laggträsket

det är torsdag kväll, tolv timmar försenade kör vi av vägen in i storskogen och efter ett par kilometer är vi vid stugan i Laggträsket

Laggträsket mitt i natten

så här ska det se ut, så här ska det dofta – det är tyst så det hörs

när Linda och Peter kommer från Lule är ljusen tända och teet klart

tända ljus i Lillstugan

Laggträsket är en ganska stor sjö, har inget alls med träsk att göra. Det är ett märke som hänger kvar sen den tiden lappvatten beskattades. Här finns ett par stugor, en storstuga med plats för en sjuhellvittes brasa i mitten. Torrdass, båtar och en grillplats nere vid vattnet. Några hundra meter därifrån finns en vedeldad bastu och en kallkälla.

Hit åker jag igen. Tro mig.

lapploppa i sitt rätta element

det är inte målet, det är resan

jo, tjeeena, i det här fallet är resan själva förutsättningen för att komma i mål över huvud djävla taget

utanför sitter Sputnik och talar om att detta är numera annekterad lapsk mark, medan vi gör kväller jag och min kära kusin, Joachim Nelly Lindström

lapphövdingen spanar ut över sina domäner

resan i dag har varit... intressant, kan vi säga – det gick inte oljefilterbyte som vi tänkt i Bollnäs, utan vi drog mot Ånge med en enkel självserviceöversyn – kylarvatten, lufttryck, olja och sånt du vet

det har inte bara varit osedvanligt intressant, det har dessutom varit förbannat varmt att vi har nogsamt varva med bad och matpauser i det gröna så värmen till trots har det fungerat rätt bra och Sputnik härdar ut med den äran

nära Ånge bär ut i skogen, riktning Helvetesbrännas naturreservat (!) och Gravberget (!!) efter bara en litenliten felkörning hittade vi huset, och till vår stora lycka var säljaren där annars hade vi inte kommit in, ett rejält projekt är det och kanske rent utav vårt med alla hus och 22 hektar skog

när vi letade oss tillbaka mot bebodda trakter började bilen koka, och jag menar koohooka – vi löste det med vatten ur en källa och en paus, tog oss till Ånge och en mack vid en slangmack – allt verkade vara okej (även enligt mekanikern) så vi drog mot norr, siktade på Strömsund via Östersund

men, men... ångkvastarna stodo höga såsom majstänger i ångetrakten, kylfläktshaveri leder alltid till topplockspackningshaveri när det är 30 grader varmt – nu sitter vi på campingen

bollar fakta mellan tre försäkringsbolag, en bärgare och två verkstäder – utanför håller lapplarmet omgivningen i frugans tukt och förmaning

midsommarmagi

blommorna som plockas ska vara nio – tre gånger det magiska talet tre eller om du så vill; sju valfria blommor flankerade av en ormbunke och en prästkrage

midsommarnatt norr om polcirkeln

ormbunken symboliserar döden och prästkragen livet (undrar vilken blomma som gjorde det i förkristen tid) och cirkeln är sluten – midsommarmagi uppstår när du sover med buketten under kudden och i drömmen kan tjyvkika in i din framtid

blommorna som plockas under midsommarnatten, egentligen vid sommarsolståndet, besitter en besynnerlig magi – oavsett om du sover med den lilla buketten som drömfångare eller ej, torka och spara den till vintersolståndet

när ljuset är som mest avlägset lägger du den i badvattnet, kryper ner och njuter dofterna – alla naturens uråldriga sommarkrafter frigörs och försäkrar dig om att lyckeliga tider skola stunda

– nöjd nåjd

mycket mat, liten möda

ojoj, vad det stressas – och många hinner inte ens äta... hur ska de då orka stressa?

Här kommer en stressgraderad måltid, som tar från en minut till sju att tillreda. Det är bara att välja sin egen nivå. Om du har tid häller du på lite olivolja och vinäger, smakar av med salt och peppar.

värschtingmärkvärdig

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. rör ihop och ät

väldigt oumbärlig

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. rör ihop och ät 

livspusslare

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. körsbärstomater
5. rör ihop och ät

livspusslarwannabe

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. körsbärstomater
   
5. lite färsk persilja
6. rör ihop och ät

slowfood

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. körsbärstomater
5. lite färsk persilja
6. en liten finhackad rödlök 
7. rör ihop och ät

 –smaklig måltid

bostadsbrist – fan tro't

Det fattas typ en triljon bostäder i Fjollträsk, sägs det. Det bör byggas 20.000 lägenheter per år, sägs det. Bristen på boende i 08-området är ett hot mot tillväxten, sägs det.

I Stockholms län råder en akut bostadskris enligt länsstyrelsen. Hur detta ska lösas diskuteras högt och lågt. Diskuteras. Att det byggs överallt i huvudstaden, men inga bostäder, kanske också bör adresseras.

Människor kommer från hela landet till storstan för att få jobba, tjäna pengar och ha ett drägligt liv. Ett drägligt liv, med vilka mått mätt? Vill verkligen alla bo i storstan? Vill verkligen alls som flyttar hit lämna sina hemorter? Jag tvivlar, nej, jag vet att så inte är fallet. Alla som vill, ska kunna men ingen ska behöva.

Om hela landet lever, går det att leva i hela landet
Men det är klart, då kan vi inte bara sträva efter en allena saliggörande tillväxt. Antingen fixar vi en ny definition på tillväxt eller så bestämmer vi oss för att annat är viktigare. Det gäller att våga kliva av råttrejset och det är upp till dig och mig. Inte minst när det är dags att rösta.

Sverige har goda förutsättningar vad gäller telefoni och IT, och faktiskt goda infrastrukturella förutsättningar – även om många med mig förbluffas över bland andra SJs oförmåga att leverera – järnvägen är dragen, vägarna farbara, busstrafiken rullar på. Att komma till huvudkontoret då och då, borde funka prima. Och vi har fortfarande brevbärare.

Distansarbete
Var finns alla distansarbeten? Varför är den sektorn så illa utforskad och utnyttjad? Det  finns massor av tjänster som går att utföra på distans. Kundservice, support, ordermottagning, in- och utgående telefoni, research, ek/adm-funktioner. Webbsektorns enorma utveckling, borde på egen hand kunna rita om kartan.

Inga förlorare. Företagen får ofta bättre och högre reslutat av medarbetares insatser, rimligare kontorshyror, lokal förankring ger bättre förutsättningar vid exempelvis försäljning. Enskild individ kan bo och leva där den vill, blir friskare, gladare och producerar bättre. Har tid för ungar, hundar och hemgjort äppelvin.

