samefolkens dag 1714... eh, f'låt, 2014

jojkare och renlevnadsman från mina lappmarker

Welcome to EUmeå

Om hur Umeå, som annars aldrig exponerar samisk kultur och vars kommunalråd tycker att samerna i Tärnaby kan få ”svälta ihjäl” om de inte säger ja till en nickelgruva i renbetesland, plötsligt gör urbefolkningen till huvudpersoner i ett jippo som ska marknadsföra staden.
› Aftonbladet

De står i vägen för kapitalet  

Annie Lööfs nya mineralstrategi tar inte mycket hänsyn till samernas sätt att leva. Synen på samerna har med åren blivit mer civiliserad, men hoten mot den samiska kulturen och det samiska sättet att leva finns kvar, främst i form av diskriminering, ringaktning och allsköns lycksökare som drömmer om att bli rika på inlandets naturresurser.
› Norran

Gruvbolag måste ta ansvar

Torsdag 6 februari är samiska nationaldagen. Det är en dag att både våga se och erkänna historiska oförrätter som den svenska staten gjort sig skyldig till och att fira och uppmärksamma den samiska kulturen. Men i dag kommer firandet att överskuggas av akuta hot från kortsiktiga exploateringsintressen.
› LT

Bergsstaten ignorerar FN

Inrikes Efter att FN begärt att all verksamhet i nickelgruvan i Rönnbäcken utanför Tärnaby skulle stoppas lämnade regeringen beskedet att ingen gruvdrift pågår i området. Men samtidigt som svaret skrevs så tog myndigheten Bergsstaten beslut att om att förlänga undersökningstillståndet för Rönnbäcken nummer 4, skriver Västerbottens-Kuriren. Det nya tillståndet sträcker sig över tre år.

› VK

Nästa måltavla: Samer

Så vad gör Åkessons SD-parti åt detta med samerna? Jo, partier som har den fixa idén att tala illa om folk efter härstamning brukar börja med en grupp, och så ta nästa – att det nu är samernas tur att vara måltavla syntes redan förra vintern.

› Ekuriren

–come on, punk, make my day

lapland ultra 2013, kvarten

starten gick klockan fyra och jag som inte tränar ens före lunch – det tog femton av tjugofem kilometer innan jag började vakna till

kan nästan lika gärna köra hela sträckan, tio mil, som att försöka vara springlätt vid den tidpunkten

mitt första depåstopp var således redan efter tre kilometer i Skidnäs för att få mig morgonkaffe

Runa Sputnik, med startnummer 206 (angavs tillhöra IFK Kenneln, av fyndigt löparkansli) tyckte det var relativt lättlöpt sträcka trots den snudd på kränkande bristen på renar längs vägen – hennes matte var mer skeptisk, men levererade sin vana trogen och vi korsade mållinjen ett par minuter i sju

www.laplandultra.nu – 2014 kanske blir det en stafett, om jag får fart på släktingarna

en fantastisk organisation, otroligt omtänksamma funktionärer och i år ett perfekt springväder!

bitchmobil

det blev lite dålig stämning när Sputnik bestämde att hon visst det antingen skulle springa framför-bredvid-och-bakom eller sitta på flaket – sitt du själv i buren, hopplösa människa!

demokrati och mänskliga rättigheter

det är val till Sametinget i dagarna, jag har förstås poströstat och kvällstidningen Expressen slår till med en djupanalys och konstaterar i en ledare som hela redaktionen ställt sig bakom, att tinget bör skrotas

nu är väl inte den blaskan något intellektuellt epicentrum men nån jävla ordning ska det vara även på en kvällstidningsredaktion och naturligtvis reageras det ute i landet, kanske mest från samiskt håll, eller bara från samiskt håll – korrekta fakta lyfts fram och bland annat bjuds den något illa informerade ledarredaktionen in till Sáminuorra för att få lära nytt, lära om

men jag är jävligt skeptisk till att det är samers ansvar att bemöta "debattinlägg" likt detta, jag tycket detta ska bemötas på en annan nivå, en helt annan nivå och mejlade ansvarig minister Eskil Erlandsson

Godmorgon.

