midnattsloppet 2016

nummer tjugotre i ordningen, ett av de bästa och roligaste hitintills – och snabbaste, bannimej

frågan är om det kanske var mindre startgrupper eller om det bara var färre knuffastånkavingla anmälda... du vet, såna som borde dra ner på tempot och njuta av tillfället i stället för att kompensera sin ringa träning med att springa och låta som döende sluggers

här är det då på sin plats att tacka funktionärerna som jag med milt tvång och vild blick tvingade dokumentera både start och mål för att försäkra att min medverkan sku räknas [för att kompensera syrebristen innan start]


och klockan 22.21:32 sitter vi där vi brukar för vårt after run

– syresatt och med sikte på nummer 24

pink flex – Rosa skrot

det finns en anledning till att det inte är lappkäringen som är modell på bilden nedan – och av just den anledningen är det ett mycket fiffigt pass för många av oss

fröken Lena spänstar till sig lite

Rosa skrots egen beskrivning: Pink Flex är ett rörlighets- och strechpass, med fokus på att mjuka upp kroppen. Ett grymt pass för dig som jobbar mycket stillasittande eller för dig som tränar mycket styrka och vill ge kroppen lite extra kärlek. Flex out from work and flex in the pink.

 –jag har utmanat Rosa Skrot på Ultrastafetten!

fick nobben av midnattsloppet

jo, sant – en medelålders tjurskallig lappkäring kunde inte hävda sig när team midnattsloppet rekryterades

en efterlysning gick ut: vill du vara med i team ML och skriva på vår blogg om dina förberedelser inför loppet i augusti?

jaföfan, skrev jag, och anmälde mig, berättade att jag gjort några lopp och har lite tips och trix som jag vågar påstå är nyttiga

men icke

kanhända är inte tjugo en midnattslöp nog

kanhända är medelålders lappkäringar inte tillräckligt lockande, vältränade och representativa

kanhända skriver jag för dåligt, kanhända är jag inte tillräckligt politiskt korrekt, kanhända tar jag inte löpningen på blodigt allvar

kanhända är mina viktigaste råd – att le, att vara vänlig och hänsynsfull mot medlöpare och sig själv – inte någon kioskvältare


kanhända skiter jag i dem och skumpar leende vidare mot det tjugoandra midnattsloppet

snuskiga söderhipstörsch

käkar lunch med två kollegor, på kinakrogen vid Zinken – vid bordet bredvid parkerar sig två hipstörsch med ättelägg – lade märke till dem mest för att de lyckades ta oproportionerligt stor plats

när sällskapet lämnar bordet blir jag så häpen att jag inte kommer mig för att säga till att de tappat nåt, utan jag tar upp kameran i stället; detta ska dokumenteras

nej, ingen av dem såg ut att sakna några motoriska färdigheter – bortsett från att jag tror där fattas åtminstone en hjärnhalva (den smarta) såg de ut som vilka småbarnsföräldrar som helst i slutet av de trettio

verkar inte så bra för framtiden

springsäsongen 2014 är redan igång

det blir en osedvanligt lång springsäsong i år, folk kutar redan som tokiga längs stockholms springstråk

min springsäsong blir kanske också lite längre med tanke på det utmärkta underlaget och det skonsamma "vintervädret" men i övrigt blir den relativt vanlig

planerade lopp startar i maj, den sjuttonde närmare bestämt, med en halvmara – götteborschvarvet det andra i ordningen, av många kommande

i slutet av juni är det dags för den fantastiska lapland ultra – olikt allt annat – i år siktar vi på en schläktschtafett, jag mina kusiner och tremänningar – inte alldeles vansinnigt sannolikt jag kör tio mil varje år, men många kommande törs jag lova

i augusti midnattslöp, alltid midnattslöp – jag har lurat in fler i löpträsket med hjälp av sambaspringet på södermalm, än med något annat (inkluderat både hot och löften) och för min del är det lopp tjugotvå på raken, av många kommande


så, då kör vi – spring smart och med stajl

–ett steg i taget

inte plogat ända fram, II

det går uppenbarligen att snöröja även i fjollträsk – men hur i hela friden ser upphandlingen ut?

