28 juli 2011

bara naturliga ingredienser

om  innehållet nu är så himla naturligt, varför står inte alla de naturliga ingredienserna uppräknade stort och tydligt på varorna?

hur kommer det sig att producenten slösar utrymme på att skriva "bara naturliga ingredienser" istället för kort och gott "bär och socker"? innehållsförteckningen är tillverkarens bästa skrytyta!

det finns jättemånga helt naturliga ingredienser som inte ska ätas, och undvikas i största allmänhet; uran exempelvis och den vackra röda flugsvampen

– gå inte på svamlet!

läs innehållsförteckningen, den ska gå att förstå och helst vara kort

helt naturlig ingrediens

26 juli 2011

gratisjobb – avtalsbrott

i ett anställningsavtal regleras den anställdes arbetstid och hur mycket arbetsgivaren tänkt sig betala för dessa timmar

när en anställd jobbar mindre än vad som är överenskommet blir det lätt dålig stämning, det kan resultera i en åthutning, löneavdrag och i värsta fall uppsägning – när en anställd inte jobbar i enlighet med överenskommelsen är det ett avtalsbrott

när en anställd jobbar mer än vad som är överenskommet, utan (att kräva) betalning, kallas det att vara hungrig, att visa framfötterna, och ses för det mesta som något positivt – när en anställd inte jobbar i enlighet med överenskommelsen är det ett avtalsbrott

som arbetsgivare, eller ansvarig arbetsledare, är jag angelägen om att uppmuntra ett förhållningssätt som gör att jag faktiskt vet hur många timmar som går åt för att sköta ett jobb, annars har jag inte en chans att styra organisationen

som arbetsgivare, eller ansvarig arbetsledare, är jag angelägen om att uppmuntra ett förhållningssätt som gör att min personal håller sig frisk, förmår producera på sin högsta nivå och stannar i staben

som arbetsgivare, eller ansvarig arbetsledare, är jag jävligt angelägen om att uppmuntra ärlighet, lojalitet och aldrig någonsin uppmuntra medarbetare att bryta mot ingångna avtal, regler och överenskommelser

i min värld är det lika obra att bryta ett avtal även när jag som arbetsgivare tillsynes tjänar på det

– direktör Lindström, Korrfabriken

25 juli 2011

rölleka – ett helt husapotek på rot

vanligt förekommande och anspråkslös – fulladdad med växtkraft har röllekan använts som läkeört sedan långeliga tider

  • ett av de mest kända örtmedlen mot feber
  • botar förkylning och lindrar flunsa 
  • är kärlvidgande, därmed blodtryckssänkande
  • sårläkande
  • lugnar stressade magar, hjälper matsmältningen
  • antiinflammatoriskt, används exempelvis mot reumatism
  • motar mygg
  • smaksättare vid ölbryggning istället för humle

dricks som örtte vid förkylning gärna i kombination rö'klöver och älggräs, vid stressmage/magkatarr, vid högt blodtryck och inflammationer

sårläkning och hudvård, mortla med lite vatten till gröt, lägg mellan kompresser och lägg på såret, badda sår med avkok, avkok som ansiktsvatten eller i badvattnet

gnugga färsk ört mot huden, som myggmedel, men prova lite först så du vet att du inte är känslig och får kli på så sätt istället

eftersom röllekan är sammandragande används den INTE om du är eller vill bli gravid

plocka, gärna på morgonen, häng buketter upp och ner att torka på luftigt ställe där solen inte ligger på – när de är kruttorra klipper du av blomställningen, lägger i stor lufttät burk och förvarar mörkt

– lapphäxan


källa: www och  Stora boken om örter (isbn 91-7738-201-3)