Expressen har publicerat en ledare,som hela redaktionen står bakom "Skrota tinget".

Från många samiska håll kommer nu moteld, naturligtvis, med både korrekta fakta och inbjudningar till samtal.

Men det är inte samerna som ska svara upp mot detta, det är en fråga för ansvarig minister och dennes departement eftersom det i grunden är en fråga om mänskliga rättigheter och demokrati.

Jag ser fram emot ministerns replik i Expressen och övrig riksmedia.

Varma hälsningar

Li Lindström

sampo lappelill

pepparkaksgummor, tintin, kalles ankas jul – nu går debattens vågor höga, igen – bort ska allt som kan uppfattas som kränkande och förminskande

jag tycker det är nyttigt att vi förminskas och kränks lite, uppfriskande att påminnas om hur jävla korkade vi varit genom historien – för nu vet vi bättre

är det inte bra att visa kommande generationer hur maktfullkomlighet ser ut?

titta här barn! för inte allt för många år sen var det helt okej att avbilda andra människor på det här sättet

titta här barn! för inte allt för länge sedan var det okej att säga att en sorts människor var värda mer än andra

titta här barn! för inte allt för länge sedan var det okej att säga att en religion var den rätta och alla andra religioner var fel

titta här barn! förr i tiden trodde man på sant, att killar var viktigare och mer värda än tjejer

titta här barn! kan ni tänka er att en gång i tiden hade inte alla människor rösträtt

titta här barn! det finns dom som trodde att en sorts människor fick bestämma över andra

men var inte rädda kära barn, nu vet vi bättre

vet vi bättre?

funderar... hur känner då den som avbildats? 
ska en åttaåring behöva känna sig kränkt av bildspråket som användes av rashygieniska institutets samtida? eller reagerar månne barnet på sin egen samtid?

– lappeLi

röstlängden

i det samiska samhället granskas vi som vill tas upp i röstlängden, av en valnämnd – är du lapp nog, är du rätt slags lapp?

nu är det snart dags att gå till val igen och jag ska jaga på mina släktingar, det är av yttersta vikt att vi lappar, är just det; lappar

men varför ska resurser slösas på att granska folk ur samma släkt?

varför ska folk ur samma släkt, sända in blanketter, när valnämnden redan "godkänt" den?

tänk, va fiffigt det vore om mormor mimmis släkt istället automatiskt sattes upp på röstlängden, när nu hennes barn och barnbarn redan är listade

mormor mimmi hade tre syskon, alla deras barn och barnbarn borde redan vara införda och helt sonika bara kallas till valurnorna vart fjärde år

inte krångligt – en sittning med folkbokföringen och voila: va me lappar vi sku va!

ring mig, jag hjälper till

– semper paratus

röstlängden

innan den 20 oktober ska din anmälan till i röstlängden kommit in till

Sametingets kansli, Box 90, 981 22 Giron

ärligt talat är jag inte så brydd i huruvida du sen kommer att rösta eller ej, det är frivilligt – en plikt, tycker jag, men frivilligt

däremot är det bannimej inte frivilligt att lista sig i röstlängden, utan ett aaaappsålut måste – gör det nu

gå du till Sametingets sajt, eller kopiera bilden nedan – fixa fylleriövningen och sänd – gör det nu

– lappkäringen

sommarvistet

från p-gläntan ner mot stugan

efter dryga åtta månaders mejlande, tjatande, trixande och fixande fick jag då änteligen klartecken från skogsbolaget

tomten där resterna av morfars gamla jobbarkoja står, styckas av och tillhör nu Lindström

mitt i skogen, åttiofyra mil från knivsöder, sjutton kilometer från adak och närmsta affär, åtta hundra meter från närmsta granne (det finns två) och tre meter från vattnet

ingen detaljplan så långt ögat når, ingen el, inget varmvatten, inget avlopp

här blir det bastu, matkällare, utedass, flytbrygga, uteplats för eld och matlagning, litet förråd och så småningom ett jävligt smart litet hus

en båt, en cykel, en epa-traktor, en flakmoppe

förhoppningsvis framgent sommarhyra ett par lappgetter, några höns, ett par bikupor

jag kan gå en sväng in i norrbotten om jag vill, men varför göra det när jag kan stanna i västerbotten?

