sextio kilometer till mål

midnattssolen lyser enbart
med sin frånvaro

orkar inte stanna vid nastanfyramilstationen, det hällregnar och jag är sur, det är min hund också som stretar och drar åt alla håll hela tiden, det är nog för tråkigt att bara springa utan renar, älgar eller andra hundar att jaga (valla)

vi hade pausat ordentligt vid tre och en halv mil stannar vi på dammen för renköttsoppa och klädbyte, på med torra kläder och en jacka som kan stå emot hällregnet, åtminstone en stund

dammen förresten, den dränkte en släktgård på sextiotalet, Bastunäs, där mormor Mimmis bror Harry bodde med sin familj – jag minns fortfarande hur det såg ut, inte minst på Maggan och Rolfs bröllop 1967, när jag var brudnäbb och drack ur fel bålskål :-D

renköttsoppan har en alldeles egen historia, vi drog runt större delen av fredagen och letade rätt grejor att äta under loppet

För att göra en lång historia kort fanns inget renkött i Adak eller i Malå, bortsett lite torrkött och stek till ohemult turistpris. Letade upp en leverantör, slakteri utanför Malå och dom hänvisade mig till ett annat telefonnummer. Ett telefonnummer i Haparanda. Där kunde jag få besked om renkött. Trettiofem mil norrut?!?

Kyss mig i den berömda dalen. Detta ämne ämnar jag återkomma till, var så säker på det.

och tänk så många arbetstillfällen den gett

sjuttio kilometer till mål

kanske inte helt obitter...

vid trettio slår jag till med blåbärssoppa och vatten i lika delar, sköljer ner med lite varmt kaffe – nu blir magen säkert jätteglad intalar jag mig och min kinkiga mittsektion

det har börjat regna, det duggar inte längre och jag bestämmer mig för att försöka få i mig köttsoppa på trettiofemkilometersmarkeringen – vet att jag måste äta nåt riktigt och skyndar vidare

Peter cyklar jämte, konstaterar lakoniskt medan regnet faller allt tätare: Synd att du inte är en bitter människa, då hade du verkligen gillat det här.

åttio kilometer till mål

vid femton kilometer kom Linda och Joachim ikapp oss, dom hade inte varit i Malå så vitt dom visste i alla fall

fick i mig lite blåbärssoppa och vatten, känns fortfarande som jag har en fjärt på tvären  – och det är ytterst irriterande eftersom en grundläggande faktor i min plan är att äta mig runt, jag har som bekant inte så mycket till depåer

två mil avklarade

det känns lite förvirrat att stationerna inte ligger på var tionde kilometer, vid milskyltarna, vilken betydelse nu det skulle haft men vid den innan två mil byter jag skor och strumpor – kläderna är ganska torra för det är fortfarande bara ett lätt duggregn, spar det bytet

mitt stab skickar iväg mig och Sputnik, säger att ska plocka ihop och komma efter, jag tror dom ville sitta och mysa vid brasan, jag

ludenfot och jag tassar vidare i norrlandsskogarna – ser ett par ur min startgrupp några hundra meter framför mig och sätter fart

nittio kilometer till mål

det kan verka lite underligt, att en hel bunt till synes friska människor springer runt på vägarna mitt i ingenstans... men det gör vi och det är förbannat läckert ärligt talat

"alla" bilar tutar och det vinkas, med lagom intervall finns stationer där bybor bjuder på kaffe, blåbärssoppa och diverse annat smaskens

håller beräknat tempo, det har tagit en timma och en kvart att komma till skylten

ännu saknas två cyklister, jag och Peter konstaterar att dom svårligen kan cykla fel – men kan några yrsla till det och hamna i Malå i stället för i Adak är det nog denna dynamiska duo

Sputnik röner uppmärksamhet, tänk vilken duktig hund – och skälla kan hon också.

bara nitto kilometer kvar

vi har några kilometer till Kokträsk, där moster Annette och morbror Östen står och väntar – eventuellt har kusin Fredrik hunnit dit från Lycksele

hundra kilometer till mål

en tredjedel av cyklisterna och löplappen

så kom då fredag första juli och klockan arton är det dags för start – det är hundra kilometer till mål

jag förhåller mig till det här som jag förhåller mig till allt annat i livet väl förberedd och ett steg i taget, mat i massor och ett vackert entourage (nå, förberedelserna var det faktiskt lite si och så med den här gången med bilhaveri och förseningar)

ett lätt duggregn kändes som fjärilskyssar där vi stod i Adak, startskottet gick och i väg drog vi alla fyrtio i min startgrupp

jahaja, första backen gick ju som en dans – undras om jag ska må småtjyvens hela vägen eller om jag kan springa bort det

de två andra i cykelentouraget hade åkt och hämtat lånecykel hos exmorbror Oskarsson, och räknade med att hinna i kapp mig efter en mil – det räknade inte jag med, och jag hade ju naturligtvis rätt

laggträsket

det är torsdag kväll, tolv timmar försenade kör vi av vägen in i storskogen och efter ett par kilometer är vi vid stugan i Laggträsket

Laggträsket mitt i natten

så här ska det se ut, så här ska det dofta – det är tyst så det hörs

när Linda och Peter kommer från Lule är ljusen tända och teet klart

tända ljus i Lillstugan

Laggträsket är en ganska stor sjö, har inget alls med träsk att göra. Det är ett märke som hänger kvar sen den tiden lappvatten beskattades. Här finns ett par stugor, en storstuga med plats för en sjuhellvittes brasa i mitten. Torrdass, båtar och en grillplats nere vid vattnet. Några hundra meter därifrån finns en vedeldad bastu och en kallkälla.

Hit åker jag igen. Tro mig.

lapploppa i sitt rätta element

det är inte målet, det är resan

jo, tjeeena, i det här fallet är resan själva förutsättningen för att komma i mål över huvud djävla taget

utanför sitter Sputnik och talar om att detta är numera annekterad lapsk mark, medan vi gör kväller jag och min kära kusin, Joachim Nelly Lindström

lapphövdingen spanar ut över sina domäner

resan i dag har varit... intressant, kan vi säga – det gick inte oljefilterbyte som vi tänkt i Bollnäs, utan vi drog mot Ånge med en enkel självserviceöversyn – kylarvatten, lufttryck, olja och sånt du vet

det har inte bara varit osedvanligt intressant, det har dessutom varit förbannat varmt att vi har nogsamt varva med bad och matpauser i det gröna så värmen till trots har det fungerat rätt bra och Sputnik härdar ut med den äran

nära Ånge bär ut i skogen, riktning Helvetesbrännas naturreservat (!) och Gravberget (!!) efter bara en litenliten felkörning hittade vi huset, och till vår stora lycka var säljaren där annars hade vi inte kommit in, ett rejält projekt är det och kanske rent utav vårt med alla hus och 22 hektar skog

när vi letade oss tillbaka mot bebodda trakter började bilen koka, och jag menar koohooka – vi löste det med vatten ur en källa och en paus, tog oss till Ånge och en mack vid en slangmack – allt verkade vara okej (även enligt mekanikern) så vi drog mot norr, siktade på Strömsund via Östersund

men, men... ångkvastarna stodo höga såsom majstänger i ångetrakten, kylfläktshaveri leder alltid till topplockspackningshaveri när det är 30 grader varmt – nu sitter vi på campingen

bollar fakta mellan tre försäkringsbolag, en bärgare och två verkstäder – utanför håller lapplarmet omgivningen i frugans tukt och förmaning

midsommarmagi

blommorna som plockas ska vara nio – tre gånger det magiska talet tre eller om du så vill; sju valfria blommor flankerade av en ormbunke och en prästkrage

midsommarnatt norr om polcirkeln

ormbunken symboliserar döden och prästkragen livet (undrar vilken blomma som gjorde det i förkristen tid) och cirkeln är sluten – midsommarmagi uppstår när du sover med buketten under kudden och i drömmen kan tjyvkika in i din framtid

blommorna som plockas under midsommarnatten, egentligen vid sommarsolståndet, besitter en besynnerlig magi – oavsett om du sover med den lilla buketten som drömfångare eller ej, torka och spara den till vintersolståndet

när ljuset är som mest avlägset lägger du den i badvattnet, kryper ner och njuter dofterna – alla naturens uråldriga sommarkrafter frigörs och försäkrar dig om att lyckeliga tider skola stunda

– nöjd nåjd

mycket mat, liten möda

ojoj, vad det stressas – och många hinner inte ens äta... hur ska de då orka stressa?

Här kommer en stressgraderad måltid, som tar från en minut till sju att tillreda. Det är bara att välja sin egen nivå. Om du har tid häller du på lite olivolja och vinäger, smakar av med salt och peppar.

värschtingmärkvärdig

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. rör ihop och ät

väldigt oumbärlig

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. rör ihop och ät 

livspusslare

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. körsbärstomater
5. rör ihop och ät

livspusslarwannabe

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. körsbärstomater
   
5. lite färsk persilja
6. rör ihop och ät

slowfood

1. en burk tonfisk i olja
2. en förpackning ätfärdiga stora vita bönor (ekologiska)
3. en burk oliver
4. körsbärstomater
5. lite färsk persilja
6. en liten finhackad rödlök 
7. rör ihop och ät

 –smaklig måltid

bostadsbrist – fan tro't

Det fattas typ en triljon bostäder i Fjollträsk, sägs det. Det bör byggas 20.000 lägenheter per år, sägs det. Bristen på boende i 08-området är ett hot mot tillväxten, sägs det.

I Stockholms län råder en akut bostadskris enligt länsstyrelsen. Hur detta ska lösas diskuteras högt och lågt. Diskuteras. Att det byggs överallt i huvudstaden, men inga bostäder, kanske också bör adresseras.

Människor kommer från hela landet till storstan för att få jobba, tjäna pengar och ha ett drägligt liv. Ett drägligt liv, med vilka mått mätt? Vill verkligen alla bo i storstan? Vill verkligen alls som flyttar hit lämna sina hemorter? Jag tvivlar, nej, jag vet att så inte är fallet. Alla som vill, ska kunna men ingen ska behöva.

Om hela landet lever, går det att leva i hela landet
Men det är klart, då kan vi inte bara sträva efter en allena saliggörande tillväxt. Antingen fixar vi en ny definition på tillväxt eller så bestämmer vi oss för att annat är viktigare. Det gäller att våga kliva av råttrejset och det är upp till dig och mig. Inte minst när det är dags att rösta.

Sverige har goda förutsättningar vad gäller telefoni och IT, och faktiskt goda infrastrukturella förutsättningar – även om många med mig förbluffas över bland andra SJs oförmåga att leverera – järnvägen är dragen, vägarna farbara, busstrafiken rullar på. Att komma till huvudkontoret då och då, borde funka prima. Och vi har fortfarande brevbärare.

Distansarbete
Var finns alla distansarbeten? Varför är den sektorn så illa utforskad och utnyttjad? Det  finns massor av tjänster som går att utföra på distans. Kundservice, support, ordermottagning, in- och utgående telefoni, research, ek/adm-funktioner. Webbsektorns enorma utveckling, borde på egen hand kunna rita om kartan.

Inga förlorare. Företagen får ofta bättre och högre reslutat av medarbetares insatser, rimligare kontorshyror, lokal förankring ger bättre förutsättningar vid exempelvis försäljning. Enskild individ kan bo och leva där den vill, blir friskare, gladare och producerar bättre. Har tid för ungar, hundar och hemgjort äppelvin.

Modernt ledarskap
Ur företagsperspektiv tror jag det handlar om framsyn, vision och gott ledarskap. När jag har en chef som vet att jag kan mer än klockan, vet att goda förutsättningar gör att anställda producerar även när de är utom synhåll, finns bara vinnare. Att utlokalisera statliga myndigheter är nära men enligt mitt ödmjuka sätt att se det, en halvmesyr.

Det är inte bostadsbristen i här i Fjollträsk som hotar tillväxten.

Det är vanföreställningen att alla ska bo i Stockholm som hotar tillväxten.

står det inte i kokboken, ska det inte ner i magen

i går när jag var och handlade påfyllning till kylskåpet tittade jag mig runt i affären för att se om fler än jag ägnar sig åt att försöka urskilja och tyda innehållsförteckningar

Glädjande nog fanns en hel del kunder, som med både road min och rent skräckslagen uppsyn försökte tyda innehållsförteckningar på diverse varor. Gemensamt för alla var att de suckade, några när de ställde tillbaka varan på hyllan, andra när de gav upp och la ner den i varukorgen.

fattar inte – äter inte
Jag har förenklat läsandet till en inte bara hanterbar nivå, utan till en rent löjligt hanterbar nivå. Följer du min modell, garanterar jag att det går lättare att ta sig fram i tillsatsdjungeln.
Förenkling 1: Om jag inte förstår innehållsförteckningen, köper inte.
Förenkling 2: Om innehållsförteckningen är jättelång, köper inte. 

Inte så avancerat eller hur? Du ska känna igen ingredienserna. Jag har hitintills inte hittat nån kokbok där det står "tillsätt 2 tsk E621 och rör om" eller "strö över lite aspartam innan du serverar".

Låt mig förenkla ytterligare: Mat är eller är gjord av råvaror, som potatis respektive potatismos. Råvaror är sånt som man inte trixat med för att få till, så fort det är trixat med är det en produkt. När en produkt är gjord av bra råvaror, brukar det inte behövas några tillsatser. I somliga produkter stoppas (ofta) utfyllnadsmedel och sånt som gör att utfyllnadsmedlet ska smaka mat, självklart för att tillverkaren ska tjäna (mer) pengar.

