6 juni 2012

så rider jag mig genom sjumilaskog, me'n andra så söteligen sova

vår nationalsång är sprungen ur en folkvisa med namnet "Olof Adelin", som upptecknats både i Västmanland och i Jämtland, enligt Dr Tobias Nordlind, Musikhistoriska museet

Originaltexten började med orden:
"Så rider jag mig genom sjumilaskog,
me'n andra så söteligen sova."
I Finland lär melodin med den ursprungliga texten ännu leva kvar, och den kände musikforskaren professor Otto Andersson i Åbo har nedtecknat en mängd varianter av den. Från början tycks den dock ha varit varken svensk eller finsk; doktor Norlind anför vissa skäl för att visan egentligen skulle vara tysk, och framhåller även den tyska stilen i melodibildningen.

"Du gamla, du fria" – eller som det då hette "Du gamla, du friska" – sjöngs med vår nuvarande text första gången vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik i Stockholm den 18 november 1844. Textens upphovsman och arrangör av soarén var den unge folklivsforskaren Richard Dybeck, som för övrigt även skrivit texten till "Mandom, mod och morske män".

Sången kom ut året därpå i tryck, dock tydligen utan Dybecks medgivande. Den sångsamlingen, där den ingick, recenserade han nämligen med bland andra följande ord som just gälla "Du gamla, du fria":
"Visan är med ytterst få förändringar i den harmoniska behandlingen alldeles sådan, som utgifvarna wid eller straxt efter aftonunderhållningarne i slutet af år 1844 på ett för tillställaren af nämnda aftonunderhållningar (alltså Dybeck själv) obekant sätt öfverkommit densamma. De högst medelmåttiga orden till denna visa, af utgifvarna öfversatta på en ännu sämre tyska, voro, så som endast för tillfället författade, aldrig emnade att i tryck allmängöras. Tilltaget lärer af hvarje rättänkande menniska ogillas."
Kontentan av Dybecks utläggning ovan är alltså att han skrivit texten utan tanke på publicering. Kanske bara för att möjliggöra sjungandet av den vackra folkmelodin, vidare att han själv inte alls var nöjd med texten, samt slutligen att utgivarna av sångsamlingen "lånat" den från honom utan att be om lov. Sångsamlingen spreds och mycket omtyckt, och efter tjugo år insåg till och med Dybeck, att han inte kunde kämpa emot den popularitet hans sång erövrat, utan publicerade texten i sin tidning "Runa".

"Du gamla, du fria" blev nationalsång i slutet av 1800-talet. Långt in på 1900-talet sjöngs fortfarande oftast "friska" i stället för "fria".


från Eric Westerberg, 1938 – källa: Sven Lilja: De bästa allsångerna, Åhlén och Åkerlunds förlag 1938 – enligt mig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar