hysa hund

Kalix och Sputnik åkte på kollo till Caroline och hennes hundpang Hysa hund – en specialhelg med utbildning för både två- och fyrbenta, ett av kursmomenten denna helg var något som hette lapphundstystnad – något vi lapphundsägare skrattade åt hela tågresan dit

och hela tågresan tillbaka

kurshelg... typ...

jag och lillbitchen, inte att förglömma, har hur stort förtroende som helst för Caroline, och kan med emfas rekommendera hennes verksamheter Träna hund och Hysa hund – i det huset regerar kärlek och omsorg

och Sputnik  (i hennes frånvaro en äldre pudelgentleman vid namn Robin)

– tack för oss
vi ses snart igen

lyda, lita på, samarbeta med

jag ska appsålut inte påstå att min hund har gjort mig till en bättre människa, det är skitsnack för det innebär att en jycke också skulle kunna göra mig till en sämre människa – sånt fixar vi av egen kraft, skyll inte eget beteende på hunden

däremot ska jag inte förringa det faktum att  insikterna som kommit med denna min lappbitch äro legio och den viktigaste – hundar samarbetar snarare än lyder

bedrövande många hundägare har kikat på hundprataren, alias hundsparkaren, och tror att hundar ska tuktas och kuvas, straffas, sparkas på och ryckas i – det ska de inte

det vi kallar lydnad kommer automatiskt om du väljer samarbete, när du tar ägaransvar och har en dialog med din hund, när dina önskemål är rimliga och framförda på hundens villkor

är du den smartare av er två, ska det synas i ditt agerande!

en annan är väl inte helt tappad bak en vagn när det kommer till djur, haft hundkurser, var ordförande i brukis ungdomsförbund en gång för länge sedan, har gott handlag och som så många har jag levt med uppfattningen att hundar lyder, och det var väl ok...

men jag märkte att där fanns något annat, något större att hämta – bestämde mig för att vara hövlig mot min tik, istället för att vara sträng, att garva när hon var bångstyrig (det är hon ofta, tillvaron har blivit "roligare") och säga tack oftare än nej

det finns ingenting Sputnik inte gör för mig, om jag ber henne

ber? men dominans då? hahahaaa! hur fan kan det kallas dominans när det allt som oftast handlar om ren och skär muskelstyrka, våld – kadaverdiciplin är vad det heter

i stället för att kräva att jag ska få ta ett gott märgben från Sputnik, ber jag henne ge det till mig – lägga det i min hand – och det gör hon, utan att tveka

Sputnik litar till hundra procent på att jag har koll och tar ansvar, att mat, motion, vård och sista avfärd är av högsta kvalitet – hon låter mig gräva i hennes trasiga öga, tolererar att jag råkar klippa hål på pulpan, hoppar och klättrar dit jag pekar, simmar ut till båten, väntar i bilen, gör fjantiga övningar på promenaden, litar på att godiset blir rättvist fördelat när Kottekompisen är på besök

Sputnik litar också på att jag ska förstå vad hon kan och klarar av – att jag ska förstå att hon inte alltid kan hålla igen när en jääättefarlig främmande hund kommer mot oss, litar på att jag inte ska ta till skitsnack som att "hon gör det för att jävlas" att "hon gör det fast hon vet att jag blir förbannad" och sen bli förbannad

Sputnik litar på att jag ska förstå att det är skillnad på djur och människor, förstå att hon är till brädden fylld av instinkter och att instinkter inte är samma sak som trots – förstå och helst uppskatta att hon har personlighet och humor

...och hon litar på att jag lever med att hon allt som oftast behöver en jävligt stabil guide i människovärlden


att ta ansvar för dessa insikter gör att jag agerar som en bättre människa, om det sen gör mig till en sådan – det får mitt eftermäle visa

– lillbitchens ägare m p a

till varning och varnagel

manus och tillika huvudrollsinnehavare: Runa Sputnik Lindström

on location-filmare och producent: Li Lindström

ett förtydligande från skaparen: bregott nämns i filmen men det är en lögn eftersom det handlar om norrgott – det är samma sak men med den väsentliga skillnaden att råvaran kommer från norrländska kossor

lapland ultra 2013, kvarten

starten gick klockan fyra och jag som inte tränar ens före lunch – det tog femton av tjugofem kilometer innan jag började vakna till

kan nästan lika gärna köra hela sträckan, tio mil, som att försöka vara springlätt vid den tidpunkten

mitt första depåstopp var således redan efter tre kilometer i Skidnäs för att få mig morgonkaffe

