en bock ingen tänder på

traditioner – det kryllar av dem den här årstiden, den med halmbocken som huvudfigur uppstod i en källarlokal på centralt belägen gymnasieskola

lillbruse, för hushållsbruk

det torde vara sissådär hundra år sedan, men så vitt jag minns söp sig naturvetenskapliga föreningen* i stämning inför kommande julhelger, och byggde sig en varje år en bock – glöggfryntliga skred studenterna sedan mot slottstorget, där de placerade sin fina, om än något tufsiga, höhög

och i god juleanda ville naturligtvis en rivaliserande gymnasieskola bidra till firandet och brände ner den så fort de fick chansen och så skulle det gått till i långeliga tider om inte...

nu har gävles köpmän annekterat slottstorget för sin egen julebock och tack vare att sveriges (fd) chicago fortfarande lever upp till det gamla öknamnet står halmskapelsen i ljusan låga åtminstone vartannat år och metropolen gävle syns i nationell och internationell media

min åsikt, längeleveåsiktsfriheten, är att bocken gott kan flamma stolt nånstans mellan lucia och julafton

vill köpmännen inte det, får de väl ställa typ strauss-kahn i halm på slottstorget – en bock som ingen tänder på

– ljushuvudet

*) håll i minnet att denna historia har sin upprinnelse i min barndom (Krita) och att detaljerna kanske bleknat något