det är inte okej att beslutsfattarna nöjer sig med att cykelbanan putsas (för de få tappra vintercyklisterna) och sedan skiter i gångbanan där alla andra ska ta sig fram, med barnvagn, dramaten, rullator, småttingar med mera, med flera

förra inlägget i serien: inte plogat ända fram

midnattslöp nummer tjugotvå

Li Lindström,
Tack för din anmälan till Midnattsloppet Stockholm 2014!
Du är anmäld i klassen: Kvinnor (K), Startgrupp 2A.
Tack för din anmälan till Midnattsloppet Stockholm! Ditt startbevis skickas till dig både via mejl och post ca 2 veckor innan loppet. Startbeviset (i någon form) måste du ta med dig till den Stadiumbutik du valt för uthämtning av deltagartröja och tidtagningschip. Uthämtningen pågår mellan den 10 - 16 augusti 2014 kan endast hämtas då. Behöver du ändra något i din anmälan kan du viss tid före loppet göra detta genom att logga in på "Löparens sida". Om du inte tidigare finns i vårt register så får du inloggningsuppgifter nedan. "Löparens sida" hittar du på www.midnattsloppet.com/login/ För senaste nytt häng med oss i våra kanaler på Facebook, Twitter och Instagram. Midnattsloppet Stockholm är ett samarrangemang mellan Midnattsloppet Nordic AB och Hammarby IF Friidrott. Välkomna till Midnattsloppet Stockholm!

vilken skillnad en dag gör, 24 små timmar

 

 

21 och räknar

årets höjdpunkt avklarad, tio kilometer, trettio tusen personer som springer, hundra tusen som tjuter och tjoar och hejar och ölar på södermalms gator denna magiska augustinatt

inte plogat ända fram

jag möter en cyklist och ett tjugotal fotgängare medan jag promenerar lite drygt två kilometer

så här har det varit hela vintern – fantastiskt välplogade cykelbanor medan trottoarer och gångbanor varit illa, om alls, plogade

först ploga för fotgängare, barn och gamla, barnvagnar, rullatorer – de äro legio, och ploga sedan för den tappra men lilla skara som cyklar

jag är väldigt glad över att sthlms stad beslutat att cyklister ska uppmuntras men det får inte vara på någon annans bekostnad – alla cyklister kan ta sig fram till fots men alla som är hänvisade till apostlahästarna kan inte cykla

jag kan bistå i prioriteringen, ring bara

- inte plogat ända fram?

midsommarcity

jag gillar stockholm när staden har chans lysa igenom, eller rättare sagt: jag känner hur mycket jag gillar stockholm när staden får utrymme att synas

när jag ser ut över staden känner jag igen mig i alla riktningar – jag har bott här i nästan trettio år – i varje väderstreck ryms minnesbilder... människor, miljöer och situationer trängs för min inre syn; älskare, vänner, elakingar och kollegor, kyssar, restauranger, upptåg och stolleprov, krogar, fynd, gamla arbetsplatser, specialaffärer, smarta genvägar – jag ler

till vardags är det tvunget hålla koll på sin omedelbara omgivning annars är det risk få en racercyklist i huvudet eller halka ihjäl sig och ingen hinner inte se de vackra fasaderna eller kika på blommande balkonger under sommaren, hinna känna doften av fläder, ros och schersmin, se igelkottar, bävrar, örnar eller de mänskor, vars vägar man korsar

här är så mycket oväsen att staden inte syns, det är smäckfullt med gångtrafikanter, joggare, barnvagnar, cyklar, mopeder, motorcyklar, bilar, bussar, godstransporter att möjligheterna se och njuta staden är noll och ingenting, det finns inget utrymme för kärlek och samhörighet, inget utrymme för kärlek till staden och samhörighet med dem som delar staden med mig

jag vet var jag hittar alla nio blommorna att plocka och lägga under kudden – sju valfria, flankerade av en prästkrage och en ormbunke, vet du?

– midsommarmagi i city

samsas

ja, det är trångt här i fjollträsk och värre lär det bli eftersom våra politiker hakat upp sig och låter som en  gammal raspig skiva – förtäta, förtäta, förtäta

vi är många som ska cykla, springa, gå, jogga, ströva på samma yta och förvånande nog uppför sig en stor del som om de vore ensamma i stan – jag avverkar årligen ungefär 250 mil till fots och kanske 50 mil på cykel i stan och jag har sett allt, och tro mig, idiotin känner inga gränser

det går inte räsercykla och tokspringa, det går inte promenera tre barnvagnar i bredd, det går inte ha fyra meter lina på jycken, det går inte kräva att alla andra ska rätta sig efter dig – vi måste helt enkelt samsas

ska du leka elitidrottare kanske det är läge att träna som en sådan, en bit från vanligt folk med vanlig hastighet på fötter och pedaler, bland gelikar

ska du bo i stan kanske det är läge att acceptera att det finns folk här och du kan sluta vara kränkt, sluta lek polis och sluta för fan sura

eller sluta bo i stan

för övrigt tycker jag vi ska rösta på beslutsfattare som vet att det finns ytor i hela landet som går att bo på

