21 dec. 2010

kära liselott

-->
Kära Liselott


åldras, är det nödvändigt

en kärv djävla dag sitter jag i finska kaaresuvanto, sameföreningen har bjudit på renköttsoppa, indianernas farfarstrumma får hela huset att vibrera av tacksägelse och i en enda livslång sekund inser jag vidden av mitt etniska arv – jokken, skogen, fjället, norrskenet, renkött på gakku och kokkaffe, varför jag aldrig glömt sagan om Sampo Lappelill, att det inte var finska mormor svor på

åldras, det kan nog vara nödvändigt


slår efter många år upp boken och läser sagen igen – Sampo flyr så snön yr, med troll och sattyg i hälarna – det var på håret men han räddade sig in genom dörren ...vänder blad...  in genom dörren – vafff... va i hela helvetet? monumental långnäsa! bläddrar tillbaka, läser om från början, jodå mycke riktigt – där står han, prästen, och breder faderligt ut armarna för att ta emot och rädda den stackars Sampo till den rätta tron

åldras, är det verkligen nödvändigt


hör storlommen, river några blad till ur sagoboken och lägger på elden, konstaterar att det snart är tjugofem år sen jag gick ur kyrkan – elden flammar upp och förtär teckningar på norrsken och snö, känner hettan, jojkar den

åldras, det är verkligen, verkligen nödvändigt

LappeLi