10 mil, 15:39:51

målrakan

sällan har en så dyster vy varit så välkommen, efterlängtad och rent utav vacker –  vid målet står några av de fantastiska arrangörerna och applåderar mig när jag går i mål

åter i adak, 09:39

jag har stressat en av de stackars elitlöparna den sista halvtimman – ungefär från tullbergsdammen där morsans kusiner har hand om kontrollen och slutligt konstaterat min påstådda galenskap – elitlöparn sliter ont och tittar bakåt hela tiden, jag hårdgår och tar in rejält på honom så fort han tvingas gå

jättekul, tycker jag och roar mig med det hela vägen in i mål

.

korsar mållinjen fylld av en motsägelsefull känsla av att vara überynklig och mest kapabel i hela världen

skiter fullkomligt i allt vad föreningsaktiviteter och prisutdelningar heter, vi drar hem till sommarvistet, linda, peter, jag och sputnik
 

tio kilometer till mål

9 mil, 08:00

via kontrollerna i aspnäs, där jag blev igenkänd som varandes borti forsbergs schläkta, ljungby och lönås har jag tagit mig till 90-skylten

i lönås har en kvinna vänligheten att förhöra sig om mina eventuella krämpor, inte huruvida det går bra eller ej – jag är inte så sugen på en konversation, inte ens halvsugen

fick höra nån dag efteråt: var det du som hade den där genomskinliga regngrejen? jag vågade inte heja...

konstaterar att kärv käring blivit kärvare käring under de gångna fjorton timmarna, struntat fullkomligt i eventuella förbipasserande och hukat direkt invid vägen om nöden varit sådan – att eventuella björnar då må visa vad dom har att komma med – att blandningen kaffe och blåbärssoppa kan vara rent förunderligt gott och välgörande, i alla möjliga proportioner

nästa gång får det fan inte regna en droppe

tjugo kilometer till mål

ett av feltryck inuti regnponchon

nu har det regnat i åtminstone sex mil, ska försöka pilla upp telefonen för att ta bildskylt...

8 mil, 06:2

kanske skulle byta till torra skor, hahahahaaaaa, om det hade varit nån idé – det hällregnar, eller låt mig citera norrans löpande journalist "det riktiga regnet, det regn som fick det första ösregnet att framstå som en solig junidag"

har passerat sunnanå och skidnäs och en av de mest patetiska uppförsbackar jag någonsin besegrat, jämfört med den famösa abborrbacken (lidingöloppet) framstår den som backen af blåval

även om jag är en idiot som ger mig ut på slikt stolleprov är jag dock inte så galen att jag bryter när jag klarat av fyra femtedelar

trettio kilometer till mål

på väg ut från slagnäs, inser att jag är på utflykt i norrbotten, arjeplogs kommun närmare bestämt, tänka sig...

alldeles innan 70-skylten, i kontroll storbränna, byter jag till torra skor och gläds åt att det inte ösregnar längre, det blir nog en behaglig... eh... mindre obehaglig, resa det här  

det går alldeles förbenat bra – en mycket trevlig elitlöpare kom i kapp mig, medan jag försökte lägga ut skrytmilskylt på fejjan, det är lite si och så med täckningen här i norr (vad än felia försöker låtsas om) men jag är faktiskt i bättre form och på hans uppmaning drar jag ifrån

lämnar slagnäs, 03:40

fyrtio kilometer till mål

6 mil, 03:02

nu har jag gnott på i nio timmar, elitlöparna i fem och de snabbaste har passerat – inga muntergökar det inte

sputtan rastade jag för en kilometer sedan, vinkade av linda som återvänd med bilen till 50-skylten för att vänta in pekka, för att sova och äta

sjukvårdsbilen passerar med jämna mellanrum, frågar ibland hur det går – man tycker att sjukvårdskunniga inte borde behöva fråga, utan fatta att nåt fattas i huvve på folk som fått för sig skubba hundra kilometer, eller? 

