Måndag, en bra dag att dra ut till odlingslotten i bromma – då är där ganska folktomt. Hårdgå både fram och tillbaka ger en schysst dagsdos.
Sagt och gjort, trampar iväg med löplapploppan i släptåg. Det är snudd på omöjligt hålla ett jämt och bra tempo när varje liten doftfläck ska undersökas minutiöst. Känner hur det svider i hårbotten, av irritation, redan i rolleparken. Kul, sjutton kilometer med en som inte kan gå sjutton meter utan att stanna. Jävla Ceasar "man får dom hundar man behöver" Millan. Han har verkligen noll koll.
Ett par timmar bland jersmin, krusbär, vinbär, fläder, rabarber och ogräs känns som en god investering. Sputnik gillar inte myror. Framförallt inte när dom bits. Bit tillbaka, sa jag, kittlar dödsskönt i kistan. Ser ut som sinnebilden av trädgårdsmästare när vi vandrar genom bromma tillbaka mot södermalm, ganska skitig och rejält rispade armar – krusbärsbuskar är inte att leka med, eller i.
Vi har börjat stigningen upp mot tranebergsbrons topp, går väl till höger och vi möter en hunk, jälla stilig karl som kommer springande nedför bron. I stället för att hålla ut ytterligare en decimeter på den helt tomma, fyra meter breda gång- och cykelbanan, väljer han att springa nära och sätta en axel i min, en regelrätt tackling. Nog för att jag är tilldragande men behärska sig, för bövelen!
Praktexemplaret var ett praktarsle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar