midsommarcity

jag gillar stockholm när staden har chans lysa igenom, eller rättare sagt: jag känner hur mycket jag gillar stockholm när staden får utrymme att synas

när jag ser ut över staden känner jag igen mig i alla riktningar – jag har bott här i nästan trettio år – i varje väderstreck ryms minnesbilder... människor, miljöer och situationer trängs för min inre syn; älskare, vänner, elakingar och kollegor, kyssar, restauranger, upptåg och stolleprov, krogar, fynd, gamla arbetsplatser, specialaffärer, smarta genvägar – jag ler

till vardags är det tvunget hålla koll på sin omedelbara omgivning annars är det risk få en racercyklist i huvudet eller halka ihjäl sig och ingen hinner inte se de vackra fasaderna eller kika på blommande balkonger under sommaren, hinna känna doften av fläder, ros och schersmin, se igelkottar, bävrar, örnar eller de mänskor, vars vägar man korsar

här är så mycket oväsen att staden inte syns, det är smäckfullt med gångtrafikanter, joggare, barnvagnar, cyklar, mopeder, motorcyklar, bilar, bussar, godstransporter att möjligheterna se och njuta staden är noll och ingenting, det finns inget utrymme för kärlek och samhörighet, inget utrymme för kärlek till staden och samhörighet med dem som delar staden med mig

jag vet var jag hittar alla nio blommorna att plocka och lägga under kudden – sju valfria, flankerade av en prästkrage och en ormbunke, vet du?

– midsommarmagi i city