10 mil, 15:39:51

målrakan

sällan har en så dyster vy varit så välkommen, efterlängtad och rent utav vacker –  vid målet står några av de fantastiska arrangörerna och applåderar mig när jag går i mål

åter i adak, 09:39

jag har stressat en av de stackars elitlöparna den sista halvtimman – ungefär från tullbergsdammen där morsans kusiner har hand om kontrollen och slutligt konstaterat min påstådda galenskap – elitlöparn sliter ont och tittar bakåt hela tiden, jag hårdgår och tar in rejält på honom så fort han tvingas gå

jättekul, tycker jag och roar mig med det hela vägen in i mål

.

korsar mållinjen fylld av en motsägelsefull känsla av att vara überynklig och mest kapabel i hela världen

skiter fullkomligt i allt vad föreningsaktiviteter och prisutdelningar heter, vi drar hem till sommarvistet, linda, peter, jag och sputnik
 

tio kilometer till mål

9 mil, 08:00

via kontrollerna i aspnäs, där jag blev igenkänd som varandes borti forsbergs schläkta, ljungby och lönås har jag tagit mig till 90-skylten

i lönås har en kvinna vänligheten att förhöra sig om mina eventuella krämpor, inte huruvida det går bra eller ej – jag är inte så sugen på en konversation, inte ens halvsugen

fick höra nån dag efteråt: var det du som hade den där genomskinliga regngrejen? jag vågade inte heja...

konstaterar att kärv käring blivit kärvare käring under de gångna fjorton timmarna, struntat fullkomligt i eventuella förbipasserande och hukat direkt invid vägen om nöden varit sådan – att eventuella björnar då må visa vad dom har att komma med – att blandningen kaffe och blåbärssoppa kan vara rent förunderligt gott och välgörande, i alla möjliga proportioner

nästa gång får det fan inte regna en droppe

tjugo kilometer till mål

ett av feltryck inuti regnponchon

nu har det regnat i åtminstone sex mil, ska försöka pilla upp telefonen för att ta bildskylt...

8 mil, 06:2

kanske skulle byta till torra skor, hahahahaaaaa, om det hade varit nån idé – det hällregnar, eller låt mig citera norrans löpande journalist "det riktiga regnet, det regn som fick det första ösregnet att framstå som en solig junidag"

har passerat sunnanå och skidnäs och en av de mest patetiska uppförsbackar jag någonsin besegrat, jämfört med den famösa abborrbacken (lidingöloppet) framstår den som backen af blåval

även om jag är en idiot som ger mig ut på slikt stolleprov är jag dock inte så galen att jag bryter när jag klarat av fyra femtedelar

trettio kilometer till mål

på väg ut från slagnäs, inser att jag är på utflykt i norrbotten, arjeplogs kommun närmare bestämt, tänka sig...

alldeles innan 70-skylten, i kontroll storbränna, byter jag till torra skor och gläds åt att det inte ösregnar längre, det blir nog en behaglig... eh... mindre obehaglig, resa det här  

det går alldeles förbenat bra – en mycket trevlig elitlöpare kom i kapp mig, medan jag försökte lägga ut skrytmilskylt på fejjan, det är lite si och så med täckningen här i norr (vad än felia försöker låtsas om) men jag är faktiskt i bättre form och på hans uppmaning drar jag ifrån

lämnar slagnäs, 03:40

fyrtio kilometer till mål

6 mil, 03:02

nu har jag gnott på i nio timmar, elitlöparna i fem och de snabbaste har passerat – inga muntergökar det inte

sputtan rastade jag för en kilometer sedan, vinkade av linda som återvänd med bilen till 50-skylten för att vänta in pekka, för att sova och äta

sjukvårdsbilen passerar med jämna mellanrum, frågar ibland hur det går – man tycker att sjukvårdskunniga inte borde behöva fråga, utan fatta att nåt fattas i huvve på folk som fått för sig skubba hundra kilometer, eller? 

nu är det bara asfalt kvar

och inte ens ett maraton till mål

femtio kilometer till mål

5 mil, 01.31

ovetande om våffelserveringen har jag passerat björklund och sjnjerraviken på min väg mot 50-skylten

nu är det som mörkast, vi är inte i midnattssolsland men det är ganska ljust, eller ska vara ganska ljust – regntunga skyar har lagt en blöt yllefilt över hela tillvaron 

det är ganska ensamt ute i skogen, om en inte räknar med alla björnar jag ser överallt

nä, skämt åsidor – två ihjälkörda huggormar, ett tiotal tillplattade paddor och en harpalt är närmare sanningen

42195

maraton, kl 00:15

– är det du som springer för den där insamlingen? kan jag få betala till du, nu?

jag tackade så varmt, avböjde och bad den vänliga funktionären betala via nätet istället

det är ett tjugotal kontroller runt banan, mitt i skogen serveras chips, kaffe, te, blåbärssoppa, ahlgrens bilar, wienerbröd, limpmacka, buljong, sportdryck, vatten – kontrollen i bjöklund serverar dessutom våfflor, hjortronsylt och grädde

hur jag kunde missa detta kulinariska faktum är en gåta

sextio kilometer till mål

4 mil, 23:56

nu är lappkäringen jävligt bister – regn regn regn regn regn regn regn

prognosen har varnat för regn, men det skulle vara skurar och klarna upp vid 01, enligt alla väderproffs

har passerat ålidvägen, där väntade snygglinda med bulan i vår följebil "runar"

jag ba måååste gå en sväng ut i skogen, sputtan ska naturligtvis hjälpa till och passar sen på att jaga tävlingsledningen när de kommer på sina motorcyklar

bytte till torrt; springtopp, tröja, skor och strumpor – äter lite och beger mig mot norra bastusel som är sista kontrollen innan fototillfället vid 40-skylten

sjuttio kilometer till mål

3 mil, 22:13

vid kontrollerna mellansänket, rutjebäcken trycker jag i mig allt som ser gott ut, chips, blåbärssoppa, kaffe och vid 30 ligger kraftverket där vi planerar äta
 
visst ja, 30 är obemannat – lite finns att ta på ett bord, här stannar vi inte för mat, vi kör vidare tre kilometer roligare att äta vid ålidvägen

på bilden med peter, 'clarity' lyser, som du ser, redan med sin frånvaro

upp för den ena av två värschtingbackarna på denna bana, börjar peter känna av kramp i vaderna, jag drar i väg, har brådis till maten

vädret börjar vara väl tveksamt, med 2011 års syndaflod i minnet är jag inte helt positiv

åttio kilometer till mål

kusinerna, 2 mil, 20:33

kontrollerna ligger inte vid milskyltarna, innan tjugo blir vi blivit påhejade vid kokträsk och utloppet

det är lite förunderligt hur lyckligt ovetande jag känner mig, trots att jag vet att jag har fyra femtedelar kvar

samtalen flyter lätt, det finns plats för annat i sinnet – jag ser, hör och känner skogen dofta

saker och ting kommer att förändras

nittio kilometer till mål

en mil, 19:09

sputtan får hänka första biten för att sedan åka resten av rundan med linda – jag tänker inte släpa på en uttråkad lapploppa den här gången

kusin bäbä och jag passerar kontrollerna kvorbevare och kokträskliden, klarade första tio på ungefär en timma, vi får en stund att prata ihop oss – uppdaterar varandra om vad som hänt sen sist och han berättar om hur bra han kan springa, egentligen

fototillfälle, och skumpar vidare mot nästa skylt

hundra kilometer till mål

och startskottet går för 2012 år Lapland ultra, en himla massa metrar, mygg och midnattssol (normalt)

enligt stjärnorna... observera framför allt den sista meningen

You should be able to vividly recall the Uranus-Pluto square from last Sunday as well as Pallas activating both planets this past Monday. Now the Sun - the only radiant celestial body in our solar system and enormous in size - comes into the picture by making its annual opposition to Pluto (8:03AM PDT) and forming one of its two annual squares to Uranus (1:13PM PDT). In effect, this triggers the cosmic events from last Sunday and Monday - forcing all human souls to look within and strive for mental clarity.

denna clarity ska starkt ifrågasättas de kommande femton timmarna och trettionio minuterna

– häng med

prognos

i fjol slog prognosen fel, jag hoppas på samma sak i år – snälla, smhi, ha fel, snäääälla – det är så otroligt trist springa i regn i femton timmar

smhi-prognos för kommande helg, ställd 24 juni

lätta på plånkan

jag springer 100 kilometer – du lättar på plånkan

via inspons.se tänkte jag samla ihop 17.015 kronor, köpa hela lagret av läkarväskor och sända till barfotadoktorerna i bangladesh

ta fram kortet, klicka vidare här och skänk en peng

lapland ultra – mygg, midnattssol och massa metrar

läkarmissionens webaidshop – målet och ändamålet

– aadooorunrunrun, aadooorunrun

midsommarcity

jag gillar stockholm när staden har chans lysa igenom, eller rättare sagt: jag känner hur mycket jag gillar stockholm när staden får utrymme att synas

när jag ser ut över staden känner jag igen mig i alla riktningar – jag har bott här i nästan trettio år – i varje väderstreck ryms minnesbilder... människor, miljöer och situationer trängs för min inre syn; älskare, vänner, elakingar och kollegor, kyssar, restauranger, upptåg och stolleprov, krogar, fynd, gamla arbetsplatser, specialaffärer, smarta genvägar – jag ler

till vardags är det tvunget hålla koll på sin omedelbara omgivning annars är det risk få en racercyklist i huvudet eller halka ihjäl sig och ingen hinner inte se de vackra fasaderna eller kika på blommande balkonger under sommaren, hinna känna doften av fläder, ros och schersmin, se igelkottar, bävrar, örnar eller de mänskor, vars vägar man korsar

här är så mycket oväsen att staden inte syns, det är smäckfullt med gångtrafikanter, joggare, barnvagnar, cyklar, mopeder, motorcyklar, bilar, bussar, godstransporter att möjligheterna se och njuta staden är noll och ingenting, det finns inget utrymme för kärlek och samhörighet, inget utrymme för kärlek till staden och samhörighet med dem som delar staden med mig

jag vet var jag hittar alla nio blommorna att plocka och lägga under kudden – sju valfria, flankerade av en prästkrage och en ormbunke, vet du?

– midsommarmagi i city

sommarvistet

från p-gläntan ner mot stugan

efter dryga åtta månaders mejlande, tjatande, trixande och fixande fick jag då änteligen klartecken från skogsbolaget

tomten där resterna av morfars gamla jobbarkoja står, styckas av och tillhör nu Lindström

mitt i skogen, åttiofyra mil från knivsöder, sjutton kilometer från adak och närmsta affär, åtta hundra meter från närmsta granne (det finns två) och tre meter från vattnet

ingen detaljplan så långt ögat når, ingen el, inget varmvatten, inget avlopp

här blir det bastu, matkällare, utedass, flytbrygga, uteplats för eld och matlagning, litet förråd och så småningom ett jävligt smart litet hus

en båt, en cykel, en epa-traktor, en flakmoppe

förhoppningsvis framgent sommarhyra ett par lappgetter, några höns, ett par bikupor

jag kan gå en sväng in i norrbotten om jag vill, men varför göra det när jag kan stanna i västerbotten?

ingen har vägarna förbi, ingen

här var jag med morfar och fick nykokt småabbarrn till frukost

–och Sputnik får vakta

en kontroll i taget

tävlingsledningen gör ett fantastiskt jobb, en halvmil mellan varje kontroll bjuder ett välkommet självbedrägeri – mer som väldigt många fikastopp, än ett stolleprov

0 START – Adak
5,4 Kvorbevare
9,9 Kokträskliden
13,5 Kokträsk
17,2 Utloppet
22,7 Mellansänket
26,8 Rutjebäcken
30 Kraftverket
33,2 Ålidvägen
38,2 Norra Bastusel
44,2 Björklund
48 Sjnjerraviken
51,9 Klippiudden
57,1 Strotsjövägen
63,9 Slagnäs (här klev jag av i fjol)
69,2 Storbränna
74,4 Sunnanå
78,3 Skidnäs
81,1 Aspnäs
86,1 Ljungby
90 Lönås
93,4 Tullbergsdammen
96,6 Hundbergskroken
100 MÅL – Adak

– många steg blire

då ärat ditt namn flög över jorden

då ärat ditt namn flög över jorden – vad innebär den frasen egentligen, och vilket tidsperspektiv handlar det om?

menar han, rydbeck, vikingatiden? då var nog inte vår ära särskilt vitt besjungen på andra språk än vårt och även under kolonialismen torde det varit lite si och så med populariteten – så när..?

den tid då den svenska modellen drog beslutsfattare från hela världen, att se och lära och våra intresseföreningar fortfarande hade lite stake och gjorde skillnad?

den tid vi kunde skryta med allemansskyldighet, rent vatten, rik flora och fauna, ett levande landskap?