– samsas för bövelen

dan efter dan före dan

inte mycket till dag, egentligen, det blir afton vid tre, denna 24 december 2011 – med  Venus väster och Jupiter i öster, vandrar vi en mil i en magisk stad

solnedgång från centralbron

passerar båtarna på norr mälarstrand, ser in i en kajuta; kalle och hans vänner på teve, för andra gången i mitt liv tittar jag inte, förra gången var 1978, inser att jag inte bryr mig men tomten – en vintersaga på svt om några timmar är i en klass för sig

det är ganska mycket bilar ute men det sitter bara en person i varje bil – kanske eftersläntare som ska sluta upp för julfirande nånstans

ser förvånansvärt många ensamma män på promenad, det brukar annars mest vara kvinnor vi möter när vi är ute och traskar, kryssar mellan en massa fotograferande asiatiska turister, några cyklister passerar och en rullskidåkare, som får en rejäl julskällning av Sputnik och Kotte, förstås

förbluffad lyssnar jag på fågelkvitter, ler och minns att jag ska hänga ut lite talgbollar

lite senare dejt på lokal, vi hedningar som inte firar denna kristna högtid, eller kanske inte har jul med barnen, eller inte orkar någon norénsk släktsoppa – oavsett anledning, blir det lika vänligt och varmt som vilken lördag som helst

men först en julmust och några mandariner till

– god julefrid på sig!

isande, gråkall vind

vy  från västerbron kl 15

En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken. Ett träningspass på Ullevi i dis.
Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark. Landsorts fyr där snöstormen drar in.
Tät snö som gloppar i Mariabergets backar. Hett och svett på Statt i Härnösand.
En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran. Flämtande ljus i Visby hamn.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener och på andra sidan sundet börjar världen.
En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron. Bion i Pajala ger "Den sista färden".
Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten. Gårdarna släcker sina ljus
Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster. Stockholm city svajar i sitt rus.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga. En överdos på Skärholmens station.
Insnöade vägar nånstans på Österlen och fyllan växer till på Mommas krog.
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå. Frusna drömmar uti monarkin.
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen. Kärleken går på billigt vin.

Det är då som det stora vemodet rullar in och från havet blåser en isande, gråkall vind.


Text: Ted Ström. Den tackar vi för.

ta rygg, ta rätt rygg

årets sista, troligt årets sista, springtävling avklarad – 21 098 metrar genom Stockholms city i ett strålande septemberväder

precis som i verkliga livet gäller det att välja sitt sällskap och sina förebilder, sällskapet i det här fallet är femton tusen löpare med ambitionen att gå i mål – inte illa – och förebilderna är lätta att identifiera; farthållare med flaggor och ballonger som anger önskad sluttid

min rygg, i mål efter 21 098 meter, tid 2:08

i verkliga livet är det lite svårare att identifiera förebilder, lite svårare att veta på vem man ska ta rygg – mången självutnämnd ledare lurar i vassen, likt Lorelei lockande till i bästa fall en förbannat ståtlig långnäsa och i sämsta fall en rejäl omväg som lämnar dig barskrapad, bortkollrad och blåst

där har jag varit, tro mig

i livet fungerar det precis som i springet; sakta ner, samla kraft och hitta en ny rygg att hänga på, en som är vad den utger sig att vara – rak

och ge inte upp

när komm' je i mål, då?

Sissådär tio tusen personer, delat på sex startgrupper. Bredvid mig i startfållan står två rödklädda, relativt korta individer med viss rondör.

Utanför fållan står fem, sex personer som i sympati med kamraterna även dom har röda pjamasbyxor och röda långärmade tröjor med "Pite kommun" i vita bokstäver på ryggen. De icke löpande kamraterna är på det berömda lyset, lite högljudda och vääääldigt kramgoa. Jag ler stort.

