31 dec. 2011

2011

sitter i Lappkäringens kök och summerar året, kikar lite lätt framåt och jag kommer att gasa på ordentligt i kväll, med två nyårslöften, inte bara ett som jag brukar
 
2011 visade att okunnighet understundom är gränslös, visade några människors sanna avsikter "smakar illa men gör gott"

2011 gav denna blogg, det optimala halvtidsjobbet, en handfull nya intressanta bekantskaper att utforska, några nya kunder i Korrfabriken, förnyad kontakt med släktingar, vänner och platser jag inte sett eller hört av på länge

2011 lämnar mig lika huslös som tidigare år, och precis lika frågande inför hur jag ska ta mig an införskaffandet, längtar fortfarande efter den optimala lilla ettan men beslutsam att vara mer tillfreds med nuvarande fjollträskboende

2011 erhöll jag ett diplom för delmål två, 6,3 mil, i lapland ultra, medalj i mitt nittonde midnattslopp, medalj i sthlm halvmaraton och insikten att jag måste ha lite mer styrketräning med mig in i nästa springsäsong

städar ut det gamla året under dagen, skriver upp sånt/såna jag inte vill ha med in i 2012 på ett papper och eldar upp det

får jag önska nåt för 2012, är det att producentkåren ska styra upp sina förpackningar så de blir lättare att återvinna – sluta blanda papp, plast och metall, läder, tyg och trä i en och samma förpackning – klåpare!!! och kanske att folk ska sluta gnälla på alla försämringar och nedmonteringen av välfärdssamhället, när det är en konsekvens av hur de själva röstat – klåpare!!!

mina nyårslöften? jo, det första har jag och goda vännen Karin H M avlagt i sissådär trettio år: jag ska aldrig gifta mig med richard chamberlain och det nya: jag ska skicka riktiga julkort till den närmsta kretsen nästa år – fått några stycken i år och det är alldeles, alldeles jättenajs

gott nytt år – och minns, du kan inte spara tid bara använda den väl

– eder alldeles lagom ödmjuka lappkäring

träningsdagbok – december

senaste rundan överst (om uppmätt)
tempo efter dagsform
kilometer

7,73
8,10
7,28
7,48
7,2
10,4
7,67
7,43
12,6
7,02
7,45
10,3
9,17
6,94
7,27
6,57
6,8
6,35
7,37
4,31
7,94
7,02
7,15
8,68
7,27
9
7,06
14,5
7,45
dec

nov
10,4
7,43

orkar inte skriva in mer...

29 dec. 2011

rosmarin

det sägs att rosmarin trivs där kvinnor regerar – så här ser det ut i mitt fönster i decembers sista skälvande dagar

bortsett från det faktum att det är en alldeles utomordentlig krydda, löjligt god på exempelvis ugnsbakade rotsaker, är den fiffig i husapoteket

den sägs hjälpa mot huvudvärk, motar bakterier och svamp, stimulerar matsmältning, galla och lever, förbättrar cirkulationen, gör gott för hud och hår

ett enkelt sätt att njuta den aromatiska örten är att ta en deciliter grovt havssalt, dra av några nävar barr och mixa järnet – tvätta av dig, spola sen upp ett bad, sänk ner din rena fina lekamen och häll sen ner örtsaltet

eftersom du innan badet slagit av telefonen, satt på eventuell favoritmusik är det nu tid för en stunds hejdlös njutning

– nöjd nåjd

24 dec. 2011

dan efter dan före dan

inte mycket till dag, egentligen, det blir afton vid tre, denna 24 december 2011 – med  Venus väster och Jupiter i öster, vandrar vi en mil i en magisk stad

solnedgång från centralbron

passerar båtarna på norr mälarstrand, ser in i en kajuta; kalle och hans vänner på teve, för andra gången i mitt liv tittar jag inte, förra gången var 1978, inser att jag inte bryr mig men tomten – en vintersaga på svt om några timmar är i en klass för sig

det är ganska mycket bilar ute men det sitter bara en person i varje bil – kanske eftersläntare som ska sluta upp för julfirande nånstans

ser förvånansvärt många ensamma män på promenad, det brukar annars mest vara kvinnor vi möter när vi är ute och traskar, kryssar mellan en massa fotograferande asiatiska turister, några cyklister passerar och en rullskidåkare, som får en rejäl julskällning av Sputnik och Kotte, förstås

förbluffad lyssnar jag på fågelkvitter, ler och minns att jag ska hänga ut lite talgbollar

lite senare dejt på lokal, vi hedningar som inte firar denna kristna högtid, eller kanske inte har jul med barnen, eller inte orkar någon norénsk släktsoppa – oavsett anledning, blir det lika vänligt och varmt som vilken lördag som helst

men först en julmust och några mandariner till

– god julefrid på sig!

23 dec. 2011

dan före dan

i lappkäringens kök är vi väldigt tillbakalutade inför årets största spenderarhelg – vi är så nöjda med ett smarrigt ben och ett par doftande apelsiner

men jag ska erkänna att jag shoppat lite, sände ett par spisar till dem som inga har – andra fiffiga gåvor i sann julanda är getter, marlariatabletter, bikupor, cyklar och den ruggigt coola klappen läkarväska till barfotadoktor i Bangladesh

fast mest av allt önskar jag att snedfördelningen av jordens resurser rätas upp, en fjuttig tiondel kan inte få äga nittio procent av allt – så jävla enkelt är det – hur vi ska göra för att komma till rätta med detta skamliga missförhållande vet jag inte, men ett steg på vägen är att du och jag tänker efter varsch vi lägger våra surt förvärvade slantar när vi shoppar inför kommande helg – köp av rätt producent och schyrre anledning

god jul, lite förnöjsamhet, värmande glögg och vänskap tillönskas från
– lapparna Lindström

15 dec. 2011

tre år

Vi firar Runa Sputniks födelsedag. Hon fyller tre år och för vart och ett av dem har hennes ägare åldrats tio. 

Ska villigt erkänna att jag ångrar att jag åtog mig ett hundliv. Råder alla att tänka både en och två gånger innan vovve införskaffas. Lägger ut en bild från den tid hon var bjäbbig och skojig, innan hon började överdöda hundar som av någon anledning misshagar henne, stjäla vantar och skrämma barn. Åppservera den rosa bilringen, men låt dig inte luras...

Runa Sputnik, cirka tio veckor.

2 dec. 2011

en bock ingen tänder på

traditioner – det kryllar av dem den här årstiden, den med halmbocken som huvudfigur uppstod i en källarlokal på centralt belägen gymnasieskola

lillbruse, för hushållsbruk

det torde vara sissådär hundra år sedan, men så vitt jag minns söp sig naturvetenskapliga föreningen* i stämning inför kommande julhelger, och byggde sig en varje år en bock – glöggfryntliga skred studenterna sedan mot slottstorget, där de placerade sin fina, om än något tufsiga, höhög

och i god juleanda ville naturligtvis en rivaliserande gymnasieskola bidra till firandet och brände ner den så fort de fick chansen och så skulle det gått till i långeliga tider om inte...

nu har gävles köpmän annekterat slottstorget för sin egen julebock och tack vare att sveriges (fd) chicago fortfarande lever upp till det gamla öknamnet står halmskapelsen i ljusan låga åtminstone vartannat år och metropolen gävle syns i nationell och internationell media

min åsikt, längeleveåsiktsfriheten, är att bocken gott kan flamma stolt nånstans mellan lucia och julafton

vill köpmännen inte det, får de väl ställa typ strauss-kahn i halm på slottstorget – en bock som ingen tänder på

– ljushuvudet


*) håll i minnet att denna historia har sin upprinnelse i min barndom (Krita) och att detaljerna kanske bleknat något

1 dec. 2011

ättestupa

funderar på min egen slutfas – det räcker tydligen inte att förhålla sig till livet medan man är mitt i det, utan nu ska man själv ha koll på refrängen, att man får möta döden på ett sätt som är någorlunda värdigt

vi har ju valfrihet, gubevarsch, och självklart får man välja svält, liggsår, övergrepp och förnedring

jag litar inte en sekund på de riskkapitalister som vi nu låter slå mynt av det vi byggt upp under de senaste hundra åren och kanske tagit för givet

personligen tänker jag lista ut ett bra sätt att taga mig af daga, om mina sista sådana riskerar bli rena natta – men hur i helvetet ska jag veta om min tajming är den bästa, hur ska jag säkert veta om det är en tillfällig svacka och inte första tecknen på att jag börjat avveckla mitt jordeliv – det vore ju jävligt snopet om jag tryckte i mig en välsmakande portion flugsvampsomelett för en liten lunginflammation

frysa ihjäl ska visst inte heller vara så tokigt, vad vet jag, eller drunkna kanske...

sen är det ju så mina vänner, att varsch jag kommer ifrån, där har vi en ättestupa – troligt ett av de mer humana alternativen – där kommer att ringla en kö, ett långsamt i tofflor hasande lämmeltåg som sakta, sakta men säkert, säkert tar sig över den befriande branten

– onöjd nåjd

16 nov. 2011

smart mat till rovdjur

På Hälsofoderbutiken finns prima mat till oss små söta rovdjur. Vi ska ha bra, gärna färsk mat utan tillsatser och underlig utfyllnad, precis som våra tvåbenta.

Jag äääälskar Berit, för hon har stora älgben i frysen.

Berit i Hälsofoderbutiken på Bergsunds strand 40, har massor av god och nyttig mat för oss husdjur – för gourmeter, gourmander, allergiker, känsliga magar, konvalecenter – välj bland färskfoder, alltså rå, obehandlad mat, kött från nöt, lamm och ibland ren, specialtorrfoder komplettera med en uppsjö karra och tuggisar. Koppel, leksaker, schampo, salvor, halsband, selar, klösbrädor, kattlådor, dito sand. Och alltid redo med goda råd, smakbitar och kloklippning för motsträviga.

Rekommenderas högljutt.

– Sputnik

12 nov. 2011

isande, gråkall vind

vy  från västerbron kl 15

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken. Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark. Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar. Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran. Flämtande ljus i Visby hamn.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron. Bion i Pajala ger "Den sista färden".
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten. Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster. Stockholm city svajar i sitt rus.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga. En överdos på Skärholmens station.
Insnöade vägar nånstans på Österlen och fyllan växer till på Mommas krog.
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå. Frusna drömmar uti monarkin.
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen. Kärleken går på billigt vin.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.


Text: Ted Ström. Den tackar vi för.

9 nov. 2011

fallfrukt, ädel fallfrukt

Då, i mitten av åttiotalet, underbart styv i korken. Nu har dom flesta av oss blommat, satt frukt och kanske till och med komposterat en aning.

För att pigga upp oss på ålderns höst har vi bestämt att ha en årlig återförening, vi som gick på RMI-Berghs medan skolan huserade på Riddargatan.

November. Årligen.

Hör du till denna exklusiva skara och saknar Orangina, byxljummen Old Gold och ekot i ljusgården? Hör av dig till lappkaring@korrfabriken.se

Vi ses.

kansLi

6 nov. 2011

nu blire reklamfilm

känns lite sorgesamt att så många reklamfilmers "handling" bärs upp av snikna och giriga personligheter, är det månne ett tecken i tiden?

de som säger sig veta hur det här med marknadsföring går till, hävdar att målgruppen ska kunna identifiera sig med människorna i filmen eller vilja vara som de – vem fan säger sig vara, eller vill bli, sniken och girig?

nog finns det snacks, färdigmat och godis så det räcker till oss alla (tyvärr, men det är en annan artikel)

som konsument betalar jag för varorna, därmed även för reklamfilmen och det är min lagom ödmjuka mening att det är dags för nyordning

jag vill att produkterna det görs reklam för, visas upp tillsammans med generösa och glada människor i stället – vanligt trevligt folk som månar sin omgivning och delar med sig

det tycker jag verkar bra för framtiden

29 okt. 2011

då vart det kväller

på engelska heter det daylight saving time, på svenska heter det trams

kan ingen avskaffa hybrisfenomenet "sommartid"?

snälla

21 okt. 2011

rynkor är som muskler

hur i hela friden har det blivit sanning att det är bättre se ut som en fjortis än som en femtis?

ständigt bombardemang från alla håll med förträffligheter som ska "befria" mig från ålderstecken såsom rynkor och annat från helvetet sprunget – och samtidig befria min plånbok från en rejäl peng

jag har stretat på i dryga femtio år, upplevelser av alla slag syns mellan halsgrop och hårfäste – vattkoppor, kråksparkar av skratt och motljus, lodräta spår av bläng  (jo, sant) i pannan – glöm att jag tänker betala för att bli av med dem, jag vill inte bli av med dem

rynkor är som muskler, det ska synas att jag gjort nåt

– lappkäringen

15 okt. 2011

ryck upp sig rekryterar'n

sitter i tyckmycketpanel, får mejl med jämna mellanrum där jag ombeds yttra mig kring diverse företeelser, produkter och liknande

har precis avslutat en tyckning om en reklamfilm, avsändare är ett bemanningsföretag – filmen lutar åt det humoristiska hållet, med kanske fem scener som visar diverse felrekryteringar genom tiderna – sen skulle jag berätta vad jag tyckte, och jag tycker:
"det är bra att någon äntligen vågar konstatera att kvinnor inte ingår i skaran felrekryterad arbetskraft"
och hade jag nåt att säga till avsändaren i största allmänhet? jodå:
"ryck upp sig rekryterar'n, vakna, det är 2011 – snart 2012"
tror det är risk för en eller annan felrekrytering i arbetslaget kring filmen i fråga – men det är ju bara vad lilla jag tror, och vem är väl jag, arma kvinna, att uttala mig?

7 okt. 2011

tidevarv

Tid går inte att mäta, sägs det. Joho, det går det visst, hävdar jag. Det är helt och hållet en fråga om vilken enhet man väljer att mäta i.

tidevarv

Tid går för övrigt inte att spara, bara att använda väl. Om nu någon mot förmodan trodde något annat.

28 sep. 2011

grädde + elvisp = smör

Istället för att tappa fart på grund smörbrist, gör vi eget, i stället för att lipa över hårt hemmagjort smör, gör vi mjuksmör – i lappkäringens kök.

Två eller tre ingredienser
  • en halvliter helfet vispgrädde* (40%)
  • en halv tesked salt
  • eventuell rapsolja, ger mjuksmör

Fyra eller fem enkla handgrepp
  1. grädde i rymlig bunke, vispas till den blir en klump (vätskan som bildas är bra degvätska)
  2. tvätta smörklumpen i kallt vatten, gnugga den tills den inte släpper grumlig vätska längre, torka av lägg tillbaka i tömd, torr bunke
  3. tillsätt salt, blanda noga
  4. eventuellt tillsätta rapsolja, blanda noga
  5. mörscha ner (mjuk)smöret i lämplig ask, förvara och använd som du är van

– smaklig!


*) Lappkäringen väljer helst lokalproducerad grädde, låter Arlas stå kvar på hyllan.

26 sep. 2011

"...gärna manliga sökande."

Jodå, självklart sänder jag denna i ansökan.
"...har en jämställdhets- och mångfaldsplan och vi välkomnar sökande med olika bakgrunder. Då vi strävar efter en jämnare könsfördelning ser vi gärna manliga sökande."

kompetens – check
lapp – check
stake – check

Eller hur menas?

18 sep. 2011

ta rygg, ta rätt rygg

årets sista, troligt årets sista, springtävling avklarad – 21 098 metrar genom Stockholms city i ett strålande septemberväder

precis som i verkliga livet gäller det att välja sitt sällskap och sina förebilder, sällskapet i det här fallet är femton tusen löpare med ambitionen att gå i mål – inte illa – och förebilderna är lätta att identifiera; farthållare med flaggor och ballonger som anger önskad sluttid
min rygg, i mål efter 21 098 meter, tid 2:08

i verkliga livet är det lite svårare att identifiera förebilder, lite svårare att veta på vem man ska ta rygg – mången självutnämnd ledare lurar i vassen, likt Lorelei lockande till i bästa fall en förbannat ståtlig långnäsa och i sämsta fall en rejäl omväg som lämnar dig barskrapad, bortkollrad och blåst

där har jag varit, tro mig

i livet fungerar det precis som i springet; sakta ner, samla kraft och hitta en ny rygg att hänga på, en som är vad den utger sig att vara – rak

och ge inte upp

14 sep. 2011

kletig kalaskladdkaka

En kletig, kladdig kaka utan mjölk och mjöl som förgyller vilken dag som helst. Är det kalas eller lördag, toppa den med vaniljglass* eller vispgrädde* och färska hallon, vettja!

Receptet ska ge cirka femton bitar... Maximalt två, tror undertecknad proppmätt.

  • 200 g chokladkaka, halvsöt med minst 42 % kakao
  • 200 g smör
  • 200 g socker
  • 4 äggulor
  • 4 äggvitor

Och gör så här:
  1. värm ugnen till 175 grader
  2.  kläm fast bakpapper i botten av en springform och smörj 
  3. bryt sönder chokladkakan i bitar och smält den i vattenbad
  4. smält smöret efter hand i den varma chokladen (ta sen bort från vattenbadet)
  5. vispa äggulorna med hälften av sockret och rör ner i chokladsmeten
  6. vispa äggvitorna till hårt skum och vispa sedan gradvis i resten av sockret
  7. fortsätt vispa tills smeten blir styv och blank
  8. vänd ner äggvitesmeten i chokladsmeten och blanda försiktigt
  9. grädda i cirka 40–45 minuter eller tills en sticka känns torr

Kakan sväller upp i ugnen och kollapsar när den tas ut. Den blir lite knaprig på kanterna men kompakt och chokladkletig i mitten. När den kallnat är den bara ett par centimeter tjock.