Modernt ledarskap
Ur företagsperspektiv tror jag det handlar om framsyn, vision och gott ledarskap. När jag har en chef som vet att jag kan mer än klockan, vet att goda förutsättningar gör att anställda producerar även när de är utom synhåll, finns bara vinnare. Att utlokalisera statliga myndigheter är nära men enligt mitt ödmjuka sätt att se det, en halvmesyr.

Det är inte bostadsbristen i här i Fjollträsk som hotar tillväxten.

Det är vanföreställningen att alla ska bo i Stockholm som hotar tillväxten.

står det inte i kokboken, ska det inte ner i magen

i går när jag var och handlade påfyllning till kylskåpet tittade jag mig runt i affären för att se om fler än jag ägnar sig åt att försöka urskilja och tyda innehållsförteckningar

Glädjande nog fanns en hel del kunder, som med både road min och rent skräckslagen uppsyn försökte tyda innehållsförteckningar på diverse varor. Gemensamt för alla var att de suckade, några när de ställde tillbaka varan på hyllan, andra när de gav upp och la ner den i varukorgen.

fattar inte – äter inte
Jag har förenklat läsandet till en inte bara hanterbar nivå, utan till en rent löjligt hanterbar nivå. Följer du min modell, garanterar jag att det går lättare att ta sig fram i tillsatsdjungeln.
Förenkling 1: Om jag inte förstår innehållsförteckningen, köper inte.
Förenkling 2: Om innehållsförteckningen är jättelång, köper inte. 

Inte så avancerat eller hur? Du ska känna igen ingredienserna. Jag har hitintills inte hittat nån kokbok där det står "tillsätt 2 tsk E621 och rör om" eller "strö över lite aspartam innan du serverar".

Låt mig förenkla ytterligare: Mat är eller är gjord av råvaror, som potatis respektive potatismos. Råvaror är sånt som man inte trixat med för att få till, så fort det är trixat med är det en produkt. När en produkt är gjord av bra råvaror, brukar det inte behövas några tillsatser. I somliga produkter stoppas (ofta) utfyllnadsmedel och sånt som gör att utfyllnadsmedlet ska smaka mat, självklart för att tillverkaren ska tjäna (mer) pengar.

Bara för att du inte tvärdör av en tillsats, innebär det inte att den är nyttig eller ens lämplig, som smakförstärkaren natriumglutamat och aspartam bland andra är excitotoxiska. Toxiskt – ett inte helt okänt begrepp.

Minns en gång när jag letade igenom hela charkkylen efter en smörgåsskinka fri från E621, aromer, socker, druvsocker och liknande (skit). Jag hittade en. Den var importerad, italiensk och innehållsförteckningen berättade att det var griskött och salt som ingick.

din främsta reklamplats
Har du som livsmedelsproducent rent mjöl i påsen, visa det på innehållsförteckningen. Den är din främsta reklamplats. Är du som avsändare stolt över din produkt har du inte gömt innehållet med vita bokstäver på ljusblå bakgrund, och  i minibokstäver. Så små att lupp är nödvändig.

Fjantreklam av innehåller inte-modell, tyder på att tillverkaren vill att jag ska titta på nåt annat än vad som de facto stoppats i min mat. Den utan socker skulle enligt min lagom ödmjuka mening vara tvungen marknadsföra sig som Den med kemi.

Står det inte i kokboken, ska det inte ner i magen.

mat i tio mil

jojo, det är långt - typ hundra kilometer - men sträckan känns inte som den största utmaningen, det är käket jag funderar mest på; hungrig jämt och mina fettdepåer är inget att skryta med

Så, vad behöver jag för att frakta mitt beniga arsle tio mil (på femton timmar, helst)? Nån pastaladdning blir det inte. Mjöl, salt och vatten brukar kallas trolldeg, varsch ja' kom' ifrån.

Fett, socker, protein och lite salt. Jag vill ha kaloririk mat, det som har högst innehåll per gram. Annars är det som inte lönt äta. Och det ska smaka smaskens för jag ska självklart ha en trevlig matupplevelse i midnattssolen, vid älven. Sen ska allt detta funka att ta med på servicecykeln.

Renköttsoppa – naturligtvis. Renkött på ben, en näve havssalt. Koka. Efter ett par timmar tar jag ur köttet, rensar bort ben och finfördelar det, silar buljongen men vid det här tillfället tar jag inte bort nåt fett och sen tillbaks med allt i kastrullen. Skala småmandeln* och låt dem puttra med till de faller sönder. Ssöttsoppan ska gå att dricka direkt ur kåsan.

Baconlindade dadlar som brynts i lite smör är så jävla gott. Salt och fet bacon blandas med en stor mängd fruktsocker från dadlarna, och mineralrika är dom. Lätt att göra, lätt att äta.

Blåbärssoppa serveras vid kontrollerna, fullsmäckad med antioxidanter. Fruktsocker och oftast tillsatt vanligt socker. Och de välsignade bären lugnar magen. (Högeffektivt om man mot förmodan skulle vara bakis nån gång.)

Spirulinagrogg – den lilla blågröna algen som egentligen är en mikroorganism. Mer näring än bränsle, innehåller det mesta kroppen behöver och vegetabiliskt protein. Smakar bäst/minst illa med jos från äpple, mango eller ananas.

Energlikaka – hemmagjord kola binder ihop allsköns finhackade nötter och kanske torkad frukt. Inte ett jävla e-nummer så långt ögat når.

Rosenrot – finfint gammalt lapptrix. Hittar jag en planta kan jag knapra färsk rot, men jag garderar mig med köpespiller.

Vatten – gärna från närmsta kallkälla och via gurka och vattenmelon. Kaffe, jo, några skvättar.

Sputnik? Jodå, hon gillar gurka och vattenmelon. Hennes färdkost blir råa renköttbullar med blåbär. Jag tänker mala renkött med extra mycket fett och blanda med färska eller frysta blåbär. Duger inte det får hon hämta en lämmel eller nåt i skogen.


*) små mandelpotatisar

sexträsk

Bockträsk, Sexträsk, Kåtaliden – ortsnamn som förpliktigar. Det är tre veckor kvar till startskottet går. Det är två veckor kvar att löpträna, jag konstaterar att jag är i otakt med vädret. 

När det är lite svalare och regn har jag vilodag eller kortare runda planerad. Och när jag ska ta en långrunda är högsommarvärmen som förlamande. Långrunda – ett relativt begrepp. De knappa tjugo kilometer jag skumpar som mest, känns ganska blygsamma i jämförelse med de ett hundra kilometer jag ska klara av 1 juli. Vilket väder det är då får vi se. Och det lär vara av underordnad betydelse.

Bansträckningen Lapland Ultra, 100 km.

Mer info hittar du på Lapland ultra, häng med vettja :-)

lappkunskap for dummies - rennomadism, politik, kolonisation

En halv termin, tenta i tre delar (godkänd), begränsat utrymme, Umu. 1 Redogör för samernas övergång till rennomadism och renskötsel. 2 Redogör för den politiska utvecklingen under 1900-talet i Sverige. 3 Hur gick kolonisationen av Sápmi till?


1 Redogör för samernas övergång till rennomadism och renskötsel. Vilka faktorer bidrog till denna förändring? Vilka ekonomiska och sociala konsekvenser har den haft för det samiska samhället?

en renodlad näring – rädda en varg, skjut en same

Byteshandel/handel ledde till god tillgång på (”importerad”) mat och därmed en ökad samisk befolkning, ökad befolkning kräver i sin tur mer mat (vilt, fisk) och från att ha renen som ”hemhjälp” (drag-, klövje-, lockdito) inser man att utökat antal renar är ett lättillgängligt sätt att mätta alla munnar.

Kung Kalle behövde mat till sitt krig med Polen, skattevalutan förändrades från päls till torrfisk och renar. Valutaförändringen och det faktum att det började bli utjagat gjorde att skinnhandeln tynade bort och dog. Enligt Lundmark tog staten mest hanrenar i skatt och med vajaöverskottet torde avel varit en inte alltför långsökt utvecklingsväg. Både för egen mat och för att klara skatten och sedan till sist som inkomstkälla.

Och vips från litet nöjt jakt/fångst/fiske-folk till renodlande skattebetalare med en av staten fastslagen försörjningsmöjlighet utlämnad till faktorer som man inte kunde råda över – betesbrist, vädret, rovdjur, sjukdom[1]. Begränsningen till en försörjningsmöjlighet toppat med riktigt allvarliga oår i slutet av 1700- och början av 1800-talen och utslagningen var ett faktum, fattiglappen och sockenlappen likaså. Skattetrycket var högt, folk drevs in i armod eller rymde till Norge och för att få in någon skatt alls modifierades nivåerna.

Den kvartsmiljon renar som finns i dag (2005)ägs av 4.500 personer; några hundra äger fler än ett par hundra. Om det krävs minst 400[2] renar för att kunna leva av rennäringen så är ju detta ett intressant experiment i statlig regi. I stället för att leva tack vare sina renar ska samen som renskötare i dag leva av vinsten på renköttsindustrin. Investeringskostnaderna är märkbara; kommunikationsutrustning, skoter, fyrhjuling, helikopter och beskattningen sker på en uppskattning av kommande kapital inte på avkastning eller rörelseresultat – en kalkyl som verkar mer än lovligt skranglig ekonomiskt och är förödande kulturellt. Renskötsel och renägande är inte synonymt och i dag är rennäringen för många en hobbyverksamhet som inte kräver några större insikter i eller lärdomar från den mångtusenåriga samiska kulturen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se att staten genom att styra om villkoren för rennäringen har minimerat vikten av traditionell kunskap och därmed byggt förutsättning för att avveckla rennäringen som samisk.

När marknaden för samiska produkter krymper, fler slås ut ur rennäringen och andra försvinner till Norge blir samerna färre och möjligheten/förmågan att bevaka/påverka egna intressen försämras. Och av de kvarvarande är det färre och färre som är riktiga samer – i och med rennäringens framfart började en uppdelning av samerna äga rum, de renägande och resten. Villkoren för identifikation är hårda och satta av extern. Definitionen att en same är en renägare är har sin grund i gamla rasresonemang.

Demokrati och jämlikhet är satt ur spel genom att antalet renar står i direkt proportion till antalet röster i samebyn – och samer utanför samebyn har inget att säga till om alls. Jämställdheten, eller rättare sagt avsaknaden av är inget som är särskilt unikt för samebyn – det är ett faktum där som i samhället i övrigt.

De som inte får plats i samebyn försvinner in i storsamhället, språk och kultur utarmas.


 2 Redogör för den politiska utvecklingen under 1900-talet i Sverige med hänsyn till samernas situation. Vad karaktäriserade samepolitiken då? Vilka konsekvenser har den haft för samerna? Redogör även för hur den har påverkat samernas politiska verksamhet.

ras, rasade, rasande – lapprivilegiet, lapproletariatet

Rasforskning, industriell expansion, nationalism, segregation, lapp ska vara lapp, assimilation, statsnationalism, migration, unionsupplösning, exploatering, påstådd immigration, (sviter av) paternalism och kulturhierarki.

Vitt skilda argument, från särskiljning och nomadskolor, till assimilering och lapp ska vara lapp-politik, via 1917/18 med de första samiska landsmötena till 1993 med sametingets instiftande och samebyarnas förlust av småviltjakten på fjället, har lett till så vitt skilda konsekvenser att jag inte kan säga att något egentligen karaktäriserat politiken.

Minsta gemensamma nämnare är dock, enligt mig, osynliggörande och diskriminering[3].

Början av 1900 bär med sig nomadskolor, särbehandling och definierade av samer och deras lämpliga näringar, vad som är välgörande och inte; de inte bör exempelvis inte ha för mycket kontakt med svenskarna/civilisationen.

Politiken har ett probleminriktat förhållningssätt; administration av rennäringen, bryta armodet hos fattiglapparna, ras omvandlas till ekonomi. Början till slutet torde gå att hitta i skeendena kring lappkommittén 1919 och renbeteslagen 1928 där en same är en renägare och vi landar i rennäringslagen 1971. Rent juridiskt torde det mycket svårt för 71:an och sametingslagen 1993 att existera parallellt, men det har staten ännu inte tagit ansvar för.

Jag uppfattar att det skiljer märkbart, framför allt i början av 1900-talet, mellan nationell, regional och lokal myndighetsrepresentation. Det som sägs och beslutas i Stockholm, i regering och riksdag, får inte alltid genomslag, eller rätt genomslag ute i landet. Eftersom nationella beslut inte heller tas med korrekta lokala variabler som grund blir de inte optimala. Ofta råder djungelns lag. God representant för detta missförhållande: den föga charmerande Isak Tiock.

Sveriges och Norges politiska mellanhavanden har påverkat; gränsbetet – fjällsamer tvingas söder ut och kolliderar med skogssamer. Det som såg så bra ut 1751 föll platt 1919 och när den extensiva renskötseln drar söderut för att överleva gjorde den det på bekostnad av den intensiva renskötselformen.

Mycket av den politiska organisationen, intresseorganisationerna, sammanslutningarna i det samiska samhället finns som en respons på redan existerande faktum. De flesta reaktiva, sällan proaktiva. Instanserna ses som tandlösa[4], obekväma och till och med löjeväckande av alldeles för många medborgare och myndigheter.

Genom statens politik kring renägandet så känner majoriteten samer i dag inte någon samhörighet med det samiska/de samer som syns i samhällsdebatten, i media och står som representanter för det samiska folket.

Slutet av 1900 stoltserar med sig språknämnder, skolor/utbildningsinstitutioner, sameting, kulturell renässans, teater, etnochic, representation i myndigheter, remissinstanser. En offentlig ursäkt från jordbruksminister Annika Åhnberg. En av FN proklamerad urfolks-dekad leder bland annat till en nationell informationssatsning[5].

Det kan se ut som det samiska samhället i dag kan påverka rikspolitiken, är demokratiskt, jämställt och rättvist men egentligen är bara man satt att lösa ut det staten ställt till med under de senaste 500 åren.

Utan befogenheter.

 
3 Hur gick kolonisationen av Sápmi till? Vilka ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser har den haft för den samiska befolkningen?

staten och kapitalet – vaddå ILO?

Naturresurser exploateras, vägar och andra byggnadsverk uppförs lika ogenerat i dag som förr. Och när näringslivet anser att Sverige bör ta vara på de stora outnyttjade [6] landområdena i norr, så upprepar sig historien.

Det som började som ömsesidigt handelsutbyte för tusen år sedan, blev beskattningsbar handel, övergick beskattningsbara individer; beskattningsbara geografiskt avgränsade områden och där bedriven verksamhet, kulminerade i industrieran med gruvdrift, vattenkraft och skogsbruk, medförde att staten insåg att själva området var mer intressant än det man kunde ta in därifrån som skatt.

Kyrkan.

Nasafjäll, Kedkevaare, Alkavaare. Körslor som dagsverken. Det fungerade ömsesidigt obra. Staten beslutade befria samerna från malm- och varutransporter och låta bönder ta över dessa, inga bönder fanns i norr så de skulle importeras. Mark, startkapital och skattelättnader användes som migrationsstimuli. Staten slog fast att nybyggare och samer utan problem kan leva och försörja sig sida vid sida då deras verksamheter är väsensskilda. I förstone ser det ut som om Lappmarksreglementet faktiskt värnade samiska intressen, men glöm inte att staten i en handvändning de facto ”dubblar” antalet personer att beskatta.

Mitten av 1700 har ökande svensk befolkning och goda odlingsår satt fart på norrflyttningen. I de åren dras Lappmarksgränsen (jmf odlingsgränsen ca 150 år senare) norr därom ska samen väga tyngre än nybyggaren. Men i och med att nybyggarna blir fler och samerna färre… Lundmarks essens[7] om den lokalt praktiserade politiken i länsstyrelserna under den senare delen av1800: ”1) Kronojord är länsstyrelsens angelägenhet; 2) länsstyrelsen bestämmer över lappskattelanden; 3) alltså är lappskattelanden kronojord” visar att när Sverige under 1900 bygger folkhemmet kan staten plocka vattenkraft, skog och malm norrifrån utan att det samiska samhället kan göra några som helst anspråk på vare sig mark, vatten eller ekonomisk ersättning. I praktiken innebar det att staten helt plötsligt kan påvisa att staten äger marken och samerna ska betala för nyttjandet, som de naturligtvis fått sanktionerat av berörd myndighet.

Samerna är nu i det närmaste rättslösa och det visar sig i Lappträskmålet 1760-1785; avvittring under första kvarten av 1800; skattefjäll 1841; 1886 och 1928 års renbeteslagar och förlusten av lappskattelanden; Skattefjällsmålet Jämtland 1966-1981; vattenkraftens utbyggnad under 1960-talet; jakträtten 1993; vinterbetesland i Härjedalen 1996; svenska statens vägran att ratificera ILO 169, fortsatta vägran 2005.

Grunden för samerna att socialt, kulturell och ekonomiskt ska kunna leva som ett folk är borta; marken och naturresurserna förstatligade. Jakt- och fiskerätten i Sameland ligger bortom samisk kontroll. Renbetesland och flyttleder står under vatten, eller genomskärs av vägar och järnvägar. Staten ”låter” privata intressen stoppa vinterbete. Samebyarna är bara för de renägande samerna, resten har gått upp i storsamhället där de har försörjning och boende.

De sociala systemen med nåjd, familj, familjegrupp blir otidsenliga i och med att det levnadssätt som varit deras upphov inte längre existerar.

De nio språken kallas ”dialekter av ett språk” för att ”ge större tyngd” i minoritetsspråksutredningen. De utarmas eftersom de glider längre och längre från att användas i sitt ursprungliga sammanhang. Min förhoppning är att det samiska samhället ska våga samlas kring nordsamiskan för att ge bästa förutsättningar för åtminstone ett använt/levande språk.

Kulturyttringar så som musik, teater, konst och litteratur finns kvar och upplever en renässans men separerade från sitt upphov och därmed något som lever vidare enbart genom aktiva val.

Och (statligt) ekonomiskt bistånd.

student Lindström, 2005

[1] troligt spelade den ökade rentätheten en icke oväsentlig roll i sjukdomsupphov/-spridning
[2] slaktvikten har minskat märkbart de senaste åren, torde göra att 400 snart är i underkant
[3] Senaste exemplet: Jokkmokks kommun tar på eget bevåg kontakt med ”Stockholm” för få sametingets nya parlamentsbyggnad till kommunen, trots det faktum att samerna i sametingets plenum i god demokratisk anda beslutat att byggnaden ska uppföras i Kiruna.
[4] ex: sametingsvalets vinnare 2005 inte kommer att ha något större genomslag i politiken för övriga partier går samman för att förhindra detta
[5] ”hela” sju miljoner kronor är lagt på detta under tio år, en snabb kalkyl ger förhanden att det är ungefär lika mycket som departementet betalar i lönekostnad för en tjänsteman under samma tidsperiod
[6] FN önskade i samband med urfolksdekadens start 1993 att termen urbefolkning skulle ersättas med termen ursprungsfolk – just för att de flesta berörda folk sällan varit bosatta/-fasta och därmed alltid drar det kortaste strået i markfejder
[7] Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm, sidan 57

lappkunskap for dummies - källkritik, från hedendom, nyandlighet

En halv termin, tenta i tre delar (godkänd), begränsat utrymme, Umu. 1 Källor och källkritik. 2 Övergång från hedendom till kristendom. 3 Nyandlighet.

1. Källor och källkritik – från vilka källor har vi inhämtat kunskap om den samiska förkristna religionen? Redogör för de olika typerna av källor och de källkritiska problemen dessa källor utgör.

a man with a mission – som man frågar, får man svar

 Man (för det var väl mest män) reste oftast norrut som representant för någon makt eller myndighet och med ett uttalat uppdrag. Den grupp som sökte möjliga skatte-inkomster till staten eller handelsdito hade säkert föga intresse av andliga aktiviteter, och var därmed vare sig rustade eller angelägna att redogöra för religion eller religionsutövande.

Om det var så att de la Gardie var ute efter att stoppa internationella rykten om (samisk) trolldom när han beställde en ”realistisk skildring” var ju målsättningen given redan i uppdraget. Schefferus, född utomlands, hade inte särskilt många kontakter i norr så det var uppdragsgivaren själv som beordrade in underlag från kyrkoherdarna i regionen. Dessa redogörelser blev Lapponia (senare delen 1600).

Personligen skulle jag inte lita på att en kyrkans man kunde bidra med något som överhuvudtaget kunde kallas realistiskt eller objektivt, framför allt inte vid den tiden. Kyrkoherdar och övriga kyrkans representanter hade ju en glasklar agenda: motivera sin egen existens, behålla jobbet, framhäva sin egen betydelse och hålla sin egen övertygelse vid liv. Hur mycket skatt och pengar som var inblandat i processen har jag inte sett i kurslitteraturen, men jag förutsätter att där fanns även ekonomiska drivkrafter. Att dessa frälsare själva var sprungna ur ett samhälle som var ojämlikt i alla delar speglar naturligtvis även det redogörelserna. Bland annat beskrivs kvinnors roll som underordnad och värde som mindre i vardag och i religiösa riter men detta är snarare en frukt av skribentens världsbild och okunskap om det samiska än ett faktum. Dessa forntida berättare saknar terminologi, bakgrund och ambition beskriva animism/polyteism.

Vetenskapsmän. Inte heller vetenskapen har genom historien lyckats hålla sig överdrivet objektiv. Många av iakttagelserna är färgade av samtidens teser och föreställningar.

Udo Holmberg däremot, själv prästvigd men vilse i sin religion, bjuder en relativt kulört och mångfascetterad redogörelse. Frågan är om han vet vad han ville hitta i sin forskning? Stöd eller död för sin egen tro? Men som så många andra har han ”civilisationen” som utgångspunkt och inte forskningsobjektet. Alla likheter mellan samiska företeelser och föreställningar och kända religioner/riter syns som ett resultat av att det samiska influerats inte influerat. Omvänd påverkan märks inte – från ursprungsreligioner till moderna religioner – inte ens som spekulation, troligt för att det skulle motverka tänkt syfte.

Samer. De redogörelser som avgetts av samer har kanske (troligt) tillkommit under hot och är i allmänhet nedtecknade av någon annan än berättaren. Dessutom är det risk för att enbart ”korrekta” historier publicerats och sparats för eftervärlden. Mycket (snarare det mesta) är nog aldrig ens berättat för utomstående. Jag är nyfiken på om där finns något material av/om/efter Skul-Nils eller Olof Sirma Mattson ( B Pollan, s 33 och 34). 

De flesta skriftliga källor är sentida i sammanhanget.

Fornlämningar och andra historiska fynd kräver även de tolkning.

2. Övergång från hedendom till kristendom. Diskutera när man kan säga att samerna övergått från den gamla samiska religionen till kristendom.

lapparnas bekännelse – en läpparnas bekännelse?

I och med frågans formulering fortsätter tvångskristnandet. De som avgjort vilken religion samerna tillhör är de som anser sig ha makt att avgöra vilken religion samerna ska tillhöra; staten och dess kyrka. 

Den samiska religionen är väl integrerad i tillvaron, i vardagen och vardags-göromålen, och kan utan vidare löpa parallellt med en religion som kristendomen vilken är mer fokuserad på kyrkliga ritualer, ceremoniel och det gör att en eventuell övergång är otydlig, svår att se och tidsbestämma.

Enligt min mening ansåg nog den erövrande makten och dess kyrka att man vid 1800-talets början hade kristnat samerna, men om jag får formulera det, så skulle jag säga att en majoritet av samerna bekände sig till den kristna tron kring den tiden. Det går kanske också att formulera det som ”i början av 1800-talet var samerna lika kristna som övrig befolkning”. Därmed inte sagt att samerna är kristnade.

Tvångskristnandet spurtade slutet av 1600- och början av 1700-talet. Med en fot i häxprocessen och en hand på bibeln fick man nytt bränsle och tog i med hårdhandskarna. Här ställdes enskilda inför rätta, här beslagtogs och förstördes trummor, här utdelades spöstraff och böter, här tvingades samepojkar utbilda sig till präster. Så mellan Anskar och von Westen, efter nästan tusen år tjat (förlåt, upplysning), så var det väl bara att inse att det är säkrast att vara kristen om man vill behålla liv och lem. Men en lapparnas bekännelse är kanske en läpparnas bekännelse.

3. Nyandlighet . Kan man säga att den gamla religionen finns kvar idag? I så fall, på vilket sätt och hur ser den ut? Om inte, finns det spår kvar av den? Argumentera utifrån kurslitteraturen.­

new age är i själva verket old age­ – very old age

Ja, den ursprungliga religionen finns kvar. Förutom en tystlåten renässans syns fragment inom vitt skilda områden. Kanske är det just det faktum att religionen varit/är så väl integrerad i det dagliga som gör att den lever. Många enkla handlingar kanske utförs idag, utan att någon funderar på upprinnelsen – som att skvätta ut lite kaffe på marken när man tar sig en fikastund på fjället. Det finns säkert ordspråk och talesätt som anknyter till samiska religiösa föreställningar, men i materialet vi läst har jag bara hittat exempel på kynnes- och kunskapsdito.

Den finns som företeelse i sagoböcker och berättelser. I Ando Anderssons bok (intervjuerna gjorda för dygt 50 år sedan, 2005) lever begrepp som sajvo och nåjd. Och snabb matematik ger för handen att berättarna tillhör samma som generation mina far- och morföräldrar, detta var alltså de sagor som vår föräldrageneration fick sig till livs.

Vi närmar oss den via slöjd och hantverk – slöjda din egen trumma – vi ser den i konsten; i smycken, litteratur och musik, i jojken.

Och den finns som en reflektion i new age-kretsar. Där trumresor och naturfolksstereotyper lever ett romantiserat liv i nya lokaliteter, ofta helt oemotsagda. Men det må vara hänt, så länge vi ger akt på att innebörden inte tunnas ut, förlorar sitt djup och ursprungliga budskap. Och viktigast är att det finns en öppning, någonstans att börja leta för intresserade individer.

Högtider, jag misstänker att det går att känna igen mycket från de så kallade förkristna traditionerna i de nuvarande, såsom påsk och jul. Jag tror att julaftonens höga spökfaktor egentligen är midvintersolståndets. De fyra solstånden framträder tydligt och äger stor magisk kraft hos samerna och många andra ursprungsfolk, och en liknande tyngd syns i andra förkristna religioner, exempelvis i asatron och hos kelterna.

