Visar inlägg med etikett lapland ultra. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lapland ultra. Visa alla inlägg

1 juli 2016

lapland ultra – du fattas oss


efter det att nedläggningschocken klingat av kavlade vi upp ärmarna och erbjöd oss att skaka fram de två hundra löpare, det enligt tävlingsledningen skulle krävas för att loppet skulle [fortsätta] arrangeras 2016

detta unika lopp på ett hundra kilometer från adak till adak, via tjugo kontroller – i små byar, korsningar, raksträckor, mygghål – med makalöst vänliga och uppmuntrande funktionärer som alla månade om ens bästa och välbefinnande

detta unika lopp där alla slags tävlande och otävlande samsades, sverigeelit och tokamatörer, holländare och japaner

detta unika lopp där vi var främlingar när vi stod på startlinjen och tio timmar senare visste att vår bekantskap skulle bli vänskap och hålla långeliga tider bortom mållinjen

när det då blir dags att skrida från ord till handling kring årsskiftet, visar det sig att tidigare löfte inte skulle infrias utan vi blir ohyfsat avhysta och näpsta, våra goda intentioner och tidigare muntlig överenskommelse till trots

det är med tungt hjärta vi ser lapland ultra gå i graven – den nya arrangörsstaben hade kanske inte riktigt fått kläm på ordet uthållighets sanna innebörd

lapland ultra, du fattas oss

– lappkäringen, för en hel bunt lapland ultra-fans

17 nov. 2014

Rosa Skrot, Lofsan surprise

jag tänker skriva några ord om alla pass som erbjuds på Rosa Skrot, allt eftersom jag provar dem – det blir självklart ett helt subjektivt omdöme

Skrotets egen beskrivning: 55 min pass. Ett allsidigt cirkelpass med olika tema från vecka till vecka. Vi jobbar med individualiserat upplägg där alla kan vara med utifrån sina förutsättningar.

en ganska diger skara hugade brudar, blandad ålder och i växlande form – hälften vet vad de givit sig in på och resten av oss är lyckligt ovetande

i dag är det inte Lofsan utan Johanna, som med löfte om hårdkörning glatt meddelar att nu ska ben och rumpa få sig lite extra uppmärksamhet

vad är då själva överraskningen? tja, två saker skulle jag vilja påstå – för det första att en knapp timma kan kännas som tjugo minuter samtidigt som den aldrig tycks ta slut, och för det andra att jag fortfarande, fem dagar senare, fortfarande känner av träningsvärken

jag var ute och joggade lite i går, vågade helt enkelt inte stanna för då hade jag aldrig kommit igång igen

onsdagar framöver kommer jag ta med valda dambekanta på en testkörning, gillar du att träna gillar du detta

–tro mig!

–jag har utmanat Rosa Skrot på Ultrastafetten!


6 nov. 2014

med Rosa Skrot som träningspartner

ur skräckblandad förtjusning är detta inlägg sprunget – helgen efter midsommar 2015 är det dags igen

Lapland ultra – tio mil i mygg och midnattssol

den här gången har jag bestämt mig för en lite mer organiserad satsning, jag ska luta mig mot Rosa Skrot hela tiden fram loppet

springer gör jag på egen tass, men det ska bli skönt att slippa göra allt själv och istället nyttja de kärva damer som utgör tränarstaben på ett gym bara för brudar

–passar härmed på att utmana Rosa Skrot på Ultrastafetten!


28 juni 2014

vinnare: Till Bastunäs minne

Sputnik flankerad av alla deltagare kommer in för målgång i ett folktomt Adak klockan 04.34, med en sluttid på tio timmar och trettiofyra minuter – Till Bastunäs minne


Till Bastunäs minne i Slagnäs

lagom ödmjuk undertecknad gjorde tabben att lyssna på alla "nämenjagkanintespringa" och gjorde schema därefter – lagom smart när alla spräcker alla kalkyler på alla sträckor – här är skiftbyte i schlagnäs cirka nittio minuter före utsatt tid

Maria, Li, Ann, Dan. Foto: morbror Tomas.

27 juni 2014

Till Bastunäs minne

årets deltagande i Lapland ultra, stafettlag om sex personer och ett lapplurv – först ut klockan 18 är Li och Sputnik

Till Bastunäs minne
det Bastunäs, vårt Bastunäs, som dränktes i början av 1970-talet, under de vattenmassor som i dag kallas Bastuseldammen

löpare i laget är Ann Oskarsson, Dan Lindmark, Jens Carlén, Maria Lundqvist, Fredrik Lundqvist, Li Lindström och Sputnik Lindström

foto: Stina Lundmark



24 maj 2014

sorsele kommun, lapland ultra 2015

glädjande nog, tack för snabb och positiv respons, Janne!

Hej Li,
Sorsele kommun kommer inte att delta med ett lag som kommunen står bakom detta år.
Välkommen med ny förfrågan kommande år.
Med vänlig hälsning,
Janne Ask
Kommunchef

–vi ses i skogen nästa år

22 maj 2014

fyra kommuner, ett ultramaraton

natten mot lördag, ultran 2012
som ni kanske förstått är inte norrlands inland den mest tätbefolkade delen av landet

bland annat därför är otroligt enkelt och ett rent nöje för mig att prata om södra lappland så fort jag får chansen

jag har kontaktat de fyra kommunerna, genom vilka Lapland ultra har sin sträckning

Arjeplog – 2 977 invånare

Arvidsjaur – 6 483 invånare

Malå – 3 143 invånare

Sorsele – 2 596 invånare

och uppmanat respektive kommuners representant att sätta samman ett stafettlag och skubba de ett hundra kilometrarna
  • för att de kan
  • för att tala om att de finns
  • för att det är ett utmärkt friskvårdsprojekt
  • för att vara delaktiga i ett unikt evenemang som lockar besökare från hela världen
  • för att det är skitakul

stafettlaget kan innehålla som mest tjugotre löpare eftersom byte enbart är tillåtet på kontrollerna, det kanske är svårt att få ihop så många skumpare helgen efter midsommar, men en åtta–tio stolta representanter borde väl inte vara några problem... eller?



–sisten i mål är en mes!



29 juni 2013

lapland ultra 2013, kvarten

starten gick klockan fyra och jag som inte tränar ens före lunch – det tog femton av tjugofem kilometer innan jag började vakna till

kan nästan lika gärna köra hela sträckan, tio mil, som att försöka vara springlätt vid den tidpunkten

mitt första depåstopp var således redan efter tre kilometer i Skidnäs för att få mig morgonkaffe

Runa Sputnik, med startnummer 206 (angavs tillhöra IFK Kenneln, av fyndigt löparkansli) tyckte det var relativt lättlöpt sträcka trots den snudd på kränkande bristen på renar längs vägen – hennes matte var mer skeptisk, men levererade sin vana trogen och vi korsade mållinjen ett par minuter i sju

www.laplandultra.nu – 2014 kanske blir det en stafett, om jag får fart på släktingarna

en fantastisk organisation, otroligt omtänksamma funktionärer och i år ett perfekt springväder!

30 okt. 2012

springmätt


sitter nöjd i köket efter en jävligt vass springrunda, den första riktigt snabba sen i våras nångång

jag sprang ganska omgående efter ultran, mest för att prova – var ju oförskämt pigg bara några dagar efter 100 kilometer – och gör mina 50–70 kilometer per vecka, men själva klippet och springglädjen har som inte infunnit sig

nu ska jag bara se till att få kompletterande träningsrutiner från en annan rätt kärv käring, PT-Pejv, och bli helt odräglig på fejjan med alla spänstuppdateringar

–en ultramara är väl inget för en 52-åring

30 juni 2012

10 mil, 15:39:51

målrakan

sällan har en så dyster vy varit så välkommen, efterlängtad och rent utav vacker –  vid målet står några av de fantastiska arrangörerna och applåderar mig när jag går i mål

åter i adak, 09:39
jag har stressat en av de stackars elitlöparna den sista halvtimman – ungefär från tullbergsdammen där morsans kusiner har hand om kontrollen och slutligt konstaterat min påstådda galenskap – elitlöparn sliter ont och tittar bakåt hela tiden, jag hårdgår och tar in rejält på honom så fort han tvingas gå

jättekul, tycker jag och roar mig med det hela vägen in i mål
.
korsar mållinjen fylld av en motsägelsefull känsla av att vara überynklig och mest kapabel i hela världen

skiter fullkomligt i allt vad föreningsaktiviteter och prisutdelningar heter, vi drar hem till sommarvistet, linda, peter, jag och sputnik
 

tio kilometer till mål

9 mil, 08:00
via kontrollerna i aspnäs, där jag blev igenkänd som varandes borti forsbergs schläkta, ljungby och lönås har jag tagit mig till 90-skylten

i lönås har en kvinna vänligheten att förhöra sig om mina eventuella krämpor, inte huruvida det går bra eller ej – jag är inte så sugen på en konversation, inte ens halvsugen

fick höra nån dag efteråt: var det du som hade den där genomskinliga regngrejen? jag vågade inte heja...

konstaterar att kärv käring blivit kärvare käring under de gångna fjorton timmarna, struntat fullkomligt i eventuella förbipasserande och hukat direkt invid vägen om nöden varit sådan – att eventuella björnar då må visa vad dom har att komma med – att blandningen kaffe och blåbärssoppa kan vara rent förunderligt gott och välgörande, i alla möjliga proportioner

nästa gång får det fan inte regna en droppe



tjugo kilometer till mål

ett av feltryck inuti regnponchon

nu har det regnat i åtminstone sex mil, ska försöka pilla upp telefonen för att ta bildskylt...