– proppmätt


*) utmärkta mjölkfria alternativ till både glass och grädde finns

13 sep. 2011

kanderade mandlar

karra, rent utav nyttiga karra, utan kemiska tillsatser och annat trams – ät tills du spricker – men var försiktig, det är hett som i hel...

ställ ugnen på 175 grader

ta det här
  • 3 msk ljus sirap
  • 1,5 msk socker
  • 0,5 tsk salt
  • 200 g hel sötmandel

och gör så här
  1. socker, salt, sirap i stekpanna och låt koka ihop nån minut
  2. häll mandlarna i sockerblandningen, rör om, låt bubbla nån minut
  3. in med stekpannan i ugnen, 15 minuter
  4. rör om i halvtid
  5. tippa ut de färdiga mandlarna på ett bakplåtspapper, separera dem lite med gaffel
det bränner lätt, ibland är det klart på 10 minuter, men du känner på doften om det börjar brännas

smaskens!

30 aug. 2011

när komm' je i mål, då?

Sissådär tio tusen personer, delat på sex startgrupper. Bredvid mig i startfållan står två rödklädda, relativt korta individer med viss rondör.

Utanför fållan står fem, sex personer som i sympati med kamraterna även dom har röda pjamasbyxor och röda långärmade tröjor med "Pite kommun" i vita bokstäver på ryggen. De icke löpande kamraterna är på det berömda lyset, lite högljudda och vääääldigt kramgoa. Jag ler stort.

En av öldrickarna frågar: – När när komm' je i mål då? Troligt med avsikten att styra upp möte efter springet. De två pjamasklädda kreuberna på min sida avspärrningen, tittar på varandra och en av dem drar upp ärmen för att kolla vad klockan är. Han ser på sin fulla kamrat och frågar så lakoniskt bara en nykter pitebo kan göra när kamraterna krökar och slipper springa en mil:

– Meenar du datum?

Mitt garv fick hela femte startgrupp att tystna. Jag skrattade så jag skrek. Lycka! Midnattsloppet i ett nötskal. Bättre än så kan inte  denna årliga tilldragelse beskrivas; mät din prestation i enheten datum, det är mycket, mycket roligare än timmar, minuter och sekunder.

Jag blir snart tjugo
Undertecknad sprang Midnattsloppet första gången 1993, och brukar berätta historien om de rödklädda norrlänningarna när jag lockar skeptikerna i min omgivning till deltagande. Hävdar att loppet är en stor sambakarneval, med utklädda tokspikar och en flertusenhövdad publik som lyfter oss deltagare de tio tusen metrarna från Zinken till Zinken.

Du behöver inte kunna springa, du kan gå. Det är inte alls för proffs, det är bara glada galna amatörer. Genom åren har jag tagit med mig många kamrater. Ungefär lika delar soffpotatisar, gångare, småjoggare, flitiga motionärer och löpare.

Nu är cirkusen av gigantiska mått. Och internationellt – Stockholm, Göteborg, Helsingfors. Mer populärt än nånsin är det, både att springa i allmänhet och att delta i motionslopp som detta. Mer och mer pretto blir det.

Det ska tränas backe, det ska tränas intervall, det ska specialtränas med mätmakapär och dyra gymmet. Väschtingpåkostade magasinet, filmsnuttar på fejjan och på Midnattsloppet predikande löpningens evangelium för de redan frälste.

Enligt min lagom ödmjuka mening är Midnattsloppet så oändligt mycket mer än så.
  • svär löpareden
  • sjung med för full hals, från start till mål
  • hjälp dina medresenärer om nån sku snubbla
  • persa inte
  • garva hela vägen

Nästa år springer jag mitt tjugonde Midnattslopp på raken, tro mig. Och tar några Guinness efteråt, tro mig, tro mig.


20 aug. 2011

rebelliskt - eller kanske inte

bläddrar slött i reklambladen som dunsat i hallgolvet på morronkvirren, gör en mental notering av varor jag ska shoppa till veckan

kommer till Den svenska matrebellen, familjetradition sen 1922, jag har hållit ögonen på denna svenska rebell under en period, och precis som vanligt... bara på förstasidan är fyra av sju varor importerade (och osten hänger på gärdsgår'n)

  • högrev, färsk i bit, Holland
  • smörgåsmat, storpack, Pärsons*
  • fläskkotlett, färsk i bit, Spanien
  • oxytterfilé, färsk i bit, Polen
  • veteklämmor. Pågen
  • mozzarella, Michelangelo (googlat, "del av Tine, Norway")
  • nektariner, Italien

intifan är det särskilt rebelliskt eller svenskt



*) Pärsons: Våra produkter innehåller svenska köttråvaror med ett fåtal undantag. Det beror på att det i Sverige inte produceras tillräckliga volymer för att täcka vårt behov.

9 aug. 2011

gå över ån efter vatten

Gå över ån efter vatten. – Att göra någonting på ett krångligare sätt än det behöver vara. Även som ordspråk; "Gå inte över ån efter vatten", "Gå inte över ån för att hämta vatten".*

Stockholms stad har den goda smaken att planera träd. Alla di sma famnas av gröna bevattningssäckar som hjälper dem att etablera sig och överleva. Kranvatten eller sjövatten? Stockholm, Europas miljöhuvudstad 2010.

Både staden och privata aktörer sprider skönhet och väldoft bland asfalt och betong genom ett antal vackra säsongsplanteringar. Alla ska vattnas. Kranvatten eller sjövatten? Både i offentlig och privat sektor finns fina, tidsenliga miljöplaner. Dokument som berättar vilka miljömål man har och hur de ska uppnås.

Praktiskt miljöarbete... inte!
Som här, vid en av båtklubbarna längs Årstaviken, en ung kvinna har dragit med en slangpirra gjord för ändamålet, hon står och vattnar. När jag framför min förhoppning om att det vattnas med sjövatten och inte med kranvatten, upplyser hon mig att inte fungerar med sjövattnet för det är bräckt. (döh?!)


"näe, det går inte, det är bräckt vatten"

...och här, vid Liljeholmskajen släpar två tjejer ut vattenkannor och hinkar från husen ända fram till kajkanten där blomlådorna står. Vattnar ni med sjövatten eller kranvatten, frågar jag den närmsta tjejen. Hon ser lite tveksam ut, jag ler så vänligt som bara jag kan när jag väntar på att nån ska falla i fällan, och
svarar: Kranvatten. Knaaaasigt, säger jag, pekar ner mot vattnet och flinar.

knaaasigt

På Långholmen finns kollinotter; frodiga odlingar, små stugor, doftande blommor. Vid en av kranarna står en skylt: Vi vattnar med sjövatten! Det finns hopp.



*) Wikipedia

7 aug. 2011

det går lika bra med selleri

jag tycker verkligen det är pisstrist att all god dricka innehåller alkohol, vill gärna ha vuxendricka och inte vara utlämnad till läsk, kaffe och flaskvatten som fyllefritt alternativ

häll upp de här varianterna och du kan ta en tuting till frukost om så önskas, utan att vara alltför kreativ redan vid lunch

äntligen en torr cider värd namnet och jag kan svepa en liter utan att bli såsig i kolan, bra skit när man som jag jobbar hemifrån, sittande under mitt gula sommarparasoll på balkongen: Stowford Press

förälskelsen jag hittade och bunkrade förra sommaren, Lancers, en torr småbubblig rosé från Portugal, ett vinland som står högt på min favvolista – funkar till det mesta i matväg och som trivseldricka i solen

den lilla knallröda Sanbitter  – aperitif, bjuddricka på ett par isbitar och låstsascampari i drinken, massor av is och blanda med färskpressad apelsinjos, fruktsoda eller ginger ale (små ruskigt söta flaskor, som jag självklart serverar hemmakryddad snaps i)

brukar köpa nån alkoholfri variant då och då, rätt vad det är springer jag bevisligen på nåt som är lika bra som selleri

– skål, gutår

28 juli 2011

bara naturliga ingredienser

om  innehållet nu är så himla naturligt, varför står inte alla de naturliga ingredienserna uppräknade stort och tydligt på varorna?

hur kommer det sig att producenten slösar utrymme på att skriva "bara naturliga ingredienser" istället för kort och gott "bär och socker"? innehållsförteckningen är tillverkarens bästa skrytyta!

det finns jättemånga helt naturliga ingredienser som inte ska ätas, och undvikas i största allmänhet; uran exempelvis och den vackra röda flugsvampen

– gå inte på svamlet!

läs innehållsförteckningen, den ska gå att förstå och helst vara kort

helt naturlig ingrediens

26 juli 2011

gratisjobb – avtalsbrott

i ett anställningsavtal regleras den anställdes arbetstid och hur mycket arbetsgivaren tänkt sig betala för dessa timmar

när en anställd jobbar mindre än vad som är överenskommet blir det lätt dålig stämning, det kan resultera i en åthutning, löneavdrag och i värsta fall uppsägning – när en anställd inte jobbar i enlighet med överenskommelsen är det ett avtalsbrott

när en anställd jobbar mer än vad som är överenskommet, utan (att kräva) betalning, kallas det att vara hungrig, att visa framfötterna, och ses för det mesta som något positivt – när en anställd inte jobbar i enlighet med överenskommelsen är det ett avtalsbrott

som arbetsgivare, eller ansvarig arbetsledare, är jag angelägen om att uppmuntra ett förhållningssätt som gör att jag faktiskt vet hur många timmar som går åt för att sköta ett jobb, annars har jag inte en chans att styra organisationen

som arbetsgivare, eller ansvarig arbetsledare, är jag angelägen om att uppmuntra ett förhållningssätt som gör att min personal håller sig frisk, förmår producera på sin högsta nivå och stannar i staben

som arbetsgivare, eller ansvarig arbetsledare, är jag jävligt angelägen om att uppmuntra ärlighet, lojalitet och aldrig någonsin uppmuntra medarbetare att bryta mot ingångna avtal, regler och överenskommelser

i min värld är det lika obra att bryta ett avtal även när jag som arbetsgivare tillsynes tjänar på det