den tid alla ungar fick bra och likvärdig utbildning, hade råd att åka med på utflykter, kunde äta sig mätta på bra mat i skolan och gamla fick vara just det, i värdighet till de ville kliva av?

den tid politiken var viktigare än individen som skulle väljas?

den tid sjuk- och tandvård inte var ett socioekonomiskt lotteri förklätt till valfrihet?

den tid vi tog emot individer från andra delar av världen för att nyttja deras kompetens – oavsett nivå, och vi utan att tjafsa hjälpte människor undan krig, tortyr och annat skit?

den tid vi visste att konkurrens gör gott mellan lagen, inte inom laget?

den tid vi trodde på solidaritet, och fortfarande vågade värna och vårda vårt gemensamma kapital?

jag byter fornstora dar mot en blomstrande nutid, och en lovande framtid – alla dagar

– och du blir vad du var...

fram till 1844 sjöngs "Så rider jag mig genom sjumilaskog, me'n andra så söteligen sova."

så rider jag mig genom sjumilaskog, me'n andra så söteligen sova

vår nationalsång är sprungen ur en folkvisa med namnet "Olof Adelin", som upptecknats både i Västmanland och i Jämtland, enligt Dr Tobias Nordlind, Musikhistoriska museet

Originaltexten började med orden:

"Så rider jag mig genom sjumilaskog,
me'n andra så söteligen sova."

I Finland lär melodin med den ursprungliga texten ännu leva kvar, och den kände musikforskaren professor Otto Andersson i Åbo har nedtecknat en mängd varianter av den. Från början tycks den dock ha varit varken svensk eller finsk; doktor Norlind anför vissa skäl för att visan egentligen skulle vara tysk, och framhåller även den tyska stilen i melodibildningen.

"Du gamla, du fria" – eller som det då hette "Du gamla, du friska" – sjöngs med vår nuvarande text första gången vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik i Stockholm den 18 november 1844. Textens upphovsman och arrangör av soarén var den unge folklivsforskaren Richard Dybeck, som för övrigt även skrivit texten till "Mandom, mod och morske män".

Sången kom ut året därpå i tryck, dock tydligen utan Dybecks medgivande. Den sångsamlingen, där den ingick, recenserade han nämligen med bland andra följande ord som just gälla "Du gamla, du fria":

"Visan är med ytterst få förändringar i den harmoniska behandlingen alldeles sådan, som utgifvarna wid eller straxt efter aftonunderhållningarne i slutet af år 1844 på ett för tillställaren af nämnda aftonunderhållningar (alltså Dybeck själv) obekant sätt öfverkommit densamma. De högst medelmåttiga orden till denna visa, af utgifvarna öfversatta på en ännu sämre tyska, voro, så som endast för tillfället författade, aldrig emnade att i tryck allmängöras. Tilltaget lärer af hvarje rättänkande menniska ogillas."

Kontentan av Dybecks utläggning ovan är alltså att han skrivit texten utan tanke på publicering. Kanske bara för att möjliggöra sjungandet av den vackra folkmelodin, vidare att han själv inte alls var nöjd med texten, samt slutligen att utgivarna av sångsamlingen "lånat" den från honom utan att be om lov. Sångsamlingen spreds och mycket omtyckt, och efter tjugo år insåg till och med Dybeck, att han inte kunde kämpa emot den popularitet hans sång erövrat, utan publicerade texten i sin tidning "Runa".

"Du gamla, du fria" blev nationalsång i slutet av 1800-talet. Långt in på 1900-talet sjöngs fortfarande oftast "friska" i stället för "fria".


från Eric Westerberg, 1938 – källa: Sven Lilja: De bästa allsångerna, Åhlén och Åkerlunds förlag 1938 – enligt mig

trendsetter

käck ljusblå piggar upp i regnet

föga anade jag, men det dväljs en trendsetter i mitt lapplurv

– aj!

ett modelejon, då?

 – aaaaj!

okej då; bitchen kommer synas i en lite crazy kombination, med rosa halsband och grönt koppel, koppel och halsband i regntrotsande käck ljusblå, en sober brun med piffiga prickar och ett strikt, lite mer representativt organgerutigt set och jag hänger med så gott jag kan i andra änden

vi har shoppat årets outfits hos Berit på Hälsofoderbutiken, fantastiska och  moderiktiga, av återvunnet material och mycket prisvärda

– allt klär en skönhet, inget misspryder en ful