En av öldrickarna frågar: – När när komm' je i mål då? Troligt med avsikten att styra upp möte efter springet. De två pjamasklädda kreuberna på min sida avspärrningen, tittar på varandra och en av dem drar upp ärmen för att kolla vad klockan är. Han ser på sin fulla kamrat och frågar så lakoniskt bara en nykter pitebo kan göra när kamraterna krökar och slipper springa en mil:

– Meenar du datum?

Mitt garv fick hela femte startgrupp att tystna. Jag skrattade så jag skrek. Lycka! Midnattsloppet i ett nötskal. Bättre än så kan inte  denna årliga tilldragelse beskrivas; mät din prestation i enheten datum, det är mycket, mycket roligare än timmar, minuter och sekunder.

Jag blir snart tjugo
Undertecknad sprang Midnattsloppet första gången 1993, och brukar berätta historien om de rödklädda norrlänningarna när jag lockar skeptikerna i min omgivning till deltagande. Hävdar att loppet är en stor sambakarneval, med utklädda tokspikar och en flertusenhövdad publik som lyfter oss deltagare de tio tusen metrarna från Zinken till Zinken.

Du behöver inte kunna springa, du kan gå. Det är inte alls för proffs, det är bara glada galna amatörer. Genom åren har jag tagit med mig många kamrater. Ungefär lika delar soffpotatisar, gångare, småjoggare, flitiga motionärer och löpare.

Nu är cirkusen av gigantiska mått. Och internationellt – Stockholm, Göteborg, Helsingfors. Mer populärt än nånsin är det, både att springa i allmänhet och att delta i motionslopp som detta. Mer och mer pretto blir det.

Det ska tränas backe, det ska tränas intervall, det ska specialtränas med mätmakapär och dyra gymmet. Väschtingpåkostade magasinet, filmsnuttar på fejjan och på Midnattsloppet predikande löpningens evangelium för de redan frälste.

Enligt min lagom ödmjuka mening är Midnattsloppet så oändligt mycket mer än så.

• svär löpareden
• sjung med för full hals, från start till mål
• hjälp dina medresenärer om nån sku snubbla
• persa inte
• garva hela vägen

Nästa år springer jag mitt tjugonde Midnattslopp på raken, tro mig. Och tar några Guinness efteråt, tro mig, tro mig.

bostadsbrist – fan tro't

Det fattas typ en triljon bostäder i Fjollträsk, sägs det. Det bör byggas 20.000 lägenheter per år, sägs det. Bristen på boende i 08-området är ett hot mot tillväxten, sägs det.

I Stockholms län råder en akut bostadskris enligt länsstyrelsen. Hur detta ska lösas diskuteras högt och lågt. Diskuteras. Att det byggs överallt i huvudstaden, men inga bostäder, kanske också bör adresseras.

Människor kommer från hela landet till storstan för att få jobba, tjäna pengar och ha ett drägligt liv. Ett drägligt liv, med vilka mått mätt? Vill verkligen alla bo i storstan? Vill verkligen alls som flyttar hit lämna sina hemorter? Jag tvivlar, nej, jag vet att så inte är fallet. Alla som vill, ska kunna men ingen ska behöva.

Om hela landet lever, går det att leva i hela landet
Men det är klart, då kan vi inte bara sträva efter en allena saliggörande tillväxt. Antingen fixar vi en ny definition på tillväxt eller så bestämmer vi oss för att annat är viktigare. Det gäller att våga kliva av råttrejset och det är upp till dig och mig. Inte minst när det är dags att rösta.

Sverige har goda förutsättningar vad gäller telefoni och IT, och faktiskt goda infrastrukturella förutsättningar – även om många med mig förbluffas över bland andra SJs oförmåga att leverera – järnvägen är dragen, vägarna farbara, busstrafiken rullar på. Att komma till huvudkontoret då och då, borde funka prima. Och vi har fortfarande brevbärare.

Distansarbete
Var finns alla distansarbeten? Varför är den sektorn så illa utforskad och utnyttjad? Det  finns massor av tjänster som går att utföra på distans. Kundservice, support, ordermottagning, in- och utgående telefoni, research, ek/adm-funktioner. Webbsektorns enorma utveckling, borde på egen hand kunna rita om kartan.

Inga förlorare. Företagen får ofta bättre och högre reslutat av medarbetares insatser, rimligare kontorshyror, lokal förankring ger bättre förutsättningar vid exempelvis försäljning. Enskild individ kan bo och leva där den vill, blir friskare, gladare och producerar bättre. Har tid för ungar, hundar och hemgjort äppelvin.

Modernt ledarskap
Ur företagsperspektiv tror jag det handlar om framsyn, vision och gott ledarskap. När jag har en chef som vet att jag kan mer än klockan, vet att goda förutsättningar gör att anställda producerar även när de är utom synhåll, finns bara vinnare. Att utlokalisera statliga myndigheter är nära men enligt mitt ödmjuka sätt att se det, en halvmesyr.

Det är inte bostadsbristen i här i Fjollträsk som hotar tillväxten.

Det är vanföreställningen att alla ska bo i Stockholm som hotar tillväxten.

vatten, stan ska vara full av vatten

att en miljöhuvudstad med vatten i världsklass inte bjussar på en slurk, och på kuppen drar massa miljöfördelar på bjudvattnet, är irriterande

Stockholm stad stoltserade med utnämningen Europas miljöhuvudstad 2010. Den fina titeln har man fått för att "staden under kan året vara ett föredöme i miljöfrågor för andra städer och som kan dela med sig av goda exempel för bättre miljö i Europas städer".

"Kan"? Till intet förpliktigande? Då kunde man hoppat över utnämningen. Det ska vara ska (möjligtvis bör), enligt min lagom ödmjuka mening.

Stockholm Vatten skryter med vatten i världsklass, och menar att vi inte alls ska behöva shoppa vatten i flaska för att veta att vi dricker bra vatten. Alla miljövidriga och ekonomiska nackdelar med buteljerat vatten känner väl de flesta till vid det här laget.

I min värld byter Sthlm stad och Sthlm Vatten ut de där tunga brunnslocken på stadens torg och rymliga trottoarer mot fiffiga porlande vattenmojänger under åtminstone sex av årets tolv månader, till törstandes tröst. Jag är helt övertygad om att en designtävling eller ett examensarbete löser alla praktikaliteter.

Upp till bevis Sthlm stad och Sthlm Vatten.

bron är inte bred nog för oss båda

Måndag, en bra dag att dra ut till odlingslotten i bromma – då är där ganska folktomt. Hårdgå både fram och tillbaka ger en schysst dagsdos.

Sagt och gjort, trampar iväg med löplapploppan i släptåg. Det är snudd på omöjligt hålla ett jämt och bra tempo när varje liten doftfläck ska undersökas minutiöst. Känner hur det svider i hårbotten, av irritation, redan i rolleparken. Kul, sjutton kilometer med en som inte kan gå sjutton meter utan att stanna. Jävla Ceasar "man får dom hundar man behöver" Millan. Han har verkligen noll koll.

Ett par timmar bland jersmin, krusbär, vinbär, fläder, rabarber och ogräs känns som en god investering. Sputnik gillar inte myror. Framförallt inte när dom bits. Bit tillbaka, sa jag, kittlar dödsskönt i kistan. Ser ut som sinnebilden av trädgårdsmästare när vi vandrar genom bromma tillbaka mot södermalm, ganska skitig och rejält rispade armar – krusbärsbuskar är inte att leka med, eller i.

Vi har börjat stigningen upp mot tranebergsbrons topp, går väl till höger och vi möter en hunk, jälla stilig karl som kommer springande nedför bron. I stället för att hålla ut ytterligare en decimeter på den helt tomma, fyra meter breda gång- och cykelbanan, väljer han att springa nära och sätta en axel i min, en regelrätt tackling. Nog för att jag är tilldragande men behärska sig, för bövelen!

Praktexemplaret var ett praktarsle.

femton kilometer mitt i fjollträsk

Jag hatar att springa bort till en punkt och vända tillbaka. Jag gillar verkligen inte att springa samma runda flera gånger. Så har det nog alltid varit. Gillar inte göra om saker över huvud taget.

Rundar fredhällsklipporna, drar norrmälarstrand ner till stadshuset. Raka vägen till slussen, stadsgårdskajen, på södra sidan malmen genom hammarby sjöstad, från skanstull årstasidan ner till liljeholmsbron och vips – femton kilometer. En inte helt tokig runda, om jag får säga det själv. Årstasidan är en bra slutkläm. Vänlig, försonande om än lite backig.

Lapplurvet uttråkad, lappkäringen ganska trött. Det går helt enkelt inte få till en bra springning över milen utan att ha med lite vatten och bränsle av nåt slag. Ska jag verkligen behöva skaffa ett vätskebälte?