
LappeLi