Gamla offerställen och sejtar finns kvar och har fått sällskap av nya.

Och de används.

student Lindström, vt 2005

lappkunskap for dummies - slöjd, Stalo, jojk

En termin, i en tenta om tre delar (godkänd), begränsat utrymme, Umu. 1 Samisk slöjd. 2  Stállu. 3 Jojk.

1. Samisk slöjd Beskriv variationer och skillnader mellan nordsamisk och sydsamisk slöjd när det gäller olika föremål, mönster och dräkt.

lapp på lapp men ingen söm – det fungerar, alltså är det konst

Som en namnkunnig nordsame uttryckte det i förtroende: ”de sydsamiska koltarna är mycket mer sparsmakade, det beror kanske på att vi i norr fått mer bidrag”. Om det är så ska jag låta vara osagt, men jag minns tydligt hennes ironi än i dag, många år senare.

Det är lite tvärsom mellan hantverk/slöjd och kläder, de nordsamiska dräkterna är mycket mer smyckade/prydda och livligare i färgval än de sydsamiska medan hantverk/ slöjd är mer smyckat söderöver.

I den sydsamiska dräkten är färgerna är mjukare och färre, främst svart/rött, svart/blått, de senare för män. Man har bräm av annat slags päls på pälsarna. Bältena smalare. Snittet är strikt och färre detaljer, medan barmkläden och bälten är prydda med tenntråd/pärlor. Då blir det motsatt i norr. Koltarna har ledigare snitt, är mer prydda, fler och klarare färger, bredare bälten. Och bandvävning är i jämförelse med bandflätning mer utvecklad i norr och vice versa. Banden skiljer i färg och mönsterrikedom på samma sätt som koltarna. I Kjällströms bok konstaterar han att skorna skiljer sig åt men berättar inte hur. Texten på sidorna 175-176 om skinnbruk, pälsbräm, skor är otydlig och känns ofullständig.

Större och mindre föremåls utformning skiljer sig, enkelt uttryckt i det att små saker är ”finare” i söder medan stora saker är ”finare” i norr. Troligt fanns en del föremål bara i ena änden, hornskedar med ringar i öglor – norr eller mjölkstävorna – söder, eftersom mjölkning hör den intensiva renskötseln till. Gäller det också allt som har med osttillverkning att göra? Båtarna gjordes naturligtvis inte på samma sätt beroende på var de användes.

 Knivarna skiljer även de mellan norr och söder, enkelt uttryckt: en kniv i norr instoppad sin slida vidgas i slutklämmen i båda ändar.

Mönstren i norr är enklare, har enligt Kjellström influenser från Ryssland (på senare tid influens från norsk allmogekonst) och har ledigare stil, större variation och frihet än de från södra Sameland. Söderöver är mönstren mer geometriska och ofta heltäckande.

Materialen[1] är i stort sett detsamma: ull, textilier, hampa, lin och skinn/läder. Tenn/tenntråd[2] och pärlor främst söderöver. Rot, trä, djur- och fiskben, horn, senor, inälvor, näver, (silver). Växter för färgning, trä- och skinnsorter bör förr i tiden ha skilt sig åt mellan söder och norr eftersom tillgången påverkas av geografi/klimat.

---

[1] tidpunkten för jämförelsen är inte satt i frågan och tid är en variabel vad gäller ex textil, tenntråd

[2] sammantaget syns som om tenntråd funnits i hela Sápmi men överlevt i södra

2 Stállu. Välj ut en berättelse om Stállu och analysera den. Vad kan man läsa ut av en sådan text? Ett litet tips: jämför hur Phebe Fjellström och Rolf Kjellström diskuterar saken. Det kan vara en berättelse du har hört och återberättar, eller en berättelse du har läst t.ex. i Johan Turi En bok om samernas liv, Ando Andersson Maam dah spotsestamme! eller Kirsti Birkeland Sydsamiska sagor.

management by fear – socialisering, pragmatism och överlevnad

Enligt mina anteckningar från moment 1 innehöll Andos bok tre staloberättelser, kap 16,18,19 – vagt minns jag något om Stalos dotter och en samepojke; om att lura och fly från Stalo, en hustru, en hund, en dräng. Så jag tittar på själva begreppet Stalo istället för en särskild berättelse.

Stalo – en manifesterad yttre fiende som återfinns i hela Sápmi. Vem är han? Vad fyller han för funktion? Karaktärsdanande, barnvakt, måltavla för förakt mot överheten, enande, fostrande, syndabock? Har han fått låna drag av vikingar? Stalo, hävdar någon, har med ordet stål att göra och syftar på att trollet ska ha varit klädd i något som liknar rustning eller skydd av stål.

Genom att måla upp en (gemensam) fiende (den kärva tillvaron; ett annat folk; ett fiendefolk; en myndighet/överhet eller helt enkelt en ovän) skapas en sammanhållning i gruppen/folket; han tvingar fram egenskaper och karaktärsdrag – i konflikterna mellan Stalo och samer så premieras egenskaper som samerna är beroende av; fiffigheter, list, uthållighet, mod, dådkraft. Tänker på ett uttryck vi hade med i förra momentet ”mera påhitt än senor”. Berättelserna kan visa hur man som underlägsen tvingas att förhålla sig annorlunda för att klara livhanken (skatten, kärestan).

Rent praktiskt kan han säkert ha räddat åtskilliga barnaliv (med trauman som följd?). En av hans favoriträtter är barn, samebarn. Vuxna hotade med Stalo för att avskräcka barnen från att gå ner till sjön ensamma; från att lämna kåtan om föräldrarna var tvungna att lämna dem ensamma vid något tillfälle. Undrar om han inte fungerar lika bra som fostrare som den bestraffande kristna guden?

Något som förbryllade mig är att han sägs vara kannibal (Haetta, moment 1 och jag har läst det på fler ställen) men han är ju inte människa! En människa som äter människokött är kannibal. Resten av den biologiska mångfalden som mumsar på homosapiens är rovdjur/asätare/insekter. Vem har infört termen? Är den samisk?

Troligt får Stalo också agera indrivare och torped, vara den som tillsynes verkställer förbannelser å människors vägnar. ”Beställningen” kan utgå från enskild same eller nåjd. Är ”Stalos dräng” månne en självpåtagen titel vid hämndaktioner?

3. Jojk. På vilket sätt kan man säga att jojk och litteratur hör ihop?

säg det med toner och inte med ord

För det första är de sprungna ur samma källa. För det andra har de existerat i en slags stödjande växelverkan fram till i dag. För det tredje bjuder båda ett tillfälle till identifikation och stärkt sam(e)hörighet. Och icke att förglömma: Jojkens unika uttrycksform har gett samisk diktning detsamma.