ingen har vägarna förbi, ingen

här var jag med morfar och fick nykokt småabbarrn till frukost

–och Sputnik får vakta

en kontroll i taget

tävlingsledningen gör ett fantastiskt jobb, en halvmil mellan varje kontroll bjuder ett välkommet självbedrägeri – mer som väldigt många fikastopp, än ett stolleprov

0 START – Adak
5,4 Kvorbevare
9,9 Kokträskliden
13,5 Kokträsk
17,2 Utloppet
22,7 Mellansänket
26,8 Rutjebäcken
30 Kraftverket
33,2 Ålidvägen
38,2 Norra Bastusel
44,2 Björklund
48 Sjnjerraviken
51,9 Klippiudden
57,1 Strotsjövägen
63,9 Slagnäs (här klev jag av i fjol)
69,2 Storbränna
74,4 Sunnanå
78,3 Skidnäs
81,1 Aspnäs
86,1 Ljungby
90 Lönås
93,4 Tullbergsdammen
96,6 Hundbergskroken
100 MÅL – Adak

– många steg blire

territoriella anspråk

en som inte låter sig luras eller tystas – nåde den som ens sneglar på hennes pruttplätt, går i oordning eller på annat sätt misshagar henne

annat var det när stat, vattenkraftsindustrin och skogsbolag härjade runt och "köpte" eller exproprierade de marker som födde oss, allt i utvecklingens namn – till en för köparen mycket liten peng, med löften om rikedom och välstånd

glädjande har vanligt folk dragit lärdom av historien – även om en och annan beslutsfattare fortfarande är sugna så det pirrar på den allena saliggörande gruvindustrin, röstade lokalbefolkningen nej till slutförvaring kärnbränsle, löften om rikedom och välstånd till trots

mina territoriella anspråk är inte stora, morfars gamla tallbacke räcker bra – tack och lov får jag ju köpa tillbaka av statens skogsbolag, och Sputnik ska få vakta

– free entry, bitch will charge

never underestimate

sitter mest hemma och jobbar, har så gjort i i ett par, tre år – understundom sticker jag ut näsan, för att rasta eller motionera lapplurvet, köpa mat och nödvändigheter eller kanske gå på pub för en pint

nyss såsade jag i väg för att shoppa nya läsglasögon, lite kosttillskott, äppeljos, morötter, frimärke och lämna en gammal tonerkassett för återvinning

sneddar över höggakyrkans lilla park, går trappan ner till hornsbruksgatan, genom flocken av  parkbänksnötare – väl nere passerar jag hon, den jättetrasiga janis joplin-kopian, som nasalt och tjänstvilligt väser

–vaaa skaaaaru? skaaaru till sossijalbyrån? den ligger där...

är inte särskilt fåfäng, men för faaaaan, lindström, hundrastarjacka, snickarbyxor och näbbskor funkar inte i dagsljus – skärp dig!!

jaja, jag ska

– never underestimate
 the power of 

looking good

eld

för mig är eld ett mångfacetterat begrepp, det finns inget mer meditativt trots att den kräver ständig tillsyn, den är skillnaden mellan liv och död, död och liv

ingen fisketripp är värd namnet förrn kaffeelden sprakar, med lite tur får jag senare lägga på lite mer ved och toppa glödbädden med en foliesvept harr

augustinatt i lappland

det första jag gör när jag kommer till sommarstugor och fritidshus är att slå igång en brasa, när det är gjort tar övriga sysslor vid; bära in, packa upp, hämta vatten

ska du bara köpa en bok i ditt liv, rekommenderar jag varmt Yngve Ryds Eld – en fantastisk (läro-)bok om eld och eldandets innersta väsen, en inblick en urgammal kunskap som snart gått förlorad

–lappkäringen

rynkor är som muskler

hur i hela friden har det blivit sanning att det är bättre se ut som en fjortis än som en femtis?

