blir lite modstulen och funderar på om han var en av de romska karriärtiggare som föstes bort från det självvalda tältlägret, kanske försöker han hitta nytt tak över huvudet till sig och eventuell familj
ser en inre bild av gårdagens elände, hur beslutsfattare "rensar upp" och hur redan utsatta lommar iväg till fots mot ingenstans... men romerna får ju gu'bevarsch biljett hem om de bara går till soc – och eftersom de flesta berörda romer säkert satt hemma i tevesoffan och såg nyhetsinslaget, så vet de ju nu hur de ska göra
när jag efter några minuter stampat mig fram till röda jackans arbetsplats, och har stoppat tillbaka mynten i fickan, sänder jag en tanke – hoppas det går bra för dig
då öppnas kafédörren till vänster och ut kommer en välklädd kvinna kring de trettio tillsammans med röda jackan, han har mössan i hand, tackar och bockar, tackar och bockar och säger till kvinnan
–it is my working
–yes, I know, säger hon, och fortsätter säga trevliga saker och varsågod
de byter några sista ord och jag inser att hon bjudit honom på frukost
jag var inte alls beredd på min reaktion, jag får megaakut hjärtförstoring och går resten av vägen till kontoret med tårarna rinnande
näe, jag tycker inte synd om romerna, jag tycker synd om rothbosse och andra knallkorkar som inte fattat det där med solidaritet och gemensamt ansvar – jag tycker det är synd om dem som på fullt allvar tror att det finns karriärtiggare
–så talade lappkäringen
Tack!
SvaraRadera