nu är det bara asfalt kvar

och inte ens ett maraton till mål

femtio kilometer till mål

5 mil, 01.31

ovetande om våffelserveringen har jag passerat björklund och sjnjerraviken på min väg mot 50-skylten

nu är det som mörkast, vi är inte i midnattssolsland men det är ganska ljust, eller ska vara ganska ljust – regntunga skyar har lagt en blöt yllefilt över hela tillvaron 

det är ganska ensamt ute i skogen, om en inte räknar med alla björnar jag ser överallt

nä, skämt åsidor – två ihjälkörda huggormar, ett tiotal tillplattade paddor och en harpalt är närmare sanningen

42195

maraton, kl 00:15

– är det du som springer för den där insamlingen? kan jag få betala till du, nu?

jag tackade så varmt, avböjde och bad den vänliga funktionären betala via nätet istället

det är ett tjugotal kontroller runt banan, mitt i skogen serveras chips, kaffe, te, blåbärssoppa, ahlgrens bilar, wienerbröd, limpmacka, buljong, sportdryck, vatten – kontrollen i bjöklund serverar dessutom våfflor, hjortronsylt och grädde

hur jag kunde missa detta kulinariska faktum är en gåta

sextio kilometer till mål

4 mil, 23:56

nu är lappkäringen jävligt bister – regn regn regn regn regn regn regn

prognosen har varnat för regn, men det skulle vara skurar och klarna upp vid 01, enligt alla väderproffs

har passerat ålidvägen, där väntade snygglinda med bulan i vår följebil "runar"

jag ba måååste gå en sväng ut i skogen, sputtan ska naturligtvis hjälpa till och passar sen på att jaga tävlingsledningen när de kommer på sina motorcyklar

bytte till torrt; springtopp, tröja, skor och strumpor – äter lite och beger mig mot norra bastusel som är sista kontrollen innan fototillfället vid 40-skylten

sjuttio kilometer till mål

3 mil, 22:13

vid kontrollerna mellansänket, rutjebäcken trycker jag i mig allt som ser gott ut, chips, blåbärssoppa, kaffe och vid 30 ligger kraftverket där vi planerar äta
 
visst ja, 30 är obemannat – lite finns att ta på ett bord, här stannar vi inte för mat, vi kör vidare tre kilometer roligare att äta vid ålidvägen

på bilden med peter, 'clarity' lyser, som du ser, redan med sin frånvaro

upp för den ena av två värschtingbackarna på denna bana, börjar peter känna av kramp i vaderna, jag drar i väg, har brådis till maten

vädret börjar vara väl tveksamt, med 2011 års syndaflod i minnet är jag inte helt positiv

åttio kilometer till mål

kusinerna, 2 mil, 20:33

kontrollerna ligger inte vid milskyltarna, innan tjugo blir vi blivit påhejade vid kokträsk och utloppet

det är lite förunderligt hur lyckligt ovetande jag känner mig, trots att jag vet att jag har fyra femtedelar kvar

samtalen flyter lätt, det finns plats för annat i sinnet – jag ser, hör och känner skogen dofta

saker och ting kommer att förändras

nittio kilometer till mål

en mil, 19:09

sputtan får hänka första biten för att sedan åka resten av rundan med linda – jag tänker inte släpa på en uttråkad lapploppa den här gången

kusin bäbä och jag passerar kontrollerna kvorbevare och kokträskliden, klarade första tio på ungefär en timma, vi får en stund att prata ihop oss – uppdaterar varandra om vad som hänt sen sist och han berättar om hur bra han kan springa, egentligen

fototillfälle, och skumpar vidare mot nästa skylt

hundra kilometer till mål

och startskottet går för 2012 år Lapland ultra, en himla massa metrar, mygg och midnattssol (normalt)

enligt stjärnorna... observera framför allt den sista meningen

You should be able to vividly recall the Uranus-Pluto square from last Sunday as well as Pallas activating both planets this past Monday. Now the Sun - the only radiant celestial body in our solar system and enormous in size - comes into the picture by making its annual opposition to Pluto (8:03AM PDT) and forming one of its two annual squares to Uranus (1:13PM PDT). In effect, this triggers the cosmic events from last Sunday and Monday - forcing all human souls to look within and strive for mental clarity.

denna clarity ska starkt ifrågasättas de kommande femton timmarna och trettionio minuterna

– häng med