31 dec. 2011

2011

sitter i Lappkäringens kök och summerar året, kikar lite lätt framåt och jag kommer att gasa på ordentligt i kväll, med två nyårslöften, inte bara ett som jag brukar
 
2011 visade att okunnighet understundom är gränslös, visade några människors sanna avsikter "smakar illa men gör gott"

2011 gav denna blogg, det optimala halvtidsjobbet, en handfull nya intressanta bekantskaper att utforska, några nya kunder i Korrfabriken, förnyad kontakt med släktingar, vänner och platser jag inte sett eller hört av på länge

2011 lämnar mig lika huslös som tidigare år, och precis lika frågande inför hur jag ska ta mig an införskaffandet, längtar fortfarande efter den optimala lilla ettan men beslutsam att vara mer tillfreds med nuvarande fjollträskboende

2011 erhöll jag ett diplom för delmål två, 6,3 mil, i lapland ultra, medalj i mitt nittonde midnattslopp, medalj i sthlm halvmaraton och insikten att jag måste ha lite mer styrketräning med mig in i nästa springsäsong

städar ut det gamla året under dagen, skriver upp sånt/såna jag inte vill ha med in i 2012 på ett papper och eldar upp det

får jag önska nåt för 2012, är det att producentkåren ska styra upp sina förpackningar så de blir lättare att återvinna – sluta blanda papp, plast och metall, läder, tyg och trä i en och samma förpackning – klåpare!!! och kanske att folk ska sluta gnälla på alla försämringar och nedmonteringen av välfärdssamhället, när det är en konsekvens av hur de själva röstat – klåpare!!!

mina nyårslöften? jo, det första har jag och goda vännen Karin H M avlagt i sissådär trettio år: jag ska aldrig gifta mig med richard chamberlain och det nya: jag ska skicka riktiga julkort till den närmsta kretsen nästa år – fått några stycken i år och det är alldeles, alldeles jättenajs

gott nytt år – och minns, du kan inte spara tid bara använda den väl

– eder alldeles lagom ödmjuka lappkäring

träningsdagbok – december

senaste rundan överst (om uppmätt)
tempo efter dagsform
kilometer

7,73
8,10
7,28
7,48
7,2
10,4
7,67
7,43
12,6
7,02
7,45
10,3
9,17
6,94
7,27
6,57
6,8
6,35
7,37
4,31
7,94
7,02
7,15
8,68
7,27
9
7,06
14,5
7,45
dec

nov
10,4
7,43

orkar inte skriva in mer...

29 dec. 2011

rosmarin

det sägs att rosmarin trivs där kvinnor regerar – så här ser det ut i mitt fönster i decembers sista skälvande dagar

bortsett från det faktum att det är en alldeles utomordentlig krydda, löjligt god på exempelvis ugnsbakade rotsaker, är den fiffig i husapoteket

den sägs hjälpa mot huvudvärk, motar bakterier och svamp, stimulerar matsmältning, galla och lever, förbättrar cirkulationen, gör gott för hud och hår

ett enkelt sätt att njuta den aromatiska örten är att ta en deciliter grovt havssalt, dra av några nävar barr och mixa järnet – tvätta av dig, spola sen upp ett bad, sänk ner din rena fina lekamen och häll sen ner örtsaltet

eftersom du innan badet slagit av telefonen, satt på eventuell favoritmusik är det nu tid för en stunds hejdlös njutning

– nöjd nåjd

24 dec. 2011

dan efter dan före dan

inte mycket till dag, egentligen, det blir afton vid tre, denna 24 december 2011 – med  Venus väster och Jupiter i öster, vandrar vi en mil i en magisk stad

solnedgång från centralbron

passerar båtarna på norr mälarstrand, ser in i en kajuta; kalle och hans vänner på teve, för andra gången i mitt liv tittar jag inte, förra gången var 1978, inser att jag inte bryr mig men tomten – en vintersaga på svt om några timmar är i en klass för sig

det är ganska mycket bilar ute men det sitter bara en person i varje bil – kanske eftersläntare som ska sluta upp för julfirande nånstans

ser förvånansvärt många ensamma män på promenad, det brukar annars mest vara kvinnor vi möter när vi är ute och traskar, kryssar mellan en massa fotograferande asiatiska turister, några cyklister passerar och en rullskidåkare, som får en rejäl julskällning av Sputnik och Kotte, förstås

förbluffad lyssnar jag på fågelkvitter, ler och minns att jag ska hänga ut lite talgbollar

lite senare dejt på lokal, vi hedningar som inte firar denna kristna högtid, eller kanske inte har jul med barnen, eller inte orkar någon norénsk släktsoppa – oavsett anledning, blir det lika vänligt och varmt som vilken lördag som helst

men först en julmust och några mandariner till

– god julefrid på sig!

23 dec. 2011

dan före dan

i lappkäringens kök är vi väldigt tillbakalutade inför årets största spenderarhelg – vi är så nöjda med ett smarrigt ben och ett par doftande apelsiner

men jag ska erkänna att jag shoppat lite, sände ett par spisar till dem som inga har – andra fiffiga gåvor i sann julanda är getter, marlariatabletter, bikupor, cyklar och den ruggigt coola klappen läkarväska till barfotadoktor i Bangladesh

fast mest av allt önskar jag att snedfördelningen av jordens resurser rätas upp, en fjuttig tiondel kan inte få äga nittio procent av allt – så jävla enkelt är det – hur vi ska göra för att komma till rätta med detta skamliga missförhållande vet jag inte, men ett steg på vägen är att du och jag tänker efter varsch vi lägger våra surt förvärvade slantar när vi shoppar inför kommande helg – köp av rätt producent och schyrre anledning

god jul, lite förnöjsamhet, värmande glögg och vänskap tillönskas från
– lapparna Lindström

15 dec. 2011

tre år

Vi firar Runa Sputniks födelsedag. Hon fyller tre år och för vart och ett av dem har hennes ägare åldrats tio. 

Ska villigt erkänna att jag ångrar att jag åtog mig ett hundliv. Råder alla att tänka både en och två gånger innan vovve införskaffas. Lägger ut en bild från den tid hon var bjäbbig och skojig, innan hon började överdöda hundar som av någon anledning misshagar henne, stjäla vantar och skrämma barn. Åppservera den rosa bilringen, men låt dig inte luras...

Runa Sputnik, cirka tio veckor.

2 dec. 2011

en bock ingen tänder på

traditioner – det kryllar av dem den här årstiden, den med halmbocken som huvudfigur uppstod i en källarlokal på centralt belägen gymnasieskola

lillbruse, för hushållsbruk

det torde vara sissådär hundra år sedan, men så vitt jag minns söp sig naturvetenskapliga föreningen* i stämning inför kommande julhelger, och byggde sig en varje år en bock – glöggfryntliga skred studenterna sedan mot slottstorget, där de placerade sin fina, om än något tufsiga, höhög

och i god juleanda ville naturligtvis en rivaliserande gymnasieskola bidra till firandet och brände ner den så fort de fick chansen och så skulle det gått till i långeliga tider om inte...

nu har gävles köpmän annekterat slottstorget för sin egen julebock och tack vare att sveriges (fd) chicago fortfarande lever upp till det gamla öknamnet står halmskapelsen i ljusan låga åtminstone vartannat år och metropolen gävle syns i nationell och internationell media

min åsikt, längeleveåsiktsfriheten, är att bocken gott kan flamma stolt nånstans mellan lucia och julafton

vill köpmännen inte det, får de väl ställa typ strauss-kahn i halm på slottstorget – en bock som ingen tänder på

– ljushuvudet


*) håll i minnet att denna historia har sin upprinnelse i min barndom (Krita) och att detaljerna kanske bleknat något

1 dec. 2011

ättestupa

funderar på min egen slutfas – det räcker tydligen inte att förhålla sig till livet medan man är mitt i det, utan nu ska man själv ha koll på refrängen, att man får möta döden på ett sätt som är någorlunda värdigt

vi har ju valfrihet, gubevarsch, och självklart får man välja svält, liggsår, övergrepp och förnedring

jag litar inte en sekund på de riskkapitalister som vi nu låter slå mynt av det vi byggt upp under de senaste hundra åren och kanske tagit för givet

personligen tänker jag lista ut ett bra sätt att taga mig af daga, om mina sista sådana riskerar bli rena natta – men hur i helvetet ska jag veta om min tajming är den bästa, hur ska jag säkert veta om det är en tillfällig svacka och inte första tecknen på att jag börjat avveckla mitt jordeliv – det vore ju jävligt snopet om jag tryckte i mig en välsmakande portion flugsvampsomelett för en liten lunginflammation

frysa ihjäl ska visst inte heller vara så tokigt, vad vet jag, eller drunkna kanske...

sen är det ju så mina vänner, att varsch jag kommer ifrån, där har vi en ättestupa – troligt ett av de mer humana alternativen – där kommer att ringla en kö, ett långsamt i tofflor hasande lämmeltåg som sakta, sakta men säkert, säkert tar sig över den befriande branten

– onöjd nåjd