2 juli 2011

fyrtio kilometer till mål

på väg mot sexmilaskylten är det bara att konstatera att lustfyllt är det inte, det är lerigt, blött, kallt och förbannat mycket mygg (?)

vid fem och en halv mil ösregnar det fortfarande, Seved, mammas kusin, passerar och jag ber honom vänta in oss bortåt sex mil, då kliver vi av och spar resterande trettiosex kilometer till nästa år

att lunka tio mil är tufft, att lunka tio mil i ösregn är inte ett dugg tufft, det är bara trist – orken är det inte några direkta problem med, är trött inte nött

vi, mina färdkamrater och jag har ibland tittat oss runt och sagt: här är det nog jättevackert och jag vågar påstå att mitt vackra entourage legat på the right mental state of illness – vi har fått oss många goda skratt och Linda har svurit över vädret på alla levande språk och ett par sedan länge utdöda

nästa år, 2012, kanske vi får njuta vyerna medan vi stretar ett hundra kilometer – självklart ska jag vara med fler gånger, jag börjar ju bli så gammal att jag är ensam i min åldersgrupp och därmed faktiskt har en reell chans att vinna

sista milskylten, strax vid delmål 2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar