ta rygg, ta rätt rygg

årets sista, troligt årets sista, springtävling avklarad – 21 098 metrar genom Stockholms city i ett strålande septemberväder

precis som i verkliga livet gäller det att välja sitt sällskap och sina förebilder, sällskapet i det här fallet är femton tusen löpare med ambitionen att gå i mål – inte illa – och förebilderna är lätta att identifiera; farthållare med flaggor och ballonger som anger önskad sluttid

min rygg, i mål efter 21 098 meter, tid 2:08

i verkliga livet är det lite svårare att identifiera förebilder, lite svårare att veta på vem man ska ta rygg – mången självutnämnd ledare lurar i vassen, likt Lorelei lockande till i bästa fall en förbannat ståtlig långnäsa och i sämsta fall en rejäl omväg som lämnar dig barskrapad, bortkollrad och blåst

där har jag varit, tro mig

i livet fungerar det precis som i springet; sakta ner, samla kraft och hitta en ny rygg att hänga på, en som är vad den utger sig att vara – rak

och ge inte upp