målrakan

sällan har en så dyster vy varit så välkommen, efterlängtad och rent utav vacker –  vid målet står några av de fantastiska arrangörerna och applåderar mig när jag går i mål

åter i adak, 09:39

jag har stressat en av de stackars elitlöparna den sista halvtimman – ungefär från tullbergsdammen där morsans kusiner har hand om kontrollen och slutligt konstaterat min påstådda galenskap – elitlöparn sliter ont och tittar bakåt hela tiden, jag hårdgår och tar in rejält på honom så fort han tvingas gå

jättekul, tycker jag och roar mig med det hela vägen in i mål

.

korsar mållinjen fylld av en motsägelsefull känsla av att vara überynklig och mest kapabel i hela världen

skiter fullkomligt i allt vad föreningsaktiviteter och prisutdelningar heter, vi drar hem till sommarvistet, linda, peter, jag och sputnik