16 juli 2011

förkylt – rö'klöver och älggräs

hur avlägset det än må kännas kommer förkylningstider, blöt och kall november här i Fjollträsk kan få vem som helst att ropa efter lapphäxans huskurer – nu är det tid att plocka ur moder Jords apotek och fylla förråden inför vintern

en kopp sommar, krya på dig
låt mig presentera älggräs (mjödört) som innehåller bland annat salycater och c-vitamin, jag brukar kalla den magnecyl på rot  – tillsammans med den hostdämpande och slemlösande rödklövern får du perfekt örtavkok att kurera hosta och feber med

plocka, gärna på morgonen och bind små buketter med rödklöver och älggräs, bind med vanlig sytråd och häng upp och ner att torka på luftigt ställe där solen inte ligger på – när det är kruttorra lägger du dem i stor lufttät burk och förvarar mörkt

när det är dags kurera sig; lägg den i botten på tekoppen och häll på vatten, täck med ett fat och låt dra fem minuter

när det är dricktemperatur kan du söta med lite svensk håning (aaaappsålut inte nån importvariant) försök hitta den honung som är gjord närmast dig

medan avkoket drar kan du passa på att ta en het dusch, torka dig noga och kryp upp i soffan med en filt och sippa välgörande sommarblommor

go' bättring

– lapphäxan



källa: Stora boken om örter (isbn 91-7738-201-3)

15 juli 2011

skeptisk – jo, det är bara förnamnet

jag hittar inte ord som kan beskriva min skeptisism gentemot den avreglerade apoteksmarknaden

varje gång jag ser en reklamfilm med en av dessa aktörer som avsändare sjunker min förtroende ytterligare och är snart obefintligt

förändringarna i sortimentet är intressanta, minst sagt och om jag ska hämta ut någon receptbelagd medicin är jag lika redo varje gång, att det inte ska fungera och att jag blir hänvisad eller tvungen att gå till ett annat ställe – och kompetensnivån, f'låt inkompetensnivån... don't get me started

med anledning av denna patetiska apoteksutveckling kommer jag här på bloggen att tipsa om fiffig egenvård och enkla huskurer

go' bättring

– lapphäxan

9 juli 2011

nästa lapland ultra

vad fick vi då med oss denna regniga natt, dessa sextioknapptfyra kilometrarna..?

nästa år blire
  • bil för Linda, eventuellt kusin Joachim och garanterat Sputnik minst halva tiden
  • tidigare ankomst norr, försäkra sig om vila
  • utlagda matpåsar på fiffiga ställen
  • ingen fjärt på tvären
  • bättre koll på de förträffliga stationerna, och kaffe/blåbärs/vatten
  • bättre sporttopp, stayinplace göre sig icke besvär
  • fortsatt skobyte – minst vid en tredjedel, resp två tredjedelar
  • sträckan till fots för Peter, inte cykel som i år
  • deltagande för syster Sue
  • deltagande för AL Landén
  • deltagande för kusin Bäbä
  • deltagande för kusin Ann
  • ska se om jag kan få med lillebror Leif och kusin Totto
  • ta mig till station Storbrännan, för där kunde man få grogg och torrkött
  • ha Adak som utgångspunkt under löpdygnet
detta för nu, återstår att se hur planeringen ser ut i början av juni


    tre hundra mil senare, del 2

    sista dygnet är det bara Joachim, Sputnik och jag kvar i Laggtträsket – vi äter söndagsmiddag i Springliden, och lunch på Öberg måndag innan resan söderut

    norrlandsfrukost
    Släppträsk, Lycksele, Åsele för mat – finns det inget annat än korvkioskjävlar? Letar oss ett nattläger i Gafsele, på en strand en bit från vägen. Tänder en brasa, sitter ner för att njuta men får stänga in oss ganska omgående. Här bor en miljard schvidarn. Efter en löjligt obekväm natt sticker vi så fort vi vaknat, vill hitta oss ett frukostställe där vi kan sitta i lugn och ro. Vi åker till Gulselebadet. Vi återvänder till Gulselebadet.

    Söder ut mot Näsåker, det innebär att det blir en sväng till Åsmon. Kul att träffa Åsa Tova Berg, hundioten som skriver böcker, driver förlag – Eget bevåg – och utbildar hundägare. Vi har haft kontakt, hon och jag sen i höstas, via FB. Korrfabriken (undertecknad, alltså) och Aspling Design ska sätta ihop en ny sajt åt henne.