Bara för att du inte tvärdör av en tillsats, innebär det inte att den är nyttig eller ens lämplig, som smakförstärkaren natriumglutamat och aspartam bland andra är excitotoxiska. Toxiskt – ett inte helt okänt begrepp.

Minns en gång när jag letade igenom hela charkkylen efter en smörgåsskinka fri från E621, aromer, socker, druvsocker och liknande (skit). Jag hittade en. Den var importerad, italiensk och innehållsförteckningen berättade att det var griskött och salt som ingick.

din främsta reklamplats
Har du som livsmedelsproducent rent mjöl i påsen, visa det på innehållsförteckningen. Den är din främsta reklamplats. Är du som avsändare stolt över din produkt har du inte gömt innehållet med vita bokstäver på ljusblå bakgrund, och  i minibokstäver. Så små att lupp är nödvändig.

Fjantreklam av innehåller inte-modell, tyder på att tillverkaren vill att jag ska titta på nåt annat än vad som de facto stoppats i min mat. Den utan socker skulle enligt min lagom ödmjuka mening vara tvungen marknadsföra sig som Den med kemi.

Står det inte i kokboken, ska det inte ner i magen.

mat i tio mil

jojo, det är långt - typ hundra kilometer - men sträckan känns inte som den största utmaningen, det är käket jag funderar mest på; hungrig jämt och mina fettdepåer är inget att skryta med

Så, vad behöver jag för att frakta mitt beniga arsle tio mil (på femton timmar, helst)? Nån pastaladdning blir det inte. Mjöl, salt och vatten brukar kallas trolldeg, varsch ja' kom' ifrån.

Fett, socker, protein och lite salt. Jag vill ha kaloririk mat, det som har högst innehåll per gram. Annars är det som inte lönt äta. Och det ska smaka smaskens för jag ska självklart ha en trevlig matupplevelse i midnattssolen, vid älven. Sen ska allt detta funka att ta med på servicecykeln.

Renköttsoppa – naturligtvis. Renkött på ben, en näve havssalt. Koka. Efter ett par timmar tar jag ur köttet, rensar bort ben och finfördelar det, silar buljongen men vid det här tillfället tar jag inte bort nåt fett och sen tillbaks med allt i kastrullen. Skala småmandeln* och låt dem puttra med till de faller sönder. Ssöttsoppan ska gå att dricka direkt ur kåsan.

Baconlindade dadlar som brynts i lite smör är så jävla gott. Salt och fet bacon blandas med en stor mängd fruktsocker från dadlarna, och mineralrika är dom. Lätt att göra, lätt att äta.

Blåbärssoppa serveras vid kontrollerna, fullsmäckad med antioxidanter. Fruktsocker och oftast tillsatt vanligt socker. Och de välsignade bären lugnar magen. (Högeffektivt om man mot förmodan skulle vara bakis nån gång.)

Spirulinagrogg – den lilla blågröna algen som egentligen är en mikroorganism. Mer näring än bränsle, innehåller det mesta kroppen behöver och vegetabiliskt protein. Smakar bäst/minst illa med jos från äpple, mango eller ananas.

Energlikaka – hemmagjord kola binder ihop allsköns finhackade nötter och kanske torkad frukt. Inte ett jävla e-nummer så långt ögat når.

Rosenrot – finfint gammalt lapptrix. Hittar jag en planta kan jag knapra färsk rot, men jag garderar mig med köpespiller.

Vatten – gärna från närmsta kallkälla och via gurka och vattenmelon. Kaffe, jo, några skvättar.

Sputnik? Jodå, hon gillar gurka och vattenmelon. Hennes färdkost blir råa renköttbullar med blåbär. Jag tänker mala renkött med extra mycket fett och blanda med färska eller frysta blåbär. Duger inte det får hon hämta en lämmel eller nåt i skogen.


*) små mandelpotatisar

sexträsk

Bockträsk, Sexträsk, Kåtaliden – ortsnamn som förpliktigar. Det är tre veckor kvar till startskottet går. Det är två veckor kvar att löpträna, jag konstaterar att jag är i otakt med vädret. 

När det är lite svalare och regn har jag vilodag eller kortare runda planerad. Och när jag ska ta en långrunda är högsommarvärmen som förlamande. Långrunda – ett relativt begrepp. De knappa tjugo kilometer jag skumpar som mest, känns ganska blygsamma i jämförelse med de ett hundra kilometer jag ska klara av 1 juli. Vilket väder det är då får vi se. Och det lär vara av underordnad betydelse.

Bansträckningen Lapland Ultra, 100 km.

Mer info hittar du på Lapland ultra, häng med vettja :-)