ständigt bombardemang från alla håll med förträffligheter som ska "befria" mig från ålderstecken såsom rynkor och annat från helvetet sprunget – och samtidig befria min plånbok från en rejäl peng

jag har stretat på i dryga femtio år, upplevelser av alla slag syns mellan halsgrop och hårfäste – vattkoppor, kråksparkar av skratt och motljus, lodräta spår av bläng  (jo, sant) i pannan – glöm att jag tänker betala för att bli av med dem, jag vill inte bli av med dem

rynkor är som muskler, det ska synas att jag gjort nåt

– lappkäringen

tre hundra mil senare, del 2

sista dygnet är det bara Joachim, Sputnik och jag kvar i Laggtträsket – vi äter söndagsmiddag i Springliden, och lunch på Öberg måndag innan resan söderut

norrlandsfrukost

Släppträsk, Lycksele, Åsele för mat – finns det inget annat än korvkioskjävlar? Letar oss ett nattläger i Gafsele, på en strand en bit från vägen. Tänder en brasa, sitter ner för att njuta men får stänga in oss ganska omgående. Här bor en miljard schvidarn. Efter en löjligt obekväm natt sticker vi så fort vi vaknat, vill hitta oss ett frukostställe där vi kan sitta i lugn och ro. Vi åker till Gulselebadet. Vi återvänder till Gulselebadet.

Söder ut mot Näsåker, det innebär att det blir en sväng till Åsmon. Kul att träffa Åsa Tova Berg, hundioten som skriver böcker, driver förlag – Eget bevåg – och utbildar hundägare. Vi har haft kontakt, hon och jag sen i höstas, via FB. Korrfabriken (undertecknad, alltså) och Aspling Design ska sätta ihop en ny sajt åt henne.

Via fastighetstittar i Höglandsbodarna (schysst), Tunlandsbodarna (nej) och Sillre (nej) tar vi oss till Geråbadet i Bispgården och nattar på campingen. Bra natt och rejäl frukost, ger en rejäl runda; Ragunda, Kälarne, Holm, Stöde, Hassela och Åkroken i Ägered – den fastigheten avfärdade vi på cirka fjorton sekunder, tackade för oss och drog mot Ånge Camping.

Nu har vi nästan två dygn att sitta av i Ånge, väntar på bilen Olle som Mekonomengänget lagt övertid och massa kärlek på. Hittar en fastighet i Grundsjön som är till salu, då har vi i alla fall nåt vettigt att göra. Kåk vid vägs ände, men vi tror den är fuktskadad så den står inte högst på vår lista.

Plockar ihop under fredagen, gör en fb-sida åt Tina och Ånge camping som tack för utomordentlig service och gästfrihet. Vi har inte mer än fyrtio mil ner till Fjollträsk, och naturligtvis ska vi stanna hos Anna och Patrik när vi ändå har vägarna förbi.

Vi kör in i ett mörkt och varmt Stockholm vid midnatt, hittar parkering utanför porten, rastar vovven och med en gigantisk suck går vi, jag och kusin Joachim, till vila. Elva dygn och tre hundra mil senare.

– nöjd nåjd

Sinnenas konstpark, Ånge Camping.

tre hundra mil senare, del 1

sitter vid köksbordet hemma på knivsöder och summerar de gågna elva dygnen – många mil, många kära återseenden och en himla massa ortsnamn har passerat

från Fjollträsk tog vi inlandet mot Bollnäs för att kika på ett torp och träffa Anna, som jag inte sett på tjugotvå år och äta middag hos henne och hennes gubbe Patrik – allt gick bra, var trevligt och smakade förbenat gott

dagen därpå drar vi mot Ånge, planen är att kika på en fastighetet i Gräsa på vägen mot Helvetesbrännan och Gravberget och sen pinna på, passera Strömsund och sussa på lämplig (p-)plats

koll på Meseleforsen och allmänna omgivningar

jo, tjeeeeena – den lilla bilen Olle ville ha lite omsorg, uppenbarligen hos Mekonomen i Ånge så han slutade fungera, mekanikern tog oss i örat och sa att den lilla röda minsann inte blivit ompysslad på långeliga tider, och då blir det till slut stopp i maskin

