nya snabba skor, tack

Ligger ett år efter i skoanskaffningen. Nu kan jag inte längre skjuta upp 'investeringen'. Såg att min nya leverantör har lagerrensning, cyklade dit direkt i morse med de uttjänta på fötterna.

Nya snabba skor, tack. Minst ett par. Tänkte skubba tio mil om ett par månader.

Butiksbiträdet hämtar tre kartonger. Vågar jag byta märke? Har kört acics sedan inlandsisen drog sig tillbaka från mälardalen. Men en halverat pris är morot nog, jag chansar. Adistar Salvation. Salvation – kanske behövs.

Upp på bandet. Jodå, de balanserar min pronering prima. Känns lite hårda, men sitter bra på foten.

Jaså, du ids inte böja dig ner och känna att storleken är bra? Kanske fröken har dålig rygg, vad vet jag...

Finns det ett par till?

Lämnar Runners store, nyfrälst, med två par springskor och en mätmakapär.

jag skor mig

Dags att sko mig. Byter leverantör till Runners store. Lämnade det gamla Löplabbet när den unga damen inte ens iddes föreslå att jag skulle prova de nya skorna när hon lämnade över dem i kartongen.

Det är skillnad mot 1993 när jag köpte mina första springskor. Då skulle man stå på glaslåda och springa band för att se om springstilen (eller avsaknad av) var sådan att den behövde någon viss storts sko. Det var den. Jag pronerar ordenligt. Då, på den gamla goda tiden, var det tätare mellan seniorerna i personalstaben – det gjorde skillnad.

Muttrande över den ringa uppmärksamhet jag rönte på Löplabbet trampade jag ner till Runners store vid centralstn här i Fjollträsk, där var man lite mer intresserad av att försäkra sig att de skor jag lämnade butiken med skulle vara de bästa för just mina tassar, sträckor, steg. Där var också medelåldern i staben något högre. Undrar om här finns ett samband...