SJs plågsamma djurtransporter, del 1

Vid åtta på morgonen den 26 januari 2010, på perrongen på Vindelns jvstn, föll orden "kliv på annars blir du kvar här!". Konduktören börjar skrika trettio meter ifrån oss och gapar oavbrutet hela vägen fram till mig och den då något uppjagade lapploppan.

Sammanhanget: SJ är försenat och min hund får inte någon kisspaus.

När är nästa paus? frågar jag. Det blir ingen, vi är försenade, gå in nu om du ska med! Du behöver inte hota, replikerar jag och går in, men hunden måste få kissa hon har inte varit ut på drygt åtta timmar.

När konduktören sen kommer till kupén för att rädda stumparna, slutar det med att jag ber honom gå för jag inte tänker ge med mig. Då har han redan hunnit skuldbelägga mig för att jag utsätter min hund för resan (med SJ?), och inte bryr mig om mina medpassagerare som kommer att missa alla anslutningar. 

Fakta: SJs tåg 20.42 fr Sthlm till Kiruna (beräkn ank 13.54), blev en timma försenade redan i Gävle för att man väntade in tåget från Göteborg. I Vännäs bestämmer man sig för att slopa avstickaren till Umeå och fortsätta direkt norrut och tar in kanske en halvtimma på det, vilket gör att förseningen är ca 20 minuter när vi står där på perrongen.  Jag och Sputnik, 13 månader, stod två meter från tåget, hade varit ute i cirka en minut när vi under hot om aktersegling, tvingas in utan att hon fått kissa.

Nu börjar en brevväxling med SJs "kundtjänst" som ska visa sig i det närmaste oändlig. Fler inlägg kommer.

jag skor mig

Dags att sko mig. Byter leverantör till Runners store. Lämnade det gamla Löplabbet när den unga damen inte ens iddes föreslå att jag skulle prova de nya skorna när hon lämnade över dem i kartongen.

Det är skillnad mot 1993 när jag köpte mina första springskor. Då skulle man stå på glaslåda och springa band för att se om springstilen (eller avsaknad av) var sådan att den behövde någon viss storts sko. Det var den. Jag pronerar ordenligt. Då, på den gamla goda tiden, var det tätare mellan seniorerna i personalstaben – det gjorde skillnad.

Muttrande över den ringa uppmärksamhet jag rönte på Löplabbet trampade jag ner till Runners store vid centralstn här i Fjollträsk, där var man lite mer intresserad av att försäkra sig att de skor jag lämnade butiken med skulle vara de bästa för just mina tassar, sträckor, steg. Där var också medelåldern i staben något högre. Undrar om här finns ett samband...

Sputnik – färdkamrat (dec -08)

Så kommer hon då till världen, Gerda, först av de fyra. Störst av de fyra. Matglad, trött och, ska det visa sig, en ruskig maskhållare.

Tiken Loka passar på att göra valpar medan matte-Marit är på resande fot. Åsa, cousin in crime, bedyrar sin oskuld – icke desto mindre föds ett par månader senare fyra små fyrfota i valpmorskan Pias trygga vård.

På bilden är hon fyra veckor, och lätt skeptisk till småkusinernas uppmärksamhet.