Runa Sputnik, med startnummer 206 (angavs tillhöra IFK Kenneln, av fyndigt löparkansli) tyckte det var relativt lättlöpt sträcka trots den snudd på kränkande bristen på renar längs vägen – hennes matte var mer skeptisk, men levererade sin vana trogen och vi korsade mållinjen ett par minuter i sju

www.laplandultra.nu – 2014 kanske blir det en stafett, om jag får fart på släktingarna

en fantastisk organisation, otroligt omtänksamma funktionärer och i år ett perfekt springväder!

bitchmobil, premiärturen

till brevlådan tur och retur 12 kilometer och tänka sig, vi träffade ett helt gäng renar – gud hör tikbön, hon – till den grymt underutnyttjade renvallarens förtvivlan, gasar inte jag (hopplösa människan) utan kryper, kryyyyper försiktigt fram... å kryyyyper.... ända tills de delikata kreaturen lämnat vägen

filmen fungerar uppenbarligen inte, men den får ligga kvar som en monument över Telias ointresse – kommer jag mig till bättre täckning ska jag försöka igen

har försökt igen

bitchmobil

det blev lite dålig stämning när Sputnik bestämde att hon visst det antingen skulle springa framför-bredvid-och-bakom eller sitta på flaket – sitt du själv i buren, hopplösa människa!

grattis på fyraårsdagen

fyra månader och redan fullt på det klara med hackordningen

handen som håller kopplet

jag har uppmärksammat dem flera gånger, en ung kvinna med tre,fyra hundar men inte alltid av rätt anledning

stötte på dem härom dagen, när hon hötte åt hund som äntligen kom på inkallning

frågade lite insmickrande om hon var en såndär man kan leja som hundrastare

jodå, det var hon och hon jobbar bara med problemhundar "såna som inte kan vara på hunddagis", men har "tyvärr" inte utrymme för nån mer jycke

-åh, det gör inget, min hund kommer du inte i närheten av för du är alldeles för elak

–vidi

avnappning

vi introducerar avnappning, en ny hushållsnära tjänst i fjollträsk, 500 kronor per tillfälle varav 100 kronor går oavkortat till hundstall alternativt katthem

korrekt grepp är ett kvalitetsmärke

avnappningskonsult Runa Sputnik möter upp på överenskommen plats, det lilla ättelägget slänger själv ifrån sig nappen som beslagtas och försvinner för alltid

bitchen accepterar endast kontanter

–pimp Lindström

trendsetter

käck ljusblå piggar upp i regnet

föga anade jag, men det dväljs en trendsetter i mitt lapplurv

– aj!

ett modelejon, då?

 – aaaaj!

okej då; bitchen kommer synas i en lite crazy kombination, med rosa halsband och grönt koppel, koppel och halsband i regntrotsande käck ljusblå, en sober brun med piffiga prickar och ett strikt, lite mer representativt organgerutigt set och jag hänger med så gott jag kan i andra änden

vi har shoppat årets outfits hos Berit på Hälsofoderbutiken, fantastiska och  moderiktiga, av återvunnet material och mycket prisvärda

– allt klär en skönhet, inget misspryder en ful

territoriella anspråk

en som inte låter sig luras eller tystas – nåde den som ens sneglar på hennes pruttplätt, går i oordning eller på annat sätt misshagar henne

annat var det när stat, vattenkraftsindustrin och skogsbolag härjade runt och "köpte" eller exproprierade de marker som födde oss, allt i utvecklingens namn – till en för köparen mycket liten peng, med löften om rikedom och välstånd

glädjande har vanligt folk dragit lärdom av historien – även om en och annan beslutsfattare fortfarande är sugna så det pirrar på den allena saliggörande gruvindustrin, röstade lokalbefolkningen nej till slutförvaring kärnbränsle, löften om rikedom och välstånd till trots

mina territoriella anspråk är inte stora, morfars gamla tallbacke räcker bra – tack och lov får jag ju köpa tillbaka av statens skogsbolag, och Sputnik ska få vakta

– free entry, bitch will charge

bekväm löpare

innan Runa Sputnik gjorde entré i min löpartillvaro var jag en  bekväm, mycket bekväm löpare – inget fick störa under rundan

rätt kläder, inget i fickorna, håret i springordning, skorna skulle sitta på pricken, släpade aldrig med vatten och nycklarna skulle sitta runt höger hands långfinger och vila mot handflatan

vädret fick inte vara för dåligt, helst inte regna när jag startade – det fick börja när väl igång, men huvva vad hemskt om det regnade redan när jag gick ut

tempot jämt, ingen musik, inga störningar fick förekomma över huvud taget – det enda jag egentligen inte brydde mig om var sträckans längd

rätt kläder är viktigt även nu men med lapplurvet som färdkamrat* är det en jävla skillnad: toktiken själv, då, med tungt läderkoppel, hundkarra, bajspåsar, sicksacka bland ungar, vara beredd vid motorcykel- och vantpassager, hålla koll på andra fyrbenta, parera försök till tvärnit vid viktiga meddelanden på lyktstolpar, kissning och stopp för påsanvändning

det enda som inte förändrats är sträckans längd

–ett steg i taget

*) Sputnik betyder färdkamrat och när jag hittade namnet visste jag att jag var tvungen kampera med henne resten av livet

tre år

Vi firar Runa Sputniks födelsedag. Hon fyller tre år och för vart och ett av dem har hennes ägare åldrats tio. 

Ska villigt erkänna att jag ångrar att jag åtog mig ett hundliv. Råder alla att tänka både en och två gånger innan vovve införskaffas. Lägger ut en bild från den tid hon var bjäbbig och skojig, innan hon började överdöda hundar som av någon anledning misshagar henne, stjäla vantar och skrämma barn. Åppservera den rosa bilringen, men låt dig inte luras...

Runa Sputnik, cirka tio veckor.

tre hundra mil senare, del 2

sista dygnet är det bara Joachim, Sputnik och jag kvar i Laggtträsket – vi äter söndagsmiddag i Springliden, och lunch på Öberg måndag innan resan söderut

norrlandsfrukost

Släppträsk, Lycksele, Åsele för mat – finns det inget annat än korvkioskjävlar? Letar oss ett nattläger i Gafsele, på en strand en bit från vägen. Tänder en brasa, sitter ner för att njuta men får stänga in oss ganska omgående. Här bor en miljard schvidarn. Efter en löjligt obekväm natt sticker vi så fort vi vaknat, vill hitta oss ett frukostställe där vi kan sitta i lugn och ro. Vi åker till Gulselebadet. Vi återvänder till Gulselebadet.

Söder ut mot Näsåker, det innebär att det blir en sväng till Åsmon. Kul att träffa Åsa Tova Berg, hundioten som skriver böcker, driver förlag – Eget bevåg – och utbildar hundägare. Vi har haft kontakt, hon och jag sen i höstas, via FB. Korrfabriken (undertecknad, alltså) och Aspling Design ska sätta ihop en ny sajt åt henne.

Via fastighetstittar i Höglandsbodarna (schysst), Tunlandsbodarna (nej) och Sillre (nej) tar vi oss till Geråbadet i Bispgården och nattar på campingen. Bra natt och rejäl frukost, ger en rejäl runda; Ragunda, Kälarne, Holm, Stöde, Hassela och Åkroken i Ägered – den fastigheten avfärdade vi på cirka fjorton sekunder, tackade för oss och drog mot Ånge Camping.

Nu har vi nästan två dygn att sitta av i Ånge, väntar på bilen Olle som Mekonomengänget lagt övertid och massa kärlek på. Hittar en fastighet i Grundsjön som är till salu, då har vi i alla fall nåt vettigt att göra. Kåk vid vägs ände, men vi tror den är fuktskadad så den står inte högst på vår lista.

Plockar ihop under fredagen, gör en fb-sida åt Tina och Ånge camping som tack för utomordentlig service och gästfrihet. Vi har inte mer än fyrtio mil ner till Fjollträsk, och naturligtvis ska vi stanna hos Anna och Patrik när vi ändå har vägarna förbi.

Vi kör in i ett mörkt och varmt Stockholm vid midnatt, hittar parkering utanför porten, rastar vovven och med en gigantisk suck går vi, jag och kusin Joachim, till vila. Elva dygn och tre hundra mil senare.