    Via fastighetstittar i Höglandsbodarna (schysst), Tunlandsbodarna (nej) och Sillre (nej) tar vi oss till Geråbadet i Bispgården och nattar på campingen. Bra natt och rejäl frukost, ger en rejäl runda; Ragunda, Kälarne, Holm, Stöde, Hassela och Åkroken i Ägered – den fastigheten avfärdade vi på cirka fjorton sekunder, tackade för oss och drog mot Ånge Camping.

    Nu har vi nästan två dygn att sitta av i Ånge, väntar på bilen Olle som Mekonomengänget lagt övertid och massa kärlek på. Hittar en fastighet i Grundsjön som är till salu, då har vi i alla fall nåt vettigt att göra. Kåk vid vägs ände, men vi tror den är fuktskadad så den står inte högst på vår lista.

    Plockar ihop under fredagen, gör en fb-sida åt Tina och Ånge camping som tack för utomordentlig service och gästfrihet. Vi har inte mer än fyrtio mil ner till Fjollträsk, och naturligtvis ska vi stanna hos Anna och Patrik när vi ändå har vägarna förbi.

    Vi kör in i ett mörkt och varmt Stockholm vid midnatt, hittar parkering utanför porten, rastar vovven och med en gigantisk suck går vi, jag och kusin Joachim, till vila. Elva dygn och tre hundra mil senare.

    – nöjd nåjd

    Sinnenas konstpark, Ånge Camping.

    tre hundra mil senare, del 1

    sitter vid köksbordet hemma på knivsöder och summerar de gågna elva dygnen – många mil, många kära återseenden och en himla massa ortsnamn har passerat

    från Fjollträsk tog vi inlandet mot Bollnäs för att kika på ett torp och träffa Anna, som jag inte sett på tjugotvå år och äta middag hos henne och hennes gubbe Patrik – allt gick bra, var trevligt och smakade förbenat gott

    dagen därpå drar vi mot Ånge, planen är att kika på en fastighetet i Gräsa på vägen mot Helvetesbrännan och Gravberget och sen pinna på, passera Strömsund och sussa på lämplig (p-)plats

    koll på Meseleforsen och allmänna omgivningar
    jo, tjeeeeena – den lilla bilen Olle ville ha lite omsorg, uppenbarligen hos Mekonomen i Ånge så han slutade fungera, mekanikern tog oss i örat och sa att den lilla röda minsann inte blivit ompysslad på långeliga tider, och då blir det till slut stopp i maskin

    i hyrbil mot Adak och Lapland Ultra alltså, nu ligger vi efter nästan ett dygn – så det blir snabb Frasses-lunch hos värschta paragrafryttar'n och en otrolig knottattack i Strömsund, stackars Sputtan blir helt sönderbiten på hela underredet

    med trettio grader i skuggan är vi typ euforiska över hyrbils-AC, shoppar lite smått på mack och letar rastplats: Meseleforsen, håll te godo

    med en norrlandssuck sätter vi oss i bilen igen, nu är det bara att gasa och det blir inte ett stopp förrn vi kör upp på Öberg och hämtar upp Seved, som gjort i ordning stugan i Laggträsket åt oss – få se nu, Sandsele... mot Malå

    jag börjar känna igen mig trots att det är sissådär tjugofem år sen jag var här, vid skylten Öberg svänger vi ut på bron och de senaste helvetesdygnen är som bortblåsta – vi stannar och njuter

    midnattssol Öberg, södra Lappland

    6 juli 2011

    sagor och sommar

    klockan är snart midnatt, jag rundar badsjön i Bispgården med lurvet i snöre – på södersidan växer bär i massor

    sagolika sommarsmaker
    jag skippar mellanlagring på strå och mörschar munnen full av sommarsmultron

    se där, ett tidigt blåbär

    se där, ett halvmoget åkerbär

    Sputnik blir otålig, hon vill jaga sork – hennes nya favoritsysselsättning. Boink, boink, säger det när hon hoppar rävhopp. Krascha, snäpp, säger det när hon med nyvunnen finess sänder sorkstackarn till de sälla gnagarmarkerna.

    jag kryper vidare under tallarna, äter äkta superfruits som smakar sagor och sommar

    2 juli 2011

    fisken ska bärgas

    fisken ska bärgas och eftersom Sputnik har lite svårt att hantera spö och lina fick Peter sköta den detaljen

    hon vek inte en tum från hans sida medan han stod och kastade, han fick sig en utskällning när han lämnade sin plats eller när han inte fixade doningarna tillräckligt fort (vad hon tyckte alla gånger det inte blev napp, lämnar vi oskrivet)

    ...men hur svårt kan det vara?

    hon hoppade med dödsförakt efter fisken när den drogs in mot stranden, fisk-hund-rev-krok i en salig röra – under hela processen var hon sen otroligt behjälplig, kroka av, döda, rensa och naturligtvis så även vid själva ätandet

    rör dig om du törs

    delmål två, diplom, medajl och ljusstake

    se där, även latmaskar som jag får diplom och medalj – för maran och delmål två

    fyrtio kilometer till mål

    på väg mot sexmilaskylten är det bara att konstatera att lustfyllt är det inte, det är lerigt, blött, kallt och förbannat mycket mygg (?)

    vid fem och en halv mil ösregnar det fortfarande, Seved, mammas kusin, passerar och jag ber honom vänta in oss bortåt sex mil, då kliver vi av och spar resterande trettiosex kilometer till nästa år

    att lunka tio mil är tufft, att lunka tio mil i ösregn är inte ett dugg tufft, det är bara trist – orken är det inte några direkta problem med, är trött inte nött

    vi, mina färdkamrater och jag har ibland tittat oss runt och sagt: här är det nog jättevackert och jag vågar påstå att mitt vackra entourage legat på the right mental state of illness – vi har fått oss många goda skratt och Linda har svurit över vädret på alla levande språk och ett par sedan länge utdöda

    nästa år, 2012, kanske vi får njuta vyerna medan vi stretar ett hundra kilometer – självklart ska jag vara med fler gånger, jag börjar ju bli så gammal att jag är ensam i min åldersgrupp och därmed faktiskt har en reell chans att vinna

    sista milskylten, strax vid delmål 2

    femtio kilometer till mål, halvvägs

    femtioskylten lät vänta på sig, det var den längsta fyrtionionde kilometer jag gjort – någonsin

    att byta sportbehå i regn är inget som rekommenderas – tajt strech mot blöt hud, kan bara bli trassel, den nya dyra från Stayinplace var oproportionerligt tajt under bysten och tryckte så hårt mot revbenen att jag trodde det skulle bli blåmärken. Dom har tappat stajlen stayinplacearna, nu för tiden har dom till och med sporttoppar med fyllning...

    cyklisterna, mitt vackra följe, är lika blöta och buttra som jag och Sputnik är och vi har resonerat senaste timman –hur långt ids vi i skitvädret?

    när vi passerade Björklund efter drygt fyra mil, en löpare, ett lapplurv och tre cyklister, garvade byborna högt – så många cyklar hade det aldrig varit samtidigt i byn, någonsin

    Äntligen! Sputnik fick ge hals, en lapphundsjävel vid stoppet strax innan halvvägsskylten. Här ska statueras exempel. De djupa norrlandsskogarna är inte stora nog för dem båda.

    skylten, Linda, Li och Sputnik, Joachim. Peter bakom kameran.

    1 juli 2011

    sextio kilometer till mål

    midnattssolen lyser enbart
    med sin frånvaro

    orkar inte stanna vid nastanfyramilstationen, det hällregnar och jag är sur, det är min hund också som stretar och drar åt alla håll hela tiden, det är nog för tråkigt att bara springa utan renar, älgar eller andra hundar att jaga (valla)

    vi hade pausat ordentligt vid tre och en halv mil stannar vi på dammen för renköttsoppa och klädbyte, på med torra kläder och en jacka som kan stå emot hällregnet, åtminstone en stund

    dammen förresten, den dränkte en släktgård på sextiotalet, Bastunäs, där mormor Mimmis bror Harry bodde med sin familj – jag minns fortfarande hur det såg ut, inte minst på Maggan och Rolfs bröllop 1967, när jag var brudnäbb och drack ur fel bålskål :-D

    renköttsoppan har en alldeles egen historia, vi drog runt större delen av fredagen och letade rätt grejor att äta under loppet

    För att göra en lång historia kort fanns inget renkött i Adak eller i Malå, bortsett lite torrkött och stek till ohemult turistpris. Letade upp en leverantör, slakteri utanför Malå och dom hänvisade mig till ett annat telefonnummer. Ett telefonnummer i Haparanda. Där kunde jag få besked om renkött. Trettiofem mil norrut?!?

    Kyss mig i den berömda dalen. Detta ämne ämnar jag återkomma till, var så säker på det.

    och tänk så många arbetstillfällen den gett

    sjuttio kilometer till mål

    kanske inte helt obitter...
    vid trettio slår jag till med blåbärssoppa och vatten i lika delar, sköljer ner med lite varmt kaffe – nu blir magen säkert jätteglad intalar jag mig och min kinkiga mittsektion

    det har börjat regna, det duggar inte längre och jag bestämmer mig för att försöka få i mig köttsoppa på trettiofemkilometersmarkeringen – vet att jag måste äta nåt riktigt och skyndar vidare

    Peter cyklar jämte, konstaterar lakoniskt medan regnet faller allt tätare: Synd att du inte är en bitter människa, då hade du verkligen gillat det här.

    åttio kilometer till mål

    vid femton kilometer kom Linda och Joachim ikapp oss, dom hade inte varit i Malå så vitt dom visste i alla fall

    fick i mig lite blåbärssoppa och vatten, känns fortfarande som jag har en fjärt på tvären  – och det är ytterst irriterande eftersom en grundläggande faktor i min plan är att äta mig runt, jag har som bekant inte så mycket till depåer

    två mil avklarade
    det känns lite förvirrat att stationerna inte ligger på var tionde kilometer, vid milskyltarna, vilken betydelse nu det skulle haft men vid den innan två mil byter jag skor och strumpor – kläderna är ganska torra för det är fortfarande bara ett lätt duggregn, spar det bytet

    mitt stab skickar iväg mig och Sputnik, säger att ska plocka ihop och komma efter, jag tror dom ville sitta och mysa vid brasan, jag

    ludenfot och jag tassar vidare i norrlandsskogarna – ser ett par ur min startgrupp några hundra meter framför mig och sätter fart

    nittio kilometer till mål

    det kan verka lite underligt, att en hel bunt till synes friska människor springer runt på vägarna mitt i ingenstans... men det gör vi och det är förbannat läckert ärligt talat

    "alla" bilar tutar och det vinkas, med lagom intervall finns stationer där bybor bjuder på kaffe, blåbärssoppa och diverse annat smaskens

    håller beräknat tempo, det har tagit en timma och en kvart att komma till skylten

    ännu saknas två cyklister, jag och Peter konstaterar att dom svårligen kan cykla fel – men kan några yrsla till det och hamna i Malå i stället för i Adak är det nog denna dynamiska duo

    Sputnik röner uppmärksamhet, tänk vilken duktig hund – och skälla kan hon också.

    bara nitto kilometer kvar
    vi har några kilometer till Kokträsk, där moster Annette och morbror Östen står och väntar – eventuellt har kusin Fredrik hunnit dit från Lycksele



    hundra kilometer till mål

    en tredjedel av cyklisterna och löplappen
    så kom då fredag första juli och klockan arton är det dags för start – det är hundra kilometer till mål

    jag förhåller mig till det här som jag förhåller mig till allt annat i livet väl förberedd och ett steg i taget, mat i massor och ett vackert entourage (nå, förberedelserna var det faktiskt lite si och så med den här gången med bilhaveri och förseningar)

    ett lätt duggregn kändes som fjärilskyssar där vi stod i Adak, startskottet gick och i väg drog vi alla fyrtio i min startgrupp

    jahaja, första backen gick ju som en dans – undras om jag ska må småtjyvens hela vägen eller om jag kan springa bort det

    de två andra i cykelentouraget hade åkt och hämtat lånecykel hos exmorbror Oskarsson, och räknade med att hinna i kapp mig efter en mil – det räknade inte jag med, och jag hade ju naturligtvis rätt