Och här har jag en uppsjö frågor om definition och gränsdragning. Igen. Vad är samisk litteratur? För att texten är på samiska säger ju i sig ingenting. Är det samer som skriver om det samiska? Är det samer som skriver om det ickesamiska? Är det ickesamer som skriver om/ner det samiska? (Jmf Lapponia.) En nedtecknad saga/sägen har ju ingen författat? Bibeltexter på samiska kom kring sekelskiftet 1700-1800 och vem gav ut dessa? Knappast samerna/det samiska samhället. De utgavs av ”utomstående” med ett tydligt syfte. Glasklart exempel är Turis En bok om samernas liv, av en same, om det samiska på samiska, 1910.

När blir en jojk en dikt? När blir en berättelse litteratur? När blir en jojkad dikt en jojk? Hur nedtecknas en ordlös jojk? En jojk kan rymma en hel bok.

Vi ser en del varianter av ungefär samma teori i kurslitteraturen. Kjellström skriver på sidan 228 att ”jojken burit litteraturen i sekler”. Det får inte jag ihop, för den samiska litteraturen har väl inte funnits i ”sekler”.

Jag tror jojken förmedlar en andlig/emotionell värld och berättelser förmedlar tillhörighet, kunskap, historia, moral – den världsliga delen av tillvaron. Både jojk och berättelse kan kompletteras med symboler (trumma, hällristning). Sannolikheten att ett nomadfolk ska ha en blomstrande skriftkultur är inte särskilt stor, just på grund av nomadiserandet.

I och med att Sameland koloniserades tystades/tystnade jojken, den försvann från det offentligheten. Skriftspråket blev kvar, och även om det kompletteras med bilder/ symboler är det förhållandevis endimensionellt.

Är cirkeln sluten nu, i och med att jojken börjat få återupprättelse? Kanske finner man nu en balans liknande den ursprungliga – där jojken får vara ett uttryck för det som är sprunget ur samen och litteraturen (som utveckling av den muntliga traditionen) är ett uttryck för det som uppstått som en följd av intryck.

Den perfekta balansen mellan jojk och litteratur, mellan mjuk- och hårdvara, finner man, enligt min mening, i Nils-Alsak Valkeapääs Solen min far.

student Lindström, vt 2005 

sjätte juni

här kommer några klipp ur nationaldagsutredningen – godtyckligt utvalda av ödmjuk undertecknad, som för övrigt inte firar någon nationaldag (alls) utan höjer en bägare i stilla erinran sjätte februari varje år

/.../ Enligt slutsatserna i rapporterna uppgår kostnaden i termer av förlorad produktion för ytterligare en helgdag till mellan 3 och 8,5 miljarder kronor per år. Förslaget att införa ytterligare en helgdag innebär sådana betydande ekonomiska konsekvenser för samhället att reformen måste finansieras genom att en av de helgdagar som vi nu har tas bort eller flyttas. De alternativ som utredningen har diskuterat är första maj, Kristi himmelsfärdsdag, annandag pingst och trettondedag jul.

...och vinnaren är

/.../ Anledningen till detta är att annandag pingst alltid infaller på en måndag medan den 6 juni två gånger av sju infaller på en lördag eller söndag.

/.../ Om man tar bort en annan helgdag, t.ex. annandag pingst som alltid inträffar på en måndag, är kostnaden för reformen approximativt noll, förmodligen negativ.

Varför sjätte juni? 

/.../ Den 6 juni har kallats Gustaf Vasas dag, svenska flaggans dag och är nu Sveriges nationaldag och svenska flaggans dag. Att det var just den 6 juni som blev Sveriges nationaldag var inte någon självklarhet. Datumet var föremål för diskussioner runt sekelskiftet och många propagerade för midsommardagen i stället för den 6 juni. Det var Gustav III som placerade sitt namn på den 6 juni för att på så sätt få anknytning till den första kungliga bäraren av namnet Gustav. Under större delen av 1800-talet firades dagen som namnsdag för ett av den tidens vanligaste pojknamn. Det var inte förrän i slutet av 1800-talet som patriotiska strömningar slog igenom i Sverige och den 6 juni togs fram som en nationell minnesdag. Dagen firades till minne av den 6 juni 1523 då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung, då unionen med Danmark upphörde, och Sveriges enande till en självständig stat påbörjades. 1809 års regeringsform utfärdades dessutom den 6 juni. Även riksdagens första beslut år 1973 att anta den nuvarande regeringsformen meddelades den 6 juni.

/.../ Gustav Vasa var en bokbålsarrangör, tyrann och klosterbrännare

Helgdagsfirande förr och nu

/.../ År 1772 genomfördes en stor helgdagsreform som innebar ytterligare en kraftig reducering av antalet helgdagar. Man tog bl.a. bort tredje- och fjärdedagarna vid jul, påsk och pingst liksom skärtorsdagen som helgdag. Motiveringen var att gudstjänsterna för vissa helgdagar var dåligt besökta och att ledigheten mest användes till lättja och dryckenskap.

Vad firar vi? Varför?

/.../  Det blir allt viktigare att hitta tillfällen att fira det vi är stolta över i Sverige. Detta är oavsett om det är svenska idrottsframgångar, svensk föräldraförsäkring eller svensk mångkultur. Ett tag var det i Sverige i det närmaste fult att visa sig med svenska flaggan. Mörka krafter erövrade våra nationella symboler. Det är inte acceptabelt.

/.../ Det är också många människor med utländsk bakgrund som deltar i nationaldagsfirandet på Skansen varje år. Ett lyckat nationaldagsfirande kan ses som en del av integrationspolitiken.

Skansen och en dag om året av lyckad integrationspolitik. Jamen, då är ju saken biff!

Jösses!

Flaggviftande i all ära, men personligen hoppas jag på lite fler diskussioner om hur vi kan förvalta denna vår plats på jorden, och vårt gemensamma kapital.

Det är själva ansvarstagandet eller rättare sagt bristen på, som motverkar de "mörka krafter" som utredningen nämner, inte att fler gör samma sak – skrålar Du gamla, du fria och känner nationell stolthet.

I stället för att en gång om året känna mig extra blågul, försöker jag att hela tiden föra mig på ett sätt som gagnar oss som kollektiv. Vare sig svårt eller märkvärdigt. I min värld är det som är bra för gruppen, bra för individen. Däremot är  det som är/tycks bra för individen inte alltid bra för gruppen.

...och jag noterar att sjätte februari inte nämns i utredningen, inte heller det folk vars dag den vikts att vara.