– direktör Lindström, Korrfabriken

25 juli 2011

rölleka – ett helt husapotek på rot

vanligt förekommande och anspråkslös – fulladdad med växtkraft har röllekan använts som läkeört sedan långeliga tider

  • ett av de mest kända örtmedlen mot feber
  • botar förkylning och lindrar flunsa 
  • är kärlvidgande, därmed blodtryckssänkande
  • sårläkande
  • lugnar stressade magar, hjälper matsmältningen
  • antiinflammatoriskt, används exempelvis mot reumatism
  • motar mygg
  • smaksättare vid ölbryggning istället för humle

dricks som örtte vid förkylning gärna i kombination rö'klöver och älggräs, vid stressmage/magkatarr, vid högt blodtryck och inflammationer

sårläkning och hudvård, mortla med lite vatten till gröt, lägg mellan kompresser och lägg på såret, badda sår med avkok, avkok som ansiktsvatten eller i badvattnet

gnugga färsk ört mot huden, som myggmedel, men prova lite först så du vet att du inte är känslig och får kli på så sätt istället

eftersom röllekan är sammandragande används den INTE om du är eller vill bli gravid

plocka, gärna på morgonen, häng buketter upp och ner att torka på luftigt ställe där solen inte ligger på – när de är kruttorra klipper du av blomställningen, lägger i stor lufttät burk och förvarar mörkt

– lapphäxan


källa: www och  Stora boken om örter (isbn 91-7738-201-3)

16 juli 2011

förkylt – rö'klöver och älggräs

hur avlägset det än må kännas kommer förkylningstider, blöt och kall november här i Fjollträsk kan få vem som helst att ropa efter lapphäxans huskurer – nu är det tid att plocka ur moder Jords apotek och fylla förråden inför vintern

en kopp sommar, krya på dig
låt mig presentera älggräs (mjödört) som innehåller bland annat salycater och c-vitamin, jag brukar kalla den magnecyl på rot  – tillsammans med den hostdämpande och slemlösande rödklövern får du perfekt örtavkok att kurera hosta och feber med

plocka, gärna på morgonen och bind små buketter med rödklöver och älggräs, bind med vanlig sytråd och häng upp och ner att torka på luftigt ställe där solen inte ligger på – när det är kruttorra lägger du dem i stor lufttät burk och förvarar mörkt

när det är dags kurera sig; lägg den i botten på tekoppen och häll på vatten, täck med ett fat och låt dra fem minuter

när det är dricktemperatur kan du söta med lite svensk håning (aaaappsålut inte nån importvariant) försök hitta den honung som är gjord närmast dig

medan avkoket drar kan du passa på att ta en het dusch, torka dig noga och kryp upp i soffan med en filt och sippa välgörande sommarblommor

go' bättring

– lapphäxan



källa: Stora boken om örter (isbn 91-7738-201-3)

15 juli 2011

skeptisk – jo, det är bara förnamnet

jag hittar inte ord som kan beskriva min skeptisism gentemot den avreglerade apoteksmarknaden

varje gång jag ser en reklamfilm med en av dessa aktörer som avsändare sjunker min förtroende ytterligare och är snart obefintligt

förändringarna i sortimentet är intressanta, minst sagt och om jag ska hämta ut någon receptbelagd medicin är jag lika redo varje gång, att det inte ska fungera och att jag blir hänvisad eller tvungen att gå till ett annat ställe – och kompetensnivån, f'låt inkompetensnivån... don't get me started

med anledning av denna patetiska apoteksutveckling kommer jag här på bloggen att tipsa om fiffig egenvård och enkla huskurer

go' bättring

– lapphäxan

9 juli 2011

nästa lapland ultra

vad fick vi då med oss denna regniga natt, dessa sextioknapptfyra kilometrarna..?

nästa år blire
  • bil för Linda, eventuellt kusin Joachim och garanterat Sputnik minst halva tiden
  • tidigare ankomst norr, försäkra sig om vila
  • utlagda matpåsar på fiffiga ställen
  • ingen fjärt på tvären
  • bättre koll på de förträffliga stationerna, och kaffe/blåbärs/vatten
  • bättre sporttopp, stayinplace göre sig icke besvär
  • fortsatt skobyte – minst vid en tredjedel, resp två tredjedelar
  • sträckan till fots för Peter, inte cykel som i år
  • deltagande för syster Sue
  • deltagande för AL Landén
  • deltagande för kusin Bäbä
  • deltagande för kusin Ann
  • ska se om jag kan få med lillebror Leif och kusin Totto
  • ta mig till station Storbrännan, för där kunde man få grogg och torrkött
  • ha Adak som utgångspunkt under löpdygnet
detta för nu, återstår att se hur planeringen ser ut i början av juni


    tre hundra mil senare, del 2

    sista dygnet är det bara Joachim, Sputnik och jag kvar i Laggtträsket – vi äter söndagsmiddag i Springliden, och lunch på Öberg måndag innan resan söderut

    norrlandsfrukost
    Släppträsk, Lycksele, Åsele för mat – finns det inget annat än korvkioskjävlar? Letar oss ett nattläger i Gafsele, på en strand en bit från vägen. Tänder en brasa, sitter ner för att njuta men får stänga in oss ganska omgående. Här bor en miljard schvidarn. Efter en löjligt obekväm natt sticker vi så fort vi vaknat, vill hitta oss ett frukostställe där vi kan sitta i lugn och ro. Vi åker till Gulselebadet. Vi återvänder till Gulselebadet.

    Söder ut mot Näsåker, det innebär att det blir en sväng till Åsmon. Kul att träffa Åsa Tova Berg, hundioten som skriver böcker, driver förlag – Eget bevåg – och utbildar hundägare. Vi har haft kontakt, hon och jag sen i höstas, via FB. Korrfabriken (undertecknad, alltså) och Aspling Design ska sätta ihop en ny sajt åt henne.

    Via fastighetstittar i Höglandsbodarna (schysst), Tunlandsbodarna (nej) och Sillre (nej) tar vi oss till Geråbadet i Bispgården och nattar på campingen. Bra natt och rejäl frukost, ger en rejäl runda; Ragunda, Kälarne, Holm, Stöde, Hassela och Åkroken i Ägered – den fastigheten avfärdade vi på cirka fjorton sekunder, tackade för oss och drog mot Ånge Camping.

    Nu har vi nästan två dygn att sitta av i Ånge, väntar på bilen Olle som Mekonomengänget lagt övertid och massa kärlek på. Hittar en fastighet i Grundsjön som är till salu, då har vi i alla fall nåt vettigt att göra. Kåk vid vägs ände, men vi tror den är fuktskadad så den står inte högst på vår lista.

    Plockar ihop under fredagen, gör en fb-sida åt Tina och Ånge camping som tack för utomordentlig service och gästfrihet. Vi har inte mer än fyrtio mil ner till Fjollträsk, och naturligtvis ska vi stanna hos Anna och Patrik när vi ändå har vägarna förbi.

    Vi kör in i ett mörkt och varmt Stockholm vid midnatt, hittar parkering utanför porten, rastar vovven och med en gigantisk suck går vi, jag och kusin Joachim, till vila. Elva dygn och tre hundra mil senare.

    – nöjd nåjd

    Sinnenas konstpark, Ånge Camping.

    tre hundra mil senare, del 1

    sitter vid köksbordet hemma på knivsöder och summerar de gågna elva dygnen – många mil, många kära återseenden och en himla massa ortsnamn har passerat

    från Fjollträsk tog vi inlandet mot Bollnäs för att kika på ett torp och träffa Anna, som jag inte sett på tjugotvå år och äta middag hos henne och hennes gubbe Patrik – allt gick bra, var trevligt och smakade förbenat gott

    dagen därpå drar vi mot Ånge, planen är att kika på en fastighetet i Gräsa på vägen mot Helvetesbrännan och Gravberget och sen pinna på, passera Strömsund och sussa på lämplig (p-)plats

    koll på Meseleforsen och allmänna omgivningar
    jo, tjeeeeena – den lilla bilen Olle ville ha lite omsorg, uppenbarligen hos Mekonomen i Ånge så han slutade fungera, mekanikern tog oss i örat och sa att den lilla röda minsann inte blivit ompysslad på långeliga tider, och då blir det till slut stopp i maskin

    i hyrbil mot Adak och Lapland Ultra alltså, nu ligger vi efter nästan ett dygn – så det blir snabb Frasses-lunch hos värschta paragrafryttar'n och en otrolig knottattack i Strömsund, stackars Sputtan blir helt sönderbiten på hela underredet

    med trettio grader i skuggan är vi typ euforiska över hyrbils-AC, shoppar lite smått på mack och letar rastplats: Meseleforsen, håll te godo

    med en norrlandssuck sätter vi oss i bilen igen, nu är det bara att gasa och det blir inte ett stopp förrn vi kör upp på Öberg och hämtar upp Seved, som gjort i ordning stugan i Laggträsket åt oss – få se nu, Sandsele... mot Malå

    jag börjar känna igen mig trots att det är sissådär tjugofem år sen jag var här, vid skylten Öberg svänger vi ut på bron och de senaste helvetesdygnen är som bortblåsta – vi stannar och njuter

    midnattssol Öberg, södra Lappland

    6 juli 2011

    sagor och sommar

    klockan är snart midnatt, jag rundar badsjön i Bispgården med lurvet i snöre – på södersidan växer bär i massor

    sagolika sommarsmaker
    jag skippar mellanlagring på strå och mörschar munnen full av sommarsmultron

    se där, ett tidigt blåbär

    se där, ett halvmoget åkerbär

    Sputnik blir otålig, hon vill jaga sork – hennes nya favoritsysselsättning. Boink, boink, säger det när hon hoppar rävhopp. Krascha, snäpp, säger det när hon med nyvunnen finess sänder sorkstackarn till de sälla gnagarmarkerna.

    jag kryper vidare under tallarna, äter äkta superfruits som smakar sagor och sommar

    2 juli 2011

    fisken ska bärgas

    fisken ska bärgas och eftersom Sputnik har lite svårt att hantera spö och lina fick Peter sköta den detaljen

    hon vek inte en tum från hans sida medan han stod och kastade, han fick sig en utskällning när han lämnade sin plats eller när han inte fixade doningarna tillräckligt fort (vad hon tyckte alla gånger det inte blev napp, lämnar vi oskrivet)

    ...men hur svårt kan det vara?

    hon hoppade med dödsförakt efter fisken när den drogs in mot stranden, fisk-hund-rev-krok i en salig röra – under hela processen var hon sen otroligt behjälplig, kroka av, döda, rensa och naturligtvis så även vid själva ätandet

    rör dig om du törs

    delmål två, diplom, medajl och ljusstake

    se där, även latmaskar som jag får diplom och medalj – för maran och delmål två

    fyrtio kilometer till mål

    på väg mot sexmilaskylten är det bara att konstatera att lustfyllt är det inte, det är lerigt, blött, kallt och förbannat mycket mygg (?)

    vid fem och en halv mil ösregnar det fortfarande, Seved, mammas kusin, passerar och jag ber honom vänta in oss bortåt sex mil, då kliver vi av och spar resterande trettiosex kilometer till nästa år

    att lunka tio mil är tufft, att lunka tio mil i ösregn är inte ett dugg tufft, det är bara trist – orken är det inte några direkta problem med, är trött inte nött

    vi, mina färdkamrater och jag har ibland tittat oss runt och sagt: här är det nog jättevackert och jag vågar påstå att mitt vackra entourage legat på the right mental state of illness – vi har fått oss många goda skratt och Linda har svurit över vädret på alla levande språk och ett par sedan länge utdöda

    nästa år, 2012, kanske vi får njuta vyerna medan vi stretar ett hundra kilometer – självklart ska jag vara med fler gånger, jag börjar ju bli så gammal att jag är ensam i min åldersgrupp och därmed faktiskt har en reell chans att vinna

    sista milskylten, strax vid delmål 2

    femtio kilometer till mål, halvvägs

    femtioskylten lät vänta på sig, det var den längsta fyrtionionde kilometer jag gjort – någonsin

    att byta sportbehå i regn är inget som rekommenderas – tajt strech mot blöt hud, kan bara bli trassel, den nya dyra från Stayinplace var oproportionerligt tajt under bysten och tryckte så hårt mot revbenen att jag trodde det skulle bli blåmärken. Dom har tappat stajlen stayinplacearna, nu för tiden har dom till och med sporttoppar med fyllning...

    cyklisterna, mitt vackra följe, är lika blöta och buttra som jag och Sputnik är och vi har resonerat senaste timman –hur långt ids vi i skitvädret?

    när vi passerade Björklund efter drygt fyra mil, en löpare, ett lapplurv och tre cyklister, garvade byborna högt – så många cyklar hade det aldrig varit samtidigt i byn, någonsin

    Äntligen! Sputnik fick ge hals, en lapphundsjävel vid stoppet strax innan halvvägsskylten. Här ska statueras exempel. De djupa norrlandsskogarna är inte stora nog för dem båda.

    skylten, Linda, Li och Sputnik, Joachim. Peter bakom kameran.

    1 juli 2011

    sextio kilometer till mål

    midnattssolen lyser enbart
    med sin frånvaro

    orkar inte stanna vid nastanfyramilstationen, det hällregnar och jag är sur, det är min hund också som stretar och drar åt alla håll hela tiden, det är nog för tråkigt att bara springa utan renar, älgar eller andra hundar att jaga (valla)

    vi hade pausat ordentligt vid tre och en halv mil stannar vi på dammen för renköttsoppa och klädbyte, på med torra kläder och en jacka som kan stå emot hällregnet, åtminstone en stund

    dammen förresten, den dränkte en släktgård på sextiotalet, Bastunäs, där mormor Mimmis bror Harry bodde med sin familj – jag minns fortfarande hur det såg ut, inte minst på Maggan och Rolfs bröllop 1967, när jag var brudnäbb och drack ur fel bålskål :-D

    renköttsoppan har en alldeles egen historia, vi drog runt större delen av fredagen och letade rätt grejor att äta under loppet

    För att göra en lång historia kort fanns inget renkött i Adak eller i Malå, bortsett lite torrkött och stek till ohemult turistpris. Letade upp en leverantör, slakteri utanför Malå och dom hänvisade mig till ett annat telefonnummer. Ett telefonnummer i Haparanda. Där kunde jag få besked om renkött. Trettiofem mil norrut?!?

    Kyss mig i den berömda dalen. Detta ämne ämnar jag återkomma till, var så säker på det.

    och tänk så många arbetstillfällen den gett

    sjuttio kilometer till mål

    kanske inte helt obitter...
    vid trettio slår jag till med blåbärssoppa och vatten i lika delar, sköljer ner med lite varmt kaffe – nu blir magen säkert jätteglad intalar jag mig och min kinkiga mittsektion

    det har börjat regna, det duggar inte längre och jag bestämmer mig för att försöka få i mig köttsoppa på trettiofemkilometersmarkeringen – vet att jag måste äta nåt riktigt och skyndar vidare

    Peter cyklar jämte, konstaterar lakoniskt medan regnet faller allt tätare: Synd att du inte är en bitter människa, då hade du verkligen gillat det här.

    åttio kilometer till mål

    vid femton kilometer kom Linda och Joachim ikapp oss, dom hade inte varit i Malå så vitt dom visste i alla fall

    fick i mig lite blåbärssoppa och vatten, känns fortfarande som jag har en fjärt på tvären  – och det är ytterst irriterande eftersom en grundläggande faktor i min plan är att äta mig runt, jag har som bekant inte så mycket till depåer

    två mil avklarade
    det känns lite förvirrat att stationerna inte ligger på var tionde kilometer, vid milskyltarna, vilken betydelse nu det skulle haft men vid den innan två mil byter jag skor och strumpor – kläderna är ganska torra för det är fortfarande bara ett lätt duggregn, spar det bytet

    mitt stab skickar iväg mig och Sputnik, säger att ska plocka ihop och komma efter, jag tror dom ville sitta och mysa vid brasan, jag

    ludenfot och jag tassar vidare i norrlandsskogarna – ser ett par ur min startgrupp några hundra meter framför mig och sätter fart

    nittio kilometer till mål

    det kan verka lite underligt, att en hel bunt till synes friska människor springer runt på vägarna mitt i ingenstans... men det gör vi och det är förbannat läckert ärligt talat

    "alla" bilar tutar och det vinkas, med lagom intervall finns stationer där bybor bjuder på kaffe, blåbärssoppa och diverse annat smaskens

    håller beräknat tempo, det har tagit en timma och en kvart att komma till skylten

    ännu saknas två cyklister, jag och Peter konstaterar att dom svårligen kan cykla fel – men kan några yrsla till det och hamna i Malå i stället för i Adak är det nog denna dynamiska duo

    Sputnik röner uppmärksamhet, tänk vilken duktig hund – och skälla kan hon också.

    bara nitto kilometer kvar
    vi har några kilometer till Kokträsk, där moster Annette och morbror Östen står och väntar – eventuellt har kusin Fredrik hunnit dit från Lycksele



    hundra kilometer till mål

    en tredjedel av cyklisterna och löplappen
    så kom då fredag första juli och klockan arton är det dags för start – det är hundra kilometer till mål

    jag förhåller mig till det här som jag förhåller mig till allt annat i livet väl förberedd och ett steg i taget, mat i massor och ett vackert entourage (nå, förberedelserna var det faktiskt lite si och så med den här gången med bilhaveri och förseningar)

    ett lätt duggregn kändes som fjärilskyssar där vi stod i Adak, startskottet gick och i väg drog vi alla fyrtio i min startgrupp

    jahaja, första backen gick ju som en dans – undras om jag ska må småtjyvens hela vägen eller om jag kan springa bort det

    de två andra i cykelentouraget hade åkt och hämtat lånecykel hos exmorbror Oskarsson, och räknade med att hinna i kapp mig efter en mil – det räknade inte jag med, och jag hade ju naturligtvis rätt

    30 juni 2011

    laggträsket

    det är torsdag kväll, tolv timmar försenade kör vi av vägen in i storskogen och efter ett par kilometer är vi vid stugan i Laggträsket

    Laggträsket mitt i natten

    så här ska det se ut, så här ska det dofta – det är tyst så det hörs

    när Linda och Peter kommer från Lule är ljusen tända och teet klart

    tända ljus i Lillstugan
    Laggträsket är en ganska stor sjö, har inget alls med träsk att göra. Det är ett märke som hänger kvar sen den tiden lappvatten beskattades. Här finns ett par stugor, en storstuga med plats för en sjuhellvittes brasa i mitten. Torrdass, båtar och en grillplats nere vid vattnet. Några hundra meter därifrån finns en vedeldad bastu och en kallkälla.

    Hit åker jag igen. Tro mig.

    lapploppa i sitt rätta element

    29 juni 2011

    det är inte målet, det är resan

    jo, tjeeena, i det här fallet är resan själva förutsättningen för att komma i mål över huvud djävla taget

    utanför sitter Sputnik och talar om att detta är numera annekterad lapsk mark, medan vi gör kväller jag och min kära kusin, Joachim Nelly Lindström

    lapphövdingen spanar ut över sina domäner
    resan i dag har varit... intressant, kan vi säga – det gick inte oljefilterbyte som vi tänkt i Bollnäs, utan vi drog mot Ånge med en enkel självserviceöversyn – kylarvatten, lufttryck, olja och sånt du vet

    det har inte bara varit osedvanligt intressant, det har dessutom varit förbannat varmt att vi har nogsamt varva med bad och matpauser i det gröna så värmen till trots har det fungerat rätt bra och Sputnik härdar ut med den äran

    nära Ånge bär ut i skogen, riktning Helvetesbrännas naturreservat (!) och Gravberget (!!) efter bara en litenliten felkörning hittade vi huset, och till vår stora lycka var säljaren där annars hade vi inte kommit in, ett rejält projekt är det och kanske rent utav vårt med alla hus och 22 hektar skog

    när vi letade oss tillbaka mot bebodda trakter började bilen koka, och jag menar koohooka – vi löste det med vatten ur en källa och en paus, tog oss till Ånge och en mack vid en slangmack – allt verkade vara okej (även enligt mekanikern) så vi drog mot norr, siktade på Strömsund via Östersund

    men, men... ångkvastarna stodo höga såsom majstänger i ångetrakten, kylfläktshaveri leder alltid till topplockspackningshaveri när det är 30 grader varmt – nu sitter vi på campingen

    bollar fakta mellan tre försäkringsbolag, en bärgare och två verkstäder – utanför håller lapplarmet omgivningen i frugans tukt och förmaning

    24 juni 2011

    midsommarmagi

    blommorna som plockas ska vara nio – tre gånger det magiska talet tre eller om du så vill; sju valfria blommor flankerade av en ormbunke och en prästkrage

    midsommarnatt norr om polcirkeln
    ormbunken symboliserar döden och prästkragen livet (undrar vilken blomma som gjorde det i förkristen tid) och cirkeln är sluten – midsommarmagi uppstår när du sover med buketten under kudden och i drömmen kan tjyvkika in i din framtid

    blommorna som plockas under midsommarnatten, egentligen vid sommarsolståndet, besitter en besynnerlig magi – oavsett om du sover med den lilla buketten som drömfångare eller ej, torka och spara den till vintersolståndet

    när ljuset är som mest avlägset lägger du den i badvattnet, kryper ner och njuter dofterna – alla naturens uråldriga sommarkrafter frigörs och försäkrar dig om att lyckeliga tider skola stunda

    – nöjd nåjd

    23 juni 2011

    mycket mat, liten möda

    ojoj, vad det stressas – och många hinner inte ens äta... hur ska de då orka stressa?

    Här kommer en stressgraderad måltid, som tar från en minut till sju att tillreda. Det är bara att välja sin egen nivå. Om du har tid häller du på lite olivolja och vinäger, smakar av med salt och peppar.

    värschtingmärkvärdig
    1. en burk tonfisk i olja
    2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
    3. rör ihop och ät
    väldigt oumbärlig
    1. en burk tonfisk i olja
    2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
    3. en burk oliver
    4. rör ihop och ät 
    livspusslare
    1. en burk tonfisk i olja
    2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
    3. en burk oliver
    4. körsbärstomater
    5. rör ihop och ät
    livspusslarwannabe
    1. en burk tonfisk i olja
    2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
    3. en burk oliver
    4. körsbärstomater
    5. lite färsk persilja
    6. rör ihop och ät
    slowfood
    1. en burk tonfisk i olja
    2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
    3. en burk oliver
    4. körsbärstomater
    5. lite färsk persilja
    6. en liten finhackad rödlök 
    7. rör ihop och ät
     –smaklig måltid

    22 juni 2011

    bostadsbrist – fan tro't

    Det fattas typ en triljon bostäder i Fjollträsk, sägs det. Det bör byggas 20.000 lägenheter per år, sägs det. Bristen på boende i 08-området är ett hot mot tillväxten, sägs det.

    I Stockholms län råder en akut bostadskris enligt länsstyrelsen. Hur detta ska lösas diskuteras högt och lågt. Diskuteras. Att det byggs överallt i huvudstaden, men inga bostäder, kanske också bör adresseras.

    Människor kommer från hela landet till storstan för att få jobba, tjäna pengar och ha ett drägligt liv. Ett drägligt liv, med vilka mått mätt? Vill verkligen alla bo i storstan? Vill verkligen alls som flyttar hit lämna sina hemorter? Jag tvivlar, nej, jag vet att så inte är fallet. Alla som vill, ska kunna men ingen ska behöva.

    Om hela landet lever, går det att leva i hela landet
    Men det är klart, då kan vi inte bara sträva efter en allena saliggörande tillväxt. Antingen fixar vi en ny definition på tillväxt eller så bestämmer vi oss för att annat är viktigare. Det gäller att våga kliva av råttrejset och det är upp till dig och mig. Inte minst när det är dags att rösta.

    Sverige har goda förutsättningar vad gäller telefoni och IT, och faktiskt goda infrastrukturella förutsättningar – även om många med mig förbluffas över bland andra SJs oförmåga att leverera – järnvägen är dragen, vägarna farbara, busstrafiken rullar på. Att komma till huvudkontoret då och då, borde funka prima. Och vi har fortfarande brevbärare.

    Distansarbete
    Var finns alla distansarbeten? Varför är den sektorn så illa utforskad och utnyttjad? Det  finns massor av tjänster som går att utföra på distans. Kundservice, support, ordermottagning, in- och utgående telefoni, research, ek/adm-funktioner. Webbsektorns enorma utveckling, borde på egen hand kunna rita om kartan.

    Inga förlorare. Företagen får ofta bättre och högre reslutat av medarbetares insatser, rimligare kontorshyror, lokal förankring ger bättre förutsättningar vid exempelvis försäljning. Enskild individ kan bo och leva där den vill, blir friskare, gladare och producerar bättre. Har tid för ungar, hundar och hemgjort äppelvin.

    Modernt ledarskap
    Ur företagsperspektiv tror jag det handlar om framsyn, vision och gott ledarskap. När jag har en chef som vet att jag kan mer än klockan, vet att goda förutsättningar gör att anställda producerar även när de är utom synhåll, finns bara vinnare. Att utlokalisera statliga myndigheter är nära men enligt mitt ödmjuka sätt att se det, en halvmesyr.

    Det är inte bostadsbristen i här i Fjollträsk som hotar tillväxten.

    Det är vanföreställningen att alla ska bo i Stockholm som hotar tillväxten.

    18 juni 2011

    står det inte i kokboken, ska det inte ner i magen

    i går när jag var och handlade påfyllning till kylskåpet tittade jag mig runt i affären för att se om fler än jag ägnar sig åt att försöka urskilja och tyda innehållsförteckningar

    Glädjande nog fanns en hel del kunder, som med både road min och rent skräckslagen uppsyn försökte tyda innehållsförteckningar på diverse varor. Gemensamt för alla var att de suckade, några när de ställde tillbaka varan på hyllan, andra när de gav upp och la ner den i varukorgen.

    fattar inte – äter inte
    Jag har förenklat läsandet till en inte bara hanterbar nivå, utan till en rent löjligt hanterbar nivå. Följer du min modell, garanterar jag att det går lättare att ta sig fram i tillsatsdjungeln.
    Förenkling 1: Om jag inte förstår innehållsförteckningen, köper inte.
    Förenkling 2: Om innehållsförteckningen är jättelång, köper inte. 

    Inte så avancerat eller hur? Du ska känna igen ingredienserna. Jag har hitintills inte hittat nån kokbok där det står "tillsätt 2 tsk E621 och rör om" eller "strö över lite aspartam innan du serverar".

    Låt mig förenkla ytterligare: Mat är eller är gjord av råvaror, som potatis respektive potatismos. Råvaror är sånt som man inte trixat med för att få till, så fort det är trixat med är det en produkt. När en produkt är gjord av bra råvaror, brukar det inte behövas några tillsatser. I somliga produkter stoppas (ofta) utfyllnadsmedel och sånt som gör att utfyllnadsmedlet ska smaka mat, självklart för att tillverkaren ska tjäna (mer) pengar.

    Bara för att du inte tvärdör av en tillsats, innebär det inte att den är nyttig eller ens lämplig, som smakförstärkaren natriumglutamat och aspartam bland andra är excitotoxiska. Toxiskt – ett inte helt okänt begrepp.

    Minns en gång när jag letade igenom hela charkkylen efter en smörgåsskinka fri från E621, aromer, socker, druvsocker och liknande (skit). Jag hittade en. Den var importerad, italiensk och innehållsförteckningen berättade att det var griskött och salt som ingick.

    din främsta reklamplats
    Har du som livsmedelsproducent rent mjöl i påsen, visa det på innehållsförteckningen. Den är din främsta reklamplats. Är du som avsändare stolt över din produkt har du inte gömt innehållet med vita bokstäver på ljusblå bakgrund, och  i minibokstäver. Så små att lupp är nödvändig.

    Fjantreklam av innehåller inte-modell, tyder på att tillverkaren vill att jag ska titta på nåt annat än vad som de facto stoppats i min mat. Den utan socker skulle enligt min lagom ödmjuka mening vara tvungen marknadsföra sig som Den med kemi.

    Står det inte i kokboken, ska det inte ner i magen.

    13 juni 2011

    mat i tio mil

    jojo, det är långt - typ hundra kilometer - men sträckan känns inte som den största utmaningen, det är käket jag funderar mest på; hungrig jämt och mina fettdepåer är inget att skryta med

    Så, vad behöver jag för att frakta mitt beniga arsle tio mil (på femton timmar, helst)? Nån pastaladdning blir det inte. Mjöl, salt och vatten brukar kallas trolldeg, varsch ja' kom' ifrån.

    Fett, socker, protein och lite salt. Jag vill ha kaloririk mat, det som har högst innehåll per gram. Annars är det som inte lönt äta. Och det ska smaka smaskens för jag ska självklart ha en trevlig matupplevelse i midnattssolen, vid älven. Sen ska allt detta funka att ta med på servicecykeln.

    Renköttsoppa – naturligtvis. Renkött på ben, en näve havssalt. Koka. Efter ett par timmar tar jag ur köttet, rensar bort ben och finfördelar det, silar buljongen men vid det här tillfället tar jag inte bort nåt fett och sen tillbaks med allt i kastrullen. Skala småmandeln* och låt dem puttra med till de faller sönder. Ssöttsoppan ska gå att dricka direkt ur kåsan.

    Baconlindade dadlar som brynts i lite smör är så jävla gott. Salt och fet bacon blandas med en stor mängd fruktsocker från dadlarna, och mineralrika är dom. Lätt att göra, lätt att äta.

    Blåbärssoppa serveras vid kontrollerna, fullsmäckad med antioxidanter. Fruktsocker och oftast tillsatt vanligt socker. Och de välsignade bären lugnar magen. (Högeffektivt om man mot förmodan skulle vara bakis nån gång.)

    Spirulinagrogg – den lilla blågröna algen som egentligen är en mikroorganism. Mer näring än bränsle, innehåller det mesta kroppen behöver och vegetabiliskt protein. Smakar bäst/minst illa med jos från äpple, mango eller ananas.

    Energlikakahemmagjord kola binder ihop allsköns finhackade nötter och kanske torkad frukt. Inte ett jävla e-nummer så långt ögat når.

    Rosenrot – finfint gammalt lapptrix. Hittar jag en planta kan jag knapra färsk rot, men jag garderar mig med köpespiller.

    Vatten – gärna från närmsta kallkälla och via gurka och vattenmelon. Kaffe, jo, några skvättar.

    Sputnik? Jodå, hon gillar gurka och vattenmelon. Hennes färdkost blir råa renköttbullar med blåbär. Jag tänker mala renkött med extra mycket fett och blanda med färska eller frysta blåbär. Duger inte det får hon hämta en lämmel eller nåt i skogen.


    *) små mandelpotatisar

    10 juni 2011

    sexträsk

    Bockträsk, Sexträsk, Kåtaliden – ortsnamn som förpliktigar. Det är tre veckor kvar till startskottet går. Det är två veckor kvar att löpträna, jag konstaterar att jag är i otakt med vädret. 

    När det är lite svalare och regn har jag vilodag eller kortare runda planerad. Och när jag ska ta en långrunda är högsommarvärmen som förlamande. Långrunda – ett relativt begrepp. De knappa tjugo kilometer jag skumpar som mest, känns ganska blygsamma i jämförelse med de ett hundra kilometer jag ska klara av 1 juli. Vilket väder det är då får vi se. Och det lär vara av underordnad betydelse.

    Bansträckningen Lapland Ultra, 100 km.

    Mer info hittar du på Lapland ultra, häng med vettja :-)

    9 juni 2011

    lappkunskap for dummies - rennomadism, politik, kolonisation

    En halv termin, tenta i tre delar (godkänd), begränsat utrymme, Umu. 1 Redogör för samernas övergång till rennomadism och renskötsel. 2 Redogör för den politiska utvecklingen under 1900-talet i Sverige. 3 Hur gick kolonisationen av Sápmi till?


    1 Redogör för samernas övergång till rennomadism och renskötsel. Vilka faktorer bidrog till denna förändring? Vilka ekonomiska och sociala konsekvenser har den haft för det samiska samhället?

    en renodlad näring – rädda en varg, skjut en same


    Byteshandel/handel ledde till god tillgång på (”importerad”) mat och därmed en ökad samisk befolkning, ökad befolkning kräver i sin tur mer mat (vilt, fisk) och från att ha renen som ”hemhjälp” (drag-, klövje-, lockdito) inser man att utökat antal renar är ett lättillgängligt sätt att mätta alla munnar.

    Kung Kalle behövde mat till sitt krig med Polen, skattevalutan förändrades från päls till torrfisk och renar. Valutaförändringen och det faktum att det började bli utjagat gjorde att skinnhandeln tynade bort och dog. Enligt Lundmark tog staten mest hanrenar i skatt och med vajaöverskottet torde avel varit en inte alltför långsökt utvecklingsväg. Både för egen mat och för att klara skatten och sedan till sist som inkomstkälla.

    Och vips från litet nöjt jakt/fångst/fiske-folk till renodlande skattebetalare med en av staten fastslagen försörjningsmöjlighet utlämnad till faktorer som man inte kunde råda över – betesbrist, vädret, rovdjur, sjukdom[1]. Begränsningen till en försörjningsmöjlighet toppat med riktigt allvarliga oår i slutet av 1700- och början av 1800-talen och utslagningen var ett faktum, fattiglappen och sockenlappen likaså. Skattetrycket var högt, folk drevs in i armod eller rymde till Norge och för att få in någon skatt alls modifierades nivåerna.

    Den kvartsmiljon renar som finns i dag (2005)ägs av 4.500 personer; några hundra äger fler än ett par hundra. Om det krävs minst 400[2] renar för att kunna leva av rennäringen så är ju detta ett intressant experiment i statlig regi. I stället för att leva tack vare sina renar ska samen som renskötare i dag leva av vinsten på renköttsindustrin. Investeringskostnaderna är märkbara; kommunikationsutrustning, skoter, fyrhjuling, helikopter och beskattningen sker på en uppskattning av kommande kapital inte på avkastning eller rörelseresultat – en kalkyl som verkar mer än lovligt skranglig ekonomiskt och är förödande kulturellt. Renskötsel och renägande är inte synonymt och i dag är rennäringen för många en hobbyverksamhet som inte kräver några större insikter i eller lärdomar från den mångtusenåriga samiska kulturen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se att staten genom att styra om villkoren för rennäringen har minimerat vikten av traditionell kunskap och därmed byggt förutsättning för att avveckla rennäringen som samisk.

    När marknaden för samiska produkter krymper, fler slås ut ur rennäringen och andra försvinner till Norge blir samerna färre och möjligheten/förmågan att bevaka/påverka egna intressen försämras. Och av de kvarvarande är det färre och färre som är riktiga samer – i och med rennäringens framfart började en uppdelning av samerna äga rum, de renägande och resten. Villkoren för identifikation är hårda och satta av extern. Definitionen att en same är en renägare är har sin grund i gamla rasresonemang.

    Demokrati och jämlikhet är satt ur spel genom att antalet renar står i direkt proportion till antalet röster i samebyn – och samer utanför samebyn har inget att säga till om alls. Jämställdheten, eller rättare sagt avsaknaden av är inget som är särskilt unikt för samebyn – det är ett faktum där som i samhället i övrigt.

    De som inte får plats i samebyn försvinner in i storsamhället, språk och kultur utarmas.



     2 Redogör för den politiska utvecklingen under 1900-talet i Sverige med hänsyn till samernas situation. Vad karaktäriserade samepolitiken då? Vilka konsekvenser har den haft för samerna? Redogör även för hur den har påverkat samernas politiska verksamhet.

    ras, rasade, rasande – lapprivilegiet, lapproletariatet

    Rasforskning, industriell expansion, nationalism, segregation, lapp ska vara lapp, assimilation, statsnationalism, migration, unionsupplösning, exploatering, påstådd immigration, (sviter av) paternalism och kulturhierarki.

    Vitt skilda argument, från särskiljning och nomadskolor, till assimilering och lapp ska vara lapp-politik, via 1917/18 med de första samiska landsmötena till 1993 med sametingets instiftande och samebyarnas förlust av småviltjakten på fjället, har lett till så vitt skilda konsekvenser att jag inte kan säga att något egentligen karaktäriserat politiken.

    Minsta gemensamma nämnare är dock, enligt mig, osynliggörande och diskriminering[3].

    Början av 1900 bär med sig nomadskolor, särbehandling och definierade av samer och deras lämpliga näringar, vad som är välgörande och inte; de inte bör exempelvis inte ha för mycket kontakt med svenskarna/civilisationen.

    Politiken har ett probleminriktat förhållningssätt; administration av rennäringen, bryta armodet hos fattiglapparna, ras omvandlas till ekonomi. Början till slutet torde gå att hitta i skeendena kring lappkommittén 1919 och renbeteslagen 1928 där en same är en renägare och vi landar i rennäringslagen 1971. Rent juridiskt torde det mycket svårt för 71:an och sametingslagen 1993 att existera parallellt, men det har staten ännu inte tagit ansvar för.

    Jag uppfattar att det skiljer märkbart, framför allt i början av 1900-talet, mellan nationell, regional och lokal myndighetsrepresentation. Det som sägs och beslutas i Stockholm, i regering och riksdag, får inte alltid genomslag, eller rätt genomslag ute i landet. Eftersom nationella beslut inte heller tas med korrekta lokala variabler som grund blir de inte optimala. Ofta råder djungelns lag. God representant för detta missförhållande: den föga charmerande Isak Tiock.

    Sveriges och Norges politiska mellanhavanden har påverkat; gränsbetet – fjällsamer tvingas söder ut och kolliderar med skogssamer. Det som såg så bra ut 1751 föll platt 1919 och när den extensiva renskötseln drar söderut för att överleva gjorde den det på bekostnad av den intensiva renskötselformen.

    Mycket av den politiska organisationen, intresseorganisationerna, sammanslutningarna i det samiska samhället finns som en respons på redan existerande faktum. De flesta reaktiva, sällan proaktiva. Instanserna ses som tandlösa[4], obekväma och till och med löjeväckande av alldeles för många medborgare och myndigheter.

    Genom statens politik kring renägandet så känner majoriteten samer i dag inte någon samhörighet med det samiska/de samer som syns i samhällsdebatten, i media och står som representanter för det samiska folket.

    Slutet av 1900 stoltserar med sig språknämnder, skolor/utbildningsinstitutioner, sameting, kulturell renässans, teater, etnochic, representation i myndigheter, remissinstanser. En offentlig ursäkt från jordbruksminister Annika Åhnberg. En av FN proklamerad urfolks-dekad leder bland annat till en nationell informationssatsning[5].

    Det kan se ut som det samiska samhället i dag kan påverka rikspolitiken, är demokratiskt, jämställt och rättvist men egentligen är bara man satt att lösa ut det staten ställt till med under de senaste 500 åren.

    Utan befogenheter.


     

    3 Hur gick kolonisationen av Sápmi till? Vilka ekonomiska, sociala och kulturella konsekvenser har den haft för den samiska befolkningen?

    staten och kapitalet – vaddå ILO?

    Naturresurser exploateras, vägar och andra byggnadsverk uppförs lika ogenerat i dag som förr. Och när näringslivet anser att Sverige bör ta vara på de stora outnyttjade
    [6] landområdena i norr, så upprepar sig historien.

    Det som började som ömsesidigt handelsutbyte för tusen år sedan, blev beskattningsbar handel, övergick beskattningsbara individer; beskattningsbara geografiskt avgränsade områden och där bedriven verksamhet, kulminerade i industrieran med gruvdrift, vattenkraft och skogsbruk, medförde att staten insåg att själva området var mer intressant än det man kunde ta in därifrån som skatt.

    Kyrkan.

    Nasafjäll, Kedkevaare, Alkavaare. Körslor som dagsverken. Det fungerade ömsesidigt obra. Staten beslutade befria samerna från malm- och varutransporter och låta bönder ta över dessa, inga bönder fanns i norr så de skulle importeras. Mark, startkapital och skattelättnader användes som migrationsstimuli. Staten slog fast att nybyggare och samer utan problem kan leva och försörja sig sida vid sida då deras verksamheter är väsensskilda. I förstone ser det ut som om Lappmarksreglementet faktiskt värnade samiska intressen, men glöm inte att staten i en handvändning de facto ”dubblar” antalet personer att beskatta.

    Mitten av 1700 har ökande svensk befolkning och goda odlingsår satt fart på norrflyttningen. I de åren dras Lappmarksgränsen (jmf odlingsgränsen ca 150 år senare) norr därom ska samen väga tyngre än nybyggaren. Men i och med att nybyggarna blir fler och samerna färre… Lundmarks essens[7] om den lokalt praktiserade politiken i länsstyrelserna under den senare delen av1800: ”1) Kronojord är länsstyrelsens angelägenhet; 2) länsstyrelsen bestämmer över lappskattelanden; 3) alltså är lappskattelanden kronojord” visar att när Sverige under 1900 bygger folkhemmet kan staten plocka vattenkraft, skog och malm norrifrån utan att det samiska samhället kan göra några som helst anspråk på vare sig mark, vatten eller ekonomisk ersättning. I praktiken innebar det att staten helt plötsligt kan påvisa att staten äger marken och samerna ska betala för nyttjandet, som de naturligtvis fått sanktionerat av berörd myndighet.

    Samerna är nu i det närmaste rättslösa och det visar sig i Lappträskmålet 1760-1785; avvittring under första kvarten av 1800; skattefjäll 1841; 1886 och 1928 års renbeteslagar och förlusten av lappskattelanden; Skattefjällsmålet Jämtland 1966-1981; vattenkraftens utbyggnad under 1960-talet; jakträtten 1993; vinterbetesland i Härjedalen 1996; svenska statens vägran att ratificera ILO 169, fortsatta vägran 2005.

    Grunden för samerna att socialt, kulturell och ekonomiskt ska kunna leva som ett folk är borta; marken och naturresurserna förstatligade. Jakt- och fiskerätten i Sameland ligger bortom samisk kontroll. Renbetesland och flyttleder står under vatten, eller genomskärs av vägar och järnvägar. Staten ”låter” privata intressen stoppa vinterbete. Samebyarna är bara för de renägande samerna, resten har gått upp i storsamhället där de har försörjning och boende.

    De sociala systemen med nåjd, familj, familjegrupp blir otidsenliga i och med att det levnadssätt som varit deras upphov inte längre existerar.

    De nio språken kallas ”dialekter av ett språk” för att ”ge större tyngd” i minoritetsspråksutredningen. De utarmas eftersom de glider längre och längre från att användas i sitt ursprungliga sammanhang. Min förhoppning är att det samiska samhället ska våga samlas kring nordsamiskan för att ge bästa förutsättningar för åtminstone ett använt/levande språk.

    Kulturyttringar så som musik, teater, konst och litteratur finns kvar och upplever en renässans men separerade från sitt upphov och därmed något som lever vidare enbart genom aktiva val.

    Och (statligt) ekonomiskt bistånd.



    student Lindström, 2005


    [1]
    troligt spelade den ökade rentätheten en icke oväsentlig roll i sjukdomsupphov/-spridning
    [2]
    slaktvikten har minskat märkbart de senaste åren, torde göra att 400 snart är i underkant
    [3]
    Senaste exemplet: Jokkmokks kommun tar på eget bevåg kontakt med ”Stockholm” för få sametingets nya parlamentsbyggnad till kommunen, trots det faktum att samerna i sametingets plenum i god demokratisk anda beslutat att byggnaden ska uppföras i Kiruna.
    [4]
    ex: sametingsvalets vinnare 2005 inte kommer att ha något större genomslag i politiken för övriga partier går samman för att förhindra detta
    [5]
    ”hela” sju miljoner kronor är lagt på detta under tio år, en snabb kalkyl ger förhanden att det är ungefär lika mycket som departementet betalar i lönekostnad för en tjänsteman under samma tidsperiod
    [6]
    FN önskade i samband med urfolksdekadens start 1993 att termen urbefolkning skulle ersättas med termen ursprungsfolk – just för att de flesta berörda folk sällan varit bosatta/-fasta och därmed alltid drar det kortaste strået i markfejder
    [7]
    Lappen är ombytlig, ostadig och obekväm, sidan 57