30 aug. 2011

när komm' je i mål, då?

Sissådär tio tusen personer, delat på sex startgrupper. Bredvid mig i startfållan står två rödklädda, relativt korta individer med viss rondör.

Utanför fållan står fem, sex personer som i sympati med kamraterna även dom har röda pjamasbyxor och röda långärmade tröjor med "Pite kommun" i vita bokstäver på ryggen. De icke löpande kamraterna är på det berömda lyset, lite högljudda och vääääldigt kramgoa. Jag ler stort.

En av öldrickarna frågar: – När när komm' je i mål då? Troligt med avsikten att styra upp möte efter springet. De två pjamasklädda kreuberna på min sida avspärrningen, tittar på varandra och en av dem drar upp ärmen för att kolla vad klockan är. Han ser på sin fulla kamrat och frågar så lakoniskt bara en nykter pitebo kan göra när kamraterna krökar och slipper springa en mil:

– Meenar du datum?

Mitt garv fick hela femte startgrupp att tystna. Jag skrattade så jag skrek. Lycka! Midnattsloppet i ett nötskal. Bättre än så kan inte  denna årliga tilldragelse beskrivas; mät din prestation i enheten datum, det är mycket, mycket roligare än timmar, minuter och sekunder.

Jag blir snart tjugo
Undertecknad sprang Midnattsloppet första gången 1993, och brukar berätta historien om de rödklädda norrlänningarna när jag lockar skeptikerna i min omgivning till deltagande. Hävdar att loppet är en stor sambakarneval, med utklädda tokspikar och en flertusenhövdad publik som lyfter oss deltagare de tio tusen metrarna från Zinken till Zinken.

Du behöver inte kunna springa, du kan gå. Det är inte alls för proffs, det är bara glada galna amatörer. Genom åren har jag tagit med mig många kamrater. Ungefär lika delar soffpotatisar, gångare, småjoggare, flitiga motionärer och löpare.

Nu är cirkusen av gigantiska mått. Och internationellt – Stockholm, Göteborg, Helsingfors. Mer populärt än nånsin är det, både att springa i allmänhet och att delta i motionslopp som detta. Mer och mer pretto blir det.

Det ska tränas backe, det ska tränas intervall, det ska specialtränas med mätmakapär och dyra gymmet. Väschtingpåkostade magasinet, filmsnuttar på fejjan och på Midnattsloppet predikande löpningens evangelium för de redan frälste.

Enligt min lagom ödmjuka mening är Midnattsloppet så oändligt mycket mer än så.
  • svär löpareden
  • sjung med för full hals, från start till mål
  • hjälp dina medresenärer om nån sku snubbla
  • persa inte
  • garva hela vägen

Nästa år springer jag mitt tjugonde Midnattslopp på raken, tro mig. Och tar några Guinness efteråt, tro mig, tro mig.


1 kommentar:

  1. Grattis Gumman, jag springer inte en meter om jag absolut inte måste. Men gå och simma kan jag och cykla om f*nstyget fungerade. Har haft punktering i flera år och Fredrik har hållit på och lagat det i 2 år nu. Ja du förstår väl....det kommer aldrig att bli gjort.

    Så då kan jag önska mig en ny cykel, en vacker SKeppshult kanske så jag kan ut och cykla med Esme som just lärt sig cykla.

    Hoppas livet leker hos dig.


    Kraaaaaaam

    SvaraRadera