– nöjd nåjd

Sinnenas konstpark, Ånge Camping.

fisken ska bärgas

fisken ska bärgas och eftersom Sputnik har lite svårt att hantera spö och lina fick Peter sköta den detaljen

hon vek inte en tum från hans sida medan han stod och kastade, han fick sig en utskällning när han lämnade sin plats eller när han inte fixade doningarna tillräckligt fort (vad hon tyckte alla gånger det inte blev napp, lämnar vi oskrivet)

...men hur svårt kan det vara?

hon hoppade med dödsförakt efter fisken när den drogs in mot stranden, fisk-hund-rev-krok i en salig röra – under hela processen var hon sen otroligt behjälplig, kroka av, döda, rensa och naturligtvis så även vid själva ätandet

rör dig om du törs

det är inte målet, det är resan

jo, tjeeena, i det här fallet är resan själva förutsättningen för att komma i mål över huvud djävla taget

utanför sitter Sputnik och talar om att detta är numera annekterad lapsk mark, medan vi gör kväller jag och min kära kusin, Joachim Nelly Lindström

lapphövdingen spanar ut över sina domäner

resan i dag har varit... intressant, kan vi säga – det gick inte oljefilterbyte som vi tänkt i Bollnäs, utan vi drog mot Ånge med en enkel självserviceöversyn – kylarvatten, lufttryck, olja och sånt du vet

det har inte bara varit osedvanligt intressant, det har dessutom varit förbannat varmt att vi har nogsamt varva med bad och matpauser i det gröna så värmen till trots har det fungerat rätt bra och Sputnik härdar ut med den äran

nära Ånge bär ut i skogen, riktning Helvetesbrännas naturreservat (!) och Gravberget (!!) efter bara en litenliten felkörning hittade vi huset, och till vår stora lycka var säljaren där annars hade vi inte kommit in, ett rejält projekt är det och kanske rent utav vårt med alla hus och 22 hektar skog

när vi letade oss tillbaka mot bebodda trakter började bilen koka, och jag menar koohooka – vi löste det med vatten ur en källa och en paus, tog oss till Ånge och en mack vid en slangmack – allt verkade vara okej (även enligt mekanikern) så vi drog mot norr, siktade på Strömsund via Östersund

men, men... ångkvastarna stodo höga såsom majstänger i ångetrakten, kylfläktshaveri leder alltid till topplockspackningshaveri när det är 30 grader varmt – nu sitter vi på campingen

bollar fakta mellan tre försäkringsbolag, en bärgare och två verkstäder – utanför håller lapplarmet omgivningen i frugans tukt och förmaning

hör upp, music lovers

vetenskapen har i dag konstaterat det många anat i långeliga tider; lapphundens skall är kopplat till det autonoma nervsystemet

Lapplurven är dessutom åsiktsmaskiner och älskar att höra sin egen röst, de har noll eller ingen förståelse för att andra inte njuter av deras väna stämma. Här i vårt hus försöker vi hitta på alternativa användningar av vallskallet. Det läte som får speglar att spricka från kant till kant, ger ägare akut tinnitus, kristallglas att explodera i en myriad av små glimrade glasbitar, grannar att konvertera och gå i kloster, barn att lipa, katter att bli dubbelt så stora, hundar att antingen dö av förtjusning över denna urhundsyttring eller av själva "tilltalet".

Njut ett etnochict exempel på alternativ användning av Sputniks röstresurs, kära vänner och music lovers.

Mycket nöje.

Runa Sputnik, kulturbärare och artist.

lycka till i ditt försök att trötta ut hunden

Mejlar min vän Stig Allas, den person min närhet som kan mest om hundar som min, med frågan: Klarar Sputnik tio mil? Är det rimligt att "utsätta" henne för dylik springning? Jag har ju redan insett att hon hellre stupar än ger upp.

Två år är hon, en fulländad skallochspringmaskin, gjord för att driva renar långt och länge – rent intellektuellt vet jag att det inte bör vara några större problem men jag garderar gärna med både hängslen och rem, i det här fallet med både renskötare och veterinär.

Stig svarar: normalt tröttnar du långt före hunden, lycka till i ditt försök att trötta ut henne. Han borde veta. Han har jobbat i renskogen hela sitt liv. När han inte vallar renar, vallar han turister – Allas Activity.