i hyrbil mot Adak och Lapland Ultra alltså, nu ligger vi efter nästan ett dygn – så det blir snabb Frasses-lunch hos värschta paragrafryttar'n och en otrolig knottattack i Strömsund, stackars Sputtan blir helt sönderbiten på hela underredet

med trettio grader i skuggan är vi typ euforiska över hyrbils-AC, shoppar lite smått på mack och letar rastplats: Meseleforsen, håll te godo

med en norrlandssuck sätter vi oss i bilen igen, nu är det bara att gasa och det blir inte ett stopp förrn vi kör upp på Öberg och hämtar upp Seved, som gjort i ordning stugan i Laggträsket åt oss – få se nu, Sandsele... mot Malå

jag börjar känna igen mig trots att det är sissådär tjugofem år sen jag var här, vid skylten Öberg svänger vi ut på bron och de senaste helvetesdygnen är som bortblåsta – vi stannar och njuter

midnattssol Öberg, södra Lappland

fyrtio kilometer till mål

på väg mot sexmilaskylten är det bara att konstatera att lustfyllt är det inte, det är lerigt, blött, kallt och förbannat mycket mygg (?)

vid fem och en halv mil ösregnar det fortfarande, Seved, mammas kusin, passerar och jag ber honom vänta in oss bortåt sex mil, då kliver vi av och spar resterande trettiosex kilometer till nästa år

att lunka tio mil är tufft, att lunka tio mil i ösregn är inte ett dugg tufft, det är bara trist – orken är det inte några direkta problem med, är trött inte nött

vi, mina färdkamrater och jag har ibland tittat oss runt och sagt: här är det nog jättevackert och jag vågar påstå att mitt vackra entourage legat på the right mental state of illness – vi har fått oss många goda skratt och Linda har svurit över vädret på alla levande språk och ett par sedan länge utdöda

nästa år, 2012, kanske vi får njuta vyerna medan vi stretar ett hundra kilometer – självklart ska jag vara med fler gånger, jag börjar ju bli så gammal att jag är ensam i min åldersgrupp och därmed faktiskt har en reell chans att vinna

sista milskylten, strax vid delmål 2

sextio kilometer till mål

midnattssolen lyser enbart
med sin frånvaro

orkar inte stanna vid nastanfyramilstationen, det hällregnar och jag är sur, det är min hund också som stretar och drar åt alla håll hela tiden, det är nog för tråkigt att bara springa utan renar, älgar eller andra hundar att jaga (valla)

vi hade pausat ordentligt vid tre och en halv mil stannar vi på dammen för renköttsoppa och klädbyte, på med torra kläder och en jacka som kan stå emot hällregnet, åtminstone en stund

dammen förresten, den dränkte en släktgård på sextiotalet, Bastunäs, där mormor Mimmis bror Harry bodde med sin familj – jag minns fortfarande hur det såg ut, inte minst på Maggan och Rolfs bröllop 1967, när jag var brudnäbb och drack ur fel bålskål :-D

renköttsoppan har en alldeles egen historia, vi drog runt större delen av fredagen och letade rätt grejor att äta under loppet

För att göra en lång historia kort fanns inget renkött i Adak eller i Malå, bortsett lite torrkött och stek till ohemult turistpris. Letade upp en leverantör, slakteri utanför Malå och dom hänvisade mig till ett annat telefonnummer. Ett telefonnummer i Haparanda. Där kunde jag få besked om renkött. Trettiofem mil norrut?!?

