vem har lufsat här

ganska precis ett stenkast från kojan, min

döden

i livet är det ofrånkomligt att konfronteras med döden, den är – bör vara – allorstädes närvarande

förbluffande nog blir bilden av människor som fallit från ofta aningen onyanserad efter övergången, de utmålas som änglar av närmast sörjande och gråterskor

nu menar jag inte änglar i himmelen, som vilar på molntussar och spelar harpa – utan att de helt plötsligt var gudomliga medmänniskor utan några som helst skönhetsfel

näfan, låt folk vara efter livet, det de själva valde att vara i livet, behåll hela registret – arroganta, humoristiska, smarta, ömsinta, småsinta, slarviga, egoistiska, egocentriska – bitter och feg är ett eget val, likväl är generös och modig

låt mig behålla hela min facett i stundande nekrolog, tack, skärseld och evig bestraffning skrämmer mig inte

bekymrad över livet efter döden?

bekymra dig om livet efter födseln i stället

– döden, döden

skitbra

är du galen? vafan ska du i skogen att göra? hela sommaren!

varför?

hur ska det gååå?

hur ska du bo?

vad ska du äta?

det är ju en massa mygg och skit

och kallt är det

– därför, skitbra, trångt men torrt, mat, finns trix, finns kläder

stupan

vill du veta vad detta är och hur det används, läs mer i bruksanvisning

så här burkar jag göra

öppna som du brukar, och töm burken på dess innehåll – i det här fallet rekommenderas tillbehören sötstark senap och kall pilsner

vik sedan in locket, vänd burken och öppna den sida som nyss utgjorde botten


på bilden till vänster är båda locken pedagogiskt utvikta, inte minst för att påvisa att fästena helst bör vara på samma, eller motsatta sidor av burken

vik sen in båda locken i den tomma burken

platta till


fiffigt, va?!

10 mil, 15:39:51

målrakan

sällan har en så dyster vy varit så välkommen, efterlängtad och rent utav vacker –  vid målet står några av de fantastiska arrangörerna och applåderar mig när jag går i mål

åter i adak, 09:39

jag har stressat en av de stackars elitlöparna den sista halvtimman – ungefär från tullbergsdammen där morsans kusiner har hand om kontrollen och slutligt konstaterat min påstådda galenskap – elitlöparn sliter ont och tittar bakåt hela tiden, jag hårdgår och tar in rejält på honom så fort han tvingas gå

jättekul, tycker jag och roar mig med det hela vägen in i mål

.

korsar mållinjen fylld av en motsägelsefull känsla av att vara überynklig och mest kapabel i hela världen

skiter fullkomligt i allt vad föreningsaktiviteter och prisutdelningar heter, vi drar hem till sommarvistet, linda, peter, jag och sputnik
 

tio kilometer till mål

9 mil, 08:00

via kontrollerna i aspnäs, där jag blev igenkänd som varandes borti forsbergs schläkta, ljungby och lönås har jag tagit mig till 90-skylten

i lönås har en kvinna vänligheten att förhöra sig om mina eventuella krämpor, inte huruvida det går bra eller ej – jag är inte så sugen på en konversation, inte ens halvsugen

fick höra nån dag efteråt: var det du som hade den där genomskinliga regngrejen? jag vågade inte heja...

konstaterar att kärv käring blivit kärvare käring under de gångna fjorton timmarna, struntat fullkomligt i eventuella förbipasserande och hukat direkt invid vägen om nöden varit sådan – att eventuella björnar då må visa vad dom har att komma med – att blandningen kaffe och blåbärssoppa kan vara rent förunderligt gott och välgörande, i alla möjliga proportioner

nästa gång får det fan inte regna en droppe

tjugo kilometer till mål

ett av feltryck inuti regnponchon

nu har det regnat i åtminstone sex mil, ska försöka pilla upp telefonen för att ta bildskylt...

8 mil, 06:2

kanske skulle byta till torra skor, hahahahaaaaa, om det hade varit nån idé – det hällregnar, eller låt mig citera norrans löpande journalist "det riktiga regnet, det regn som fick det första ösregnet att framstå som en solig junidag"

har passerat sunnanå och skidnäs och en av de mest patetiska uppförsbackar jag någonsin besegrat, jämfört med den famösa abborrbacken (lidingöloppet) framstår den som backen af blåval

även om jag är en idiot som ger mig ut på slikt stolleprov är jag dock inte så galen att jag bryter när jag klarat av fyra femtedelar

trettio kilometer till mål

på väg ut från slagnäs, inser att jag är på utflykt i norrbotten, arjeplogs kommun närmare bestämt, tänka sig...

alldeles innan 70-skylten, i kontroll storbränna, byter jag till torra skor och gläds åt att det inte ösregnar längre, det blir nog en behaglig... eh... mindre obehaglig, resa det här  

det går alldeles förbenat bra – en mycket trevlig elitlöpare kom i kapp mig, medan jag försökte lägga ut skrytmilskylt på fejjan, det är lite si och så med täckningen här i norr (vad än felia försöker låtsas om) men jag är faktiskt i bättre form och på hans uppmaning drar jag ifrån

lämnar slagnäs, 03:40

fyrtio kilometer till mål

6 mil, 03:02

nu har jag gnott på i nio timmar, elitlöparna i fem och de snabbaste har passerat – inga muntergökar det inte

sputtan rastade jag för en kilometer sedan, vinkade av linda som återvänd med bilen till 50-skylten för att vänta in pekka, för att sova och äta

sjukvårdsbilen passerar med jämna mellanrum, frågar ibland hur det går – man tycker att sjukvårdskunniga inte borde behöva fråga, utan fatta att nåt fattas i huvve på folk som fått för sig skubba hundra kilometer, eller? 

nu är det bara asfalt kvar

och inte ens ett maraton till mål

femtio kilometer till mål

5 mil, 01.31

ovetande om våffelserveringen har jag passerat björklund och sjnjerraviken på min väg mot 50-skylten

nu är det som mörkast, vi är inte i midnattssolsland men det är ganska ljust, eller ska vara ganska ljust – regntunga skyar har lagt en blöt yllefilt över hela tillvaron 

det är ganska ensamt ute i skogen, om en inte räknar med alla björnar jag ser överallt

nä, skämt åsidor – två ihjälkörda huggormar, ett tiotal tillplattade paddor och en harpalt är närmare sanningen

42195

maraton, kl 00:15

– är det du som springer för den där insamlingen? kan jag få betala till du, nu?

jag tackade så varmt, avböjde och bad den vänliga funktionären betala via nätet istället

det är ett tjugotal kontroller runt banan, mitt i skogen serveras chips, kaffe, te, blåbärssoppa, ahlgrens bilar, wienerbröd, limpmacka, buljong, sportdryck, vatten – kontrollen i bjöklund serverar dessutom våfflor, hjortronsylt och grädde

hur jag kunde missa detta kulinariska faktum är en gåta