Utredningen, SOU 2004_45
Känner du att du vill ha lite mer fakta kan du hämta hela nationaldagsutredningen, inklusive bilagan om de "ekonomiska effekterna av att 6 juni inrättas som allmän helgdag". Den är som så många liknade utredningar/dokument mindre svår ta till sig än du tror, så kika på hur våra folkvalda resonerar.
Vet du förresten, att vi haft en parlamentarisk kommitté som förkortades Knas? Jo, sant. Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler.

vem strippar för kungen?

undertecknad är en gammal, avdankad partyprinsessa som på den tiden det begav sig träffade både den ena och den andra ute i vimlet

nu (först) presenteras "sanningar" om kungens förehavanden,  jag har inte brytt mig så mycket – är helt enkelt inte intresserad, eller särskilt förvånad att en maktens man pekas ut som just en sådan, bristande respekt för andra människor är enligt min lagom ödmjuka mening, frekvent förekommande vid diagnosen mullig mansgris

när debatten landar i min dator, via facebook-gruppen Vafan, låt Kungen gå på strippklubb kan jag inte låta bli att fundera lite

vem tjänar på detta
varför nu? vilken är agendan? pengar, uppenbarligen, det är visst en fet prislapp på bilderna från porrklubbsbesöket – ett besök? flera besök? är det ett hemligt mystiskt sällskap, som vill avsätta den gamle monarken till förmån för tronföljaren?

folkvald eller monark – monark och folkvald
han, stackarn, som trodde toppless var högsta mode för tillfället och inte förstod att han satt på strippklubb – Rosengren – han fick avgå, och vår monark är på sätt och vis folkvald han med, eftersom vi i demokratisk ordning enats om att vi ska ha ett kungahus

yttrandefrihet
jag är nöjd att fb-gruppen kommit till, att det utan risk för liv och lem går att göra sånt här i landet, att vi har ett sånt klimat i Sverige är skitaläckert – heja heja! Mindre nöjd är jag med att debatten landar i ställningstaganden för eller emot, enligt mitt ödmjuka sätt att se det bör debatten handla om (trumma, trumma) gemensamt ansvar för männskors värde

karriärval
skulle alla dessa 115 757, som i dag gillar fb-gruppen vara lika positiva om det var deras barn som strippat för kungen? är det okej så länge det är kungen, ungen strippar för? strippa är inte ett karriärväg som tas upp särskilt ofta vid studievägledning, inte prostituerad heller...

människosyn
lika självklart som vi ska sköta oss snyggt i vår granskning av folkvalda och andra som i olika sammanhang representerar oss, lika självklart är det att dessa våra representanter sköter sig snyggt och för sig med värdighet

jag bestämmer
jag betalar deras lön och har hur mycket som helst att säga till om – inte minst när jag går till valunorna vart fjärde år – inte minst för att vi har yttrandefrihet och jag kan göra ett blogginlägg som detta

sku bara luta mig lite

sku bara luta mig lite – vaknade helt förvirrad två timmar senare

sitter och försöker att med andens kraft få materian att känna lite springglädje, har tänkt mig elva eller tretton kilometer medan kvällen är ung

har bytt till en senare springtid än tidigare, ultramaran börjar klockan sex på kvällen så i nåt slags fåfängt försök att göra ett hundra kilometer lite mindre kärva...

musik- och mätmackapären ska fyllas med ström, behöver stora doser Electric Boys för att få fart i benen medan den tankar el tankar jag en spirulinagrogg och rosenrot, skriver en artikel, på Kottes begäran, om när kärringen försökte slå Sputnik i huvudet med kassen – läses i aprilarkivet, den åttonde, närmare bestämt

det verkar som förvånansvärt få uppskattar min skönsång längs stans gator, kulturbarbarer, Sputnik undantagen förstås, hon gillar när jag sjunger (gapar) – det innebär att hon själv kan spontanskälla i refrängen

get nasty!!

hör upp, music lovers

vetenskapen har i dag konstaterat det många anat i långeliga tider; lapphundens skall är kopplat till det autonoma nervsystemet

Lapplurven är dessutom åsiktsmaskiner och älskar att höra sin egen röst, de har noll eller ingen förståelse för att andra inte njuter av deras väna stämma. Här i vårt hus försöker vi hitta på alternativa användningar av vallskallet. Det läte som får speglar att spricka från kant till kant, ger ägare akut tinnitus, kristallglas att explodera i en myriad av små glimrade glasbitar, grannar att konvertera och gå i kloster, barn att lipa, katter att bli dubbelt så stora, hundar att antingen dö av förtjusning över denna urhundsyttring eller av själva "tilltalet".

Njut ett etnochict exempel på alternativ användning av Sputniks röstresurs, kära vänner och music lovers.

Mycket nöje.

Runa Sputnik, kulturbärare och artist.

karra som räcker långt

självklart tuggar jag i mig karra – med denna hemmagjorda kola som grund gör jag också energikaka späckad med fiffigheter

alla ingredienser är ekologiska

som karra

• 75 gram smör eller Bredbar*
• 1 dl sirap
• 1,5 dl socker
• 1 msk kakao
• 1 tsk vaniljsocker
• 1 nypa flingsalt, valfritt

kokas i cirka fem minuter, gör dropptest i kallt vatten – när droppen har rätt konsistens häller du upp på plåt för att svalna, jag har ett flergångsbakplåtspapper

tillsätt en nypa flingsalt precis innan du häller upp så får du små saltexplosioner i kolan


som energikaka

• nötter som du gillar, krossade
• mandel, krossad
• sesamfrö
• kokosflingor
• torkad frukt

rör ner allt eller det du vill ha just för tillfället, prova dig fram till den mängd du tycker funkar för dig – innan du häller upp på plåt för att svalna, bryt i bitar och pudra med kakao så de inte klibbar i hop

jag kommer att ha en rejäl omgång med mig på långspringet, Lapland Ultra, 1 juli





*) det enda alternativet till Arlas inte garanterat GMO-fria Bregott

bönor och äpple

enkel mättande, funkar prima som ensamrätt, extra gott till fläsk

• svarta bönor, 1 förpackning
• ett rejält äpple*, i små tärningar
• en liten rödlök, finhackad

dressing - häll över och låt det gona till sig lite

• färsk ingefära, riven, en knapp msk
• saft och skal* av en liten citron
• olivolja, ½ dl
• salt

*) om du inte har ekologisk citron och ekologiskt äpple ska skalet inte användas

vattenmelon

sommarsallad med stort f som i fräschast, enkel, så jälla supersmarrig, variera med topping

• vattenmelon i bitar
• smulad fetaost

toppa med (ge mig fler förslag)

• finhackad mynta
• rostade pinjenötter