Kyss mig i den berömda dalen. Detta ämne ämnar jag återkomma till, var så säker på det.

och tänk så många arbetstillfällen den gett

nittio kilometer till mål

det kan verka lite underligt, att en hel bunt till synes friska människor springer runt på vägarna mitt i ingenstans... men det gör vi och det är förbannat läckert ärligt talat

"alla" bilar tutar och det vinkas, med lagom intervall finns stationer där bybor bjuder på kaffe, blåbärssoppa och diverse annat smaskens

håller beräknat tempo, det har tagit en timma och en kvart att komma till skylten

ännu saknas två cyklister, jag och Peter konstaterar att dom svårligen kan cykla fel – men kan några yrsla till det och hamna i Malå i stället för i Adak är det nog denna dynamiska duo

Sputnik röner uppmärksamhet, tänk vilken duktig hund – och skälla kan hon också.

bara nitto kilometer kvar

vi har några kilometer till Kokträsk, där moster Annette och morbror Östen står och väntar – eventuellt har kusin Fredrik hunnit dit från Lycksele

hundra kilometer till mål

en tredjedel av cyklisterna och löplappen

så kom då fredag första juli och klockan arton är det dags för start – det är hundra kilometer till mål

jag förhåller mig till det här som jag förhåller mig till allt annat i livet väl förberedd och ett steg i taget, mat i massor och ett vackert entourage (nå, förberedelserna var det faktiskt lite si och så med den här gången med bilhaveri och förseningar)

ett lätt duggregn kändes som fjärilskyssar där vi stod i Adak, startskottet gick och i väg drog vi alla fyrtio i min startgrupp

jahaja, första backen gick ju som en dans – undras om jag ska må småtjyvens hela vägen eller om jag kan springa bort det

de två andra i cykelentouraget hade åkt och hämtat lånecykel hos exmorbror Oskarsson, och räknade med att hinna i kapp mig efter en mil – det räknade inte jag med, och jag hade ju naturligtvis rätt

mat i tio mil

jojo, det är långt - typ hundra kilometer - men sträckan känns inte som den största utmaningen, det är käket jag funderar mest på; hungrig jämt och mina fettdepåer är inget att skryta med

Så, vad behöver jag för att frakta mitt beniga arsle tio mil (på femton timmar, helst)? Nån pastaladdning blir det inte. Mjöl, salt och vatten brukar kallas trolldeg, varsch ja' kom' ifrån.

Fett, socker, protein och lite salt. Jag vill ha kaloririk mat, det som har högst innehåll per gram. Annars är det som inte lönt äta. Och det ska smaka smaskens för jag ska självklart ha en trevlig matupplevelse i midnattssolen, vid älven. Sen ska allt detta funka att ta med på servicecykeln.

Renköttsoppa – naturligtvis. Renkött på ben, en näve havssalt. Koka. Efter ett par timmar tar jag ur köttet, rensar bort ben och finfördelar det, silar buljongen men vid det här tillfället tar jag inte bort nåt fett och sen tillbaks med allt i kastrullen. Skala småmandeln* och låt dem puttra med till de faller sönder. Ssöttsoppan ska gå att dricka direkt ur kåsan.

Baconlindade dadlar som brynts i lite smör är så jävla gott. Salt och fet bacon blandas med en stor mängd fruktsocker från dadlarna, och mineralrika är dom. Lätt att göra, lätt att äta.

Blåbärssoppa serveras vid kontrollerna, fullsmäckad med antioxidanter. Fruktsocker och oftast tillsatt vanligt socker. Och de välsignade bären lugnar magen. (Högeffektivt om man mot förmodan skulle vara bakis nån gång.)

Spirulinagrogg – den lilla blågröna algen som egentligen är en mikroorganism. Mer näring än bränsle, innehåller det mesta kroppen behöver och vegetabiliskt protein. Smakar bäst/minst illa med jos från äpple, mango eller ananas.

Energlikaka – hemmagjord kola binder ihop allsköns finhackade nötter och kanske torkad frukt. Inte ett jävla e-nummer så långt ögat når.

Rosenrot – finfint gammalt lapptrix. Hittar jag en planta kan jag knapra färsk rot, men jag garderar mig med köpespiller.

Vatten – gärna från närmsta kallkälla och via gurka och vattenmelon. Kaffe, jo, några skvättar.

Sputnik? Jodå, hon gillar gurka och vattenmelon. Hennes färdkost blir råa renköttbullar med blåbär. Jag tänker mala renkött med extra mycket fett och blanda med färska eller frysta blåbär. Duger inte det får hon hämta en lämmel eller nåt i skogen.


*) små mandelpotatisar