8 mil, 06:2
kanske skulle byta till torra skor, hahahahaaaaa, om det hade varit nån idé – det hällregnar, eller låt mig citera norrans löpande journalist "det riktiga regnet, det regn som fick det första ösregnet att framstå som en solig junidag"

har passerat sunnanå och skidnäs och en av de mest patetiska uppförsbackar jag någonsin besegrat, jämfört med den famösa abborrbacken (lidingöloppet) framstår den som backen af blåval

även om jag är en idiot som ger mig ut på slikt stolleprov är jag dock inte så galen att jag bryter när jag klarat av fyra femtedelar

trettio kilometer till mål

på väg ut från slagnäs, inser att jag är på utflykt i norrbotten, arjeplogs kommun närmare bestämt, tänka sig...

alldeles innan 70-skylten, i kontroll storbränna, byter jag till torra skor och gläds åt att det inte ösregnar längre, det blir nog en behaglig... eh... mindre obehaglig, resa det här  

det går alldeles förbenat bra – en mycket trevlig elitlöpare kom i kapp mig, medan jag försökte lägga ut skrytmilskylt på fejjan, det är lite si och så med täckningen här i norr (vad än felia försöker låtsas om) men jag är faktiskt i bättre form och på hans uppmaning drar jag ifrån


lämnar slagnäs, 03:40

fyrtio kilometer till mål

6 mil, 03:02
nu har jag gnott på i nio timmar, elitlöparna i fem och de snabbaste har passerat – inga muntergökar det inte

sputtan rastade jag för en kilometer sedan, vinkade av linda som återvänd med bilen till 50-skylten för att vänta in pekka, för att sova och äta

sjukvårdsbilen passerar med jämna mellanrum, frågar ibland hur det går – man tycker att sjukvårdskunniga inte borde behöva fråga, utan fatta att nåt fattas i huvve på folk som fått för sig skubba hundra kilometer, eller? 

nu är det bara asfalt kvar

och inte ens ett maraton till mål

femtio kilometer till mål

5 mil, 01.31
ovetande om våffelserveringen har jag passerat björklund och sjnjerraviken på min väg mot 50-skylten

nu är det som mörkast, vi är inte i midnattssolsland men det är ganska ljust, eller ska vara ganska ljust – regntunga skyar har lagt en blöt yllefilt över hela tillvaron 

det är ganska ensamt ute i skogen, om en inte räknar med alla björnar jag ser överallt

nä, skämt åsidor – två ihjälkörda huggormar, ett tiotal tillplattade paddor och en harpalt är närmare sanningen

42195

maraton, kl 00:15
– är det du som springer för den där insamlingen? kan jag få betala till du, nu?

jag tackade så varmt, avböjde och bad den vänliga funktionären betala via nätet istället

det är ett tjugotal kontroller runt banan, mitt i skogen serveras chips, kaffe, te, blåbärssoppa, ahlgrens bilar, wienerbröd, limpmacka, buljong, sportdryck, vatten – kontrollen i bjöklund serverar dessutom våfflor, hjortronsylt och grädde

hur jag kunde missa detta kulinariska faktum är en gåta

29 juni 2012

sextio kilometer till mål

4 mil, 23:56
nu är lappkäringen jävligt bister – regn regn regn regn regn regn regn

prognosen har varnat för regn, men det skulle vara skurar och klarna upp vid 01, enligt alla väderproffs

har passerat ålidvägen, där väntade snygglinda med bulan i vår följebil "runar"

jag ba måååste gå en sväng ut i skogen, sputtan ska naturligtvis hjälpa till och passar sen på att jaga tävlingsledningen när de kommer på sina motorcyklar

bytte till torrt; springtopp, tröja, skor och strumpor – äter lite och beger mig mot norra bastusel som är sista kontrollen innan fototillfället vid 40-skylten

sjuttio kilometer till mål


3 mil, 22:13
vid kontrollerna mellansänket, rutjebäcken trycker jag i mig allt som ser gott ut, chips, blåbärssoppa, kaffe och vid 30 ligger kraftverket där vi planerar äta
 
visst ja, 30 är obemannat – lite finns att ta på ett bord, här stannar vi inte för mat, vi kör vidare tre kilometer roligare att äta vid ålidvägen

på bilden med peter, 'clarity' lyser, som du ser, redan med sin frånvaro

upp för den ena av två värschtingbackarna på denna bana, börjar peter känna av kramp i vaderna, jag drar i väg, har brådis till maten

vädret börjar vara väl tveksamt, med 2011 års syndaflod i minnet är jag inte helt positiv