sjuttio kilometer till mål

kanske inte helt obitter...

vid trettio slår jag till med blåbärssoppa och vatten i lika delar, sköljer ner med lite varmt kaffe – nu blir magen säkert jätteglad intalar jag mig och min kinkiga mittsektion

det har börjat regna, det duggar inte längre och jag bestämmer mig för att försöka få i mig köttsoppa på trettiofemkilometersmarkeringen – vet att jag måste äta nåt riktigt och skyndar vidare

Peter cyklar jämte, konstaterar lakoniskt medan regnet faller allt tätare: Synd att du inte är en bitter människa, då